Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 2 - Konsten att ge order, av Curt Dahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att fastställa, när arbetet skall påbörjas och
när det skall vara färdigt (levereras). I vissa
fall kan det vara omöjligt och även olämpligt
med preciserade tidsbestämmelser, t.ex. då det
gäller mindre reparationsarbeten som måste
verkställas i tomrummet mellan andra göromål,
eller vid utarbetandet av en organisationsplan
eller en nykonstruktion av en maskin, då
tankarna måste mogna och där en kategorisk
tidsbestämning skulle ha ett störande inflytande
på arbetets kvalitet.
En order måste alltid klart och bestämt säga
ifrån, vem som bär ansvaret för arbetet. I detta
hänseende får det aldrig finnas några kryphål.
Lika viktigt är att komma ihåg, att ansvaret
alltid måste vara förenat med erforderliga
befogenheter.
Ordermottagaren måste ha klart besked om
vilken personal och materiel som han
disponerar för arbetets utförande, och i vissa fall även
de ekonomiska resurserna (budgeten). Den
ekonomiska frågan bestämmes som regel av
kravet på största möjliga effekt för minsta
möjliga kostnader. Vad beträffar materielen må
hållas i minnet, att bristfällig materiel kan
medföra risker av olika slag och härigenom
framkalla ovillighet mot orderns utförande.
Hur pass utförliga instruktionerna för
arbetets utförande bör vara beror på arbetets art,
mottagarens förmåga och personlighet och de
förhållanden varunder arbetet kommer att
utföras.
Form och formulering
Orderformen kan växla från den kategoriska
befallningen till en vänlig anmodan. Språket,
val av ord och uttryck skiftar också beroende
på arbetets art, ordergivarens personlighet och
temperament, ordermottagarens utbildning
och kunskaper, hans tjänsteställning och ålder,
allmänna bildning och kulturella standard samt
på inom företaget rådande anda och
samhörighetskänsla.
Den kategoriska befallningen är orderns
ursprungliga form "Gör det" eller "Gör så och
så". Den är korthuggen och kärv och
innehåller i allmänhet ingen förklaring varför en sak
skall göras. Ges den i frän och aggressiv ton
och med höjd röst ger den intryck av
ovänlighet, kanske ohövlighet. En befallning i dylik
form kan verka sårande för mottagarens
personlighet och egenvärde, och detta kan i många
fall vara nog för att väcka trots och ovilja och
för att dämpa initiativ och ansvarskänsla. Den
kan även göra intryck av att ordergivaren vill
tvinga mottagaren till lydnad. Även om en
person till fullo accepterar ledarskapet av en
duglig chef, tycker ban inte om att bli bryskt
kommenderad att utföra en sak. För den som
tror sig bli åtlydd endast genom att befalla,
blir ordergivningen till en andlig belastning.
Order i form av kärva befallningar bör
därför, om möjligt är, undvikas i det dagliga
rutinarbetet.
Befallningen kan dock vara fullt befogad, ja,
t.o.m. nödvändig, t.ex. då riskfyllda situationer
föreligger (t.ex. i flygtjänst, till sjöss, vid
arbete i gruvor, vid kirurgiska operationer),
då det är bråttom,
då man vill få en grupp människor till en
gemensam, snabb och koncentrerad handling,
då man har att göra med slöa och vårdslösa
personer eller sådana som ständigt opponerar
sig, eventuellt vägrar göra vad de blivit
tillsagda att utföra, samt
för att hindra brott mot
säkerhetsbestämmelser eller för att förhindra slöseri med materiel.
Uppdraget är den vanligaste formen för order
i civil verksamhet. Eventuellt kompletteras den
med erforderliga anvisningar och
instruktioner. "Uppdrags"-formen innehåller orientering
om orderns orsak och ändamål, den stimulerar
till initiativ och ansvar, och den skapar därför
den bästa förutsättningen för att chefens beslut
kommer att bli utfört riktigt, villigt och snabbt.
Order i uppdragsform kan belt kort skildras
så, att man efter att ha orienterat om
arbetsuppgiftens ändamål och beskaffenhet meddelar
uppdraget t.ex. med orden: "Jag skulle vilja
att Du tar hand om den här uppgiften och
ordnar den så snart Du kan!"
En begäran kan ofta vara en lämplig form
att ge uppdraget i. "Vill Du vara vänlig att göra
detta?" Denna orderform kan väcka intresse
och arbetsglädje inför uppgiften, och den
inkräktar inte på ordergivarens auktoritet. Den
bör alltid användas, när man har att göra med
känsliga och nervösa människor eller med
dugliga och intresserade medarbetare som äger
en naturlig självsäkerhet och även till
jämställda eller äldre medarbetare för att inte såra
dem. I övrigt bör den komma till användning,
då man vill skapa ett gott samarbete och öka
arbetsprestationerna.
Hur pass utförlig och detaljerad en order bör
vara, beror givetvis på arbetets art samt
mottagarens kvalifikationer och personlighet. Man
bör dock genomgående sträva efter att göra
order så korta som möjligt och att lämna
största möjliga handlingsfrihet inom bestämda
gränser. Duktiga och självständiga personer
behöver som regel inte många ord för att
handla ocli handla effektivt, sedan de fått veta vad
saken rör sig om. De är glada att slippa känna
och se chefens pekfinger under arbetet.
Det finns återigen andra som behöver mer
utförliga anvisningar och kanske även chefens
stöd under arbetet. Det är därför av vikt, att
chefen och arbetsledaren väl känner
medarbetarens förmåga, kunskaper och karaktär och
inte minst hans förmåga att samarbeta med
andra. Men, ordern må vara kort eller utförlig,
så måste den dock alltid formuleras så, att den
för ordermottagaren verkar förnuftig ocli
logisk. Denne skall kunna höra och förstå att
tankegången bakom ordern är klar och att den
inte innehåller motsägelser eller oriktigheter.
Muntliga eller skriftliga order
För dagligt rutinarbete och för mindre
arbetsuppgifter som ej fordrar några särskilda
instruktioner användes i huvudsak endast
fi TEKNISK TIDSKRIFT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
