Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 5 - Provtursmetodik, av Hans G:son Hafström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 3. Deccci Navigatör, upptill indikerande enhet
med tre Decometrar, en för vardera hyperbelskaran,
nedtill skrivande kursritare, "träck plotter".
Mätmetoder, beräkningar och resultat
För den stora massan av mätvärden användes
enkla och konventionella instrument och
av-läsningsmetoder. Ofta räcker det med
ordinarie driftinstrument, såsom manometrar,
termometrar, varvtalsmätare och mängdmätare.
Om avläsningarna skall användas för
beräkningar, kalibreras motsvarande instrument före
och — om anledning föreligger — även efter
provturerna. Termometeravläsningar
korrigeras också för överskjutande kvicksilverpelare.
I vissa fall utbytes driftinstrumenten mot —
eller kompletteras med —
precisionsmanometrar, laboratorietermometrar etc.
Instrumentvärdena registreras manuellt i protokoll,
vanligen en gång i kvarten vid prov, som varar
mer än en timme. Varje avläsare har en
ändamålsenligt planerad väg att följa, instrumenten
är märkta med nummer, som återfinns i
proto-kollshuvudena.
Fartmätning och deplacementskorrektion
Mätning av farten sker vanligast genom gång
på en fartbana med tillräckligt djup för att
interferens med botten skall undvikas. Med de
måttliga strömsättningar, som förekommer i
Sverige, brukar man nöja sig med en löpning
i vardera riktningen, varvid aritmetiska
mediet får representera farten genom vattnet.
Tiden mellan tvärmärkena avläses på tre
stoppur på manöverbryggan, varvid medelvärdet
användes för fartuträkningen. Fartfelet på en
bana, som är en distansminut lång, bör kunna
hållas under 0,1 % vid 18 knop och under
0,2 % vid 36 knop.
Som komplement till metoden med gång på
"mätta milen", som kan misslyckas vid dålig
sikt, användes numera ofta Decca Navigatörn,
vilket förutsätter att provturen sker där en
Dec-ca-kedja finns. Mottagaren med den s.k.
Deco-meter-enheten, fig. 3 upptill, kan vara fast eller
tas ombord tillfälligt för provturen. Den mäter
fasdifferensen på mottagningsplatsen mellan
bärvågorna från tvåsändarstationer, som sänder
i fas men ligger på visst avstånd från varandra.
Fasdifferensen omräknas till skillnad i avstånd
till sändarstationerna, vilket anges på ett
visarinstrument, Decometern. Tre sådana sändarpar
styr var sitt instrument. Avläsningarna på
Decometer-enheten avsättes i ett speciellt
sjökort med tre hyperboliska koordinatsystem.
Helst bör löpningarna ske vinkelrätt mot ett
av koordinatsystemens linjer, varvid
passagerna över dessa linjer klockas under den 10—20
min långa löpningen. De andra koordinaterna
förändras föga och avläses mellan
kloekningar-na. Ännu mera exakt erhålles fartygets rörelse
med en ritande "träck plotter", fig. 3, nedtill.
Tid kan därvid tas mellan två för hand
utritade tvärstreck motsvarande en distansbanas
tvärmärken. Om löpningen omfattar 20 min
och sker inom lämpligt område i förhållande
till sändarna, kan farten erhållas med en
osäkerhet på 0,1—0,2 % vid 18 knop och hälften
vid 36 knop.
Givetvis erfordras även med Deccan en
dubbellöpning. Genom att fartygets verkliga
kurser registreras kan inverkan av vind och ström
elimineras bättre än vid löpning på fartbana.
Försök har även gjorts att bestämma distansen
under fartprov med radar mot bojar eller fasta
märken, men härvid har ej tillräcklig
noggrannhet uppnåtts.
Uppmätt fart brukar omräknas till ett visst
kontraktsmässigt deplacement.
Provtursdjup-gåendet uppmätes före avgång och efter
hemkomst varje dag på åmningen för och akter
samt midskepps, varvid man använder
medelvärdet av SB- och BB-värdena. Som
hjälpmedel har man en måttstock, som hålles invid
åmningen och som är försedd med en
meter-lång gummislang med ett glasrör upptill,
varigenom en av vågskvalpet oberoende vätskeyta
kan avläsas. Vattenprov tas samtidigt för
bestämning av vattnets täthet — på flera djup om
tätheten varierar. Det korrigerade djupgåendet
uträknas sålunda:
, a + b b-a 2 f / 1
där a, b och c är djupgåendet för, akter resp.
midskepps, e flytcentrums avstånd akter om
L/2, L och l avståndet från förliga till aktra
/00 TEKNISK TIDSKRIFT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
