Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 7 - Gallerbottnar för destillationskolonner, av Anders Rasmuson - 90 000 ingenjörer 1965, av GAH
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 6.
Jämförelse av
gallerbottnar med
klock-bottnar, t.v. i en [-stabiliseringskolonn-]
{+stabiliserings-
kolonn+} för
bensin, t.h. i en
vakuumkolonn;
volym per ideal
botten för -
klockbotten och [––gallerbotten,-]
{+–-gallerbot-
ten,+} tryckfall
för–—
klockbotten och
–-galler-
botten.
för att öka en given kolonns kapacitet; en
ökning av upp till 60 % har på detta sätt
erhållits. I ett fall har man genom införande av
gallerbottnar i en särskilt hårt belastad sektion
av en kolonn kunnat öka kolonnens kapacitet
med 30 %; den övre kapacitetsgränsen
bestämdes av de övriga bottnarna i kolonnen.
Gallerbottnens svaghet ligger i dess
begränsade belastningsområde. Vid variationer i
belastningen inom en och samma kolonn kan man
av denna anledning vara tvungen att utforma
bottnarna med olika slitsbredd och fri area i
olika delar. Vid stora variationer i
tillflödesmängden eller vid sådana kolonner, där
vätskebelastningen är låg, anses gallerbottnarna vara
olämpliga. Stora variationer i
tillflödesmängden kan emellertid motverkas genom
driftplanering, mellanbehållare, dubblering av
kolonnerna m.m.
Som exempel på användningen av speciella
konstruktionsmaterial, möjliggjord av
gallerbottnens enkla konstruktion, kan nämnas en
kolonn för avdrivning av isopropylalkohol från
en blandning av isopropylsvavelsyra och
svavelsyra. I detta fall tillverkades gallerbottnen
av glasstavar med fyrkantigt tvärsnitt. Som
alternativ kan klockbottnar av högprocentigt
kiseljärn användas, men denna konstruktion
ställer sig åtskilligt dyrare.
Gallerbottnens snäva belastningsområde har
en speciell betydelse vid periodisk destillation.
Vanligen utförs en sådan vid konstant
värmetillförsel (approximativt lika med konstant
ångflöde i kolonnen) och varierande eller
konstant ångflödesförliållande. I det förra fallet
skulle gallerbottnens snäva belastningsområde
omöjliggöra dess användning. Man
rekommenderar emellertid i ett sådant fall att köra
kolonnen vid konstant tryckfall i stället för vid
konstant värmebelastning med tryckfallet valt
så att en för gallerbottnen lämplig belastning
erhålles.
Den vågsvallika rörelsen hos vätskeskiktet på
en gallerbotten medför inte bara god kon-
takt mellan vätske- och ångfaserna utan
motverkar också uppkomsten av beläggningar på
bottnen och igensättning av slitsarna. Detta gör
bottentypen särskilt användbar inom sådana
delar av råoljekolonner, där svåra
nedsmutsningar uppstår.
Litteratur
1. Here’s the story about the new Turbogrid distillation
trays. Petr. Refiner 31 (1952) nov. s. 105.
2. Turbogrid distillation trays. Chem. Engng Progr. 50 (1954)
s. 57.
3. Van den Berg: The application of turbogrid trays in the
petroleum industry. J. Inst. Petr. 41 (1955) s. 46.
90 000 ingenjörer 1965. Den totala tillgången på
arbetskraft 1965 inom industri och hantverk kan
med hjälp av befolkningsprognoser beräknas till
950 000, dvs. arbetskrafttillgången skulle öka med
ca 10 »/o per år under 1955—-1965. För att denna
arbetskraft skall kunna sysselsättas effektivt
fordras en viss "ingenjörstäthet".
Produktionen per anställd är högst inom de
grenar där ingenjörstätheten är störst, och mellan
dessa faktorer synes finnas ett linjärt samband. En
fördubbling av produktionsvärdet per anställd
fordrar i genomsnitt att ingenjörstätheten ökar t.ex. från
1 till ca 5 °/o.
Ingenjörerna utgjorde 1915 ca 1,9 °/o av den totala
arbetsstyrkan i industrin. År 1955 hade andelen
ingenjörer vuxit till 2,8 %>, och den beräknas behöva
uppgå till 3,5 %> 1956.
Ingenjörsantalet i industrin 1955 torde ha varit ca
21 000. Det skulle behöva stiga till ca 34 000 år 1965
och till 50 000—58 000 år 1975. En praktiskt taget
lika stor ökning tycks vara önskvärd inom den
offentliga sektorn. Totalt skulle landets behov av
ingenjörer uppgå till ca 90 000 år 1965 och ca
130 000 år 1975.
Ar 1955 uppgick antalet högskoleingenjörer och
akademiker med teknisk verksamhet till ca 11 500.
För 1965 skvdle behovet inom dessa kategorier
uppgå till över 17 000. Med nuvarande och planerade
utbildningsresurser beräknas ca 15 000 personer med
dessa kvalifikationer vara tillgängliga 1965 (Lars
Brising i Arbetsgivaren 1956 h. 23 s. 6). G AH
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 jf!5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
