Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 8 - Andras erfarenheter - Brandsäkra smörjoljor, av SHl - Germaniumlikriktare för stora effekter, av SHl - Isobutylalkohol och dess estrar i lacker, av SHl - Bestrålningsvulkat kiselgummi, av SHl - Böcker - Grafiska yrken, bd 1 & 2, av L Pihl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Härvid ifrågakommer vätskor med stor vattenhalt,
silikoner och andra vattenfria syntetiska produkter.
De förstnämnda är vattenlösningar av substituerade
glykoler, innehållande 35—60 °/o vatten. De gör
utmärkt tjänst som hydrauliska vätskor men är
olämpliga för smörjning av ångturbiner, då man
inte kan undvika att de blir utspädda med vatten
och förlorar i viskositet. Silikoner är alltjämt för
dyra, och man har därför åtminstone för
närvarande stannat för vissa fosforsyraestrar.
Dessa har tillfredsställande brandsäkerhet; de
tänds inte, om de hälls på ett 680°C varmt rör utan
förångas i stället. Smörjförmågan är god, men
resistensen mot oxidation är inte lika stor som hos
in-hiberade turbinsmörjoljor. De skummar starkt trots
att de innehåller ett antiskumningsmedel. Vidare
löser de färg och mjukar upp isolerlacken på
gene-ratorlindningar. Fosforsyraestrarna innehåller en
rostningsinhibitor och är därför lika goda
rost-skyddsmedel som petroleumoljor. De har god
nötningshållfasthet och tryckbeständighet samt skiljer
sig lättare från vatten än petroleumoljor.
De största olägenheterna hos fosforsyraestrarna
som smörjmedel är deras skumning och deras
förmåga att förstöra isolerlack; den förra försöker man
undanröja genom utnyttjning av nya
antiskumningsmedel, den senare kan undvikas genom
användning av ett isolerlack som inte påverkas av
est-rarna. Ett sådant finns, men existerande
generator-lindningar måste befrias från nuvarande lack och
lackeras om med det nya (E Knoop i Erdöl und
Kohle sept. 1956 s. 613—615). SHl
Germaniumlikriktare för stora effekter
Germaniumlikriktare för stora effekter (Tekn. T.
1954 s. 417) har fått växande användning. General
Electric i USA installerade sålunda sådana
likriktare för 14 MW under 1955 och för ca 48 MW
under 1956, däribland en anläggning för 35 MW i
en klor-alkalifabrik. Germaniumlikriktaren används
i dag främst för erhållande av stor likström vid
relativt låg spänning, upp till 200 V och minst 2 000
A (Tekn. T. 1956 s. 411). Under 1956 har man
emellertid byggt germaniumlikriktare för 400 V.
En fläktkyld germaniumcell ger bara 0,5 V
spänningsfall vilket är mindre än för någon annan
metallisk likriktare. Vidare blir cellens
utgångsspänning relativt konstant även vid starkt varierande
ingångsspänning. Den tycks också ha praktiskt taget
obegränsad livslängd, medan likriktare av äldre
typer måste bytas efter 5—40 år därför att deras
resistans växer under drift.
För vissa tillämpningar blir germaniumlikriktare
upp till 20 o/o dyrare än selenlikriktare, men i
många fall blir de billigare. En
germaniumlikriktare för 2 000 A vid 80—85 V kostar t.ex. ca 720 $
mot ca 1 000 $ för en lika stor selenlikriktare
(Chemical & Engineering News 19 nov. 1956 s. 5766,
5768). SHl
Isobutylalkohol och dess estrar i läcker
Användning av isobutylalkohol, isobutylacetat och
diisobutylftalat i lösningsmedel för läcker i stället
för motsvarande n-butylföreningar uppges medföra
vissa fördelar. Isobutylalkohol är en petrokemikalie,
som kan erhållas enligt Oxo-metoden (Tekn. T.
1955 s. 137), och är därför numera tillgänglig i
avsevärd mängd till relativt lågt pris.
I lacklösningsmedel verkar isobutylalkohol
utjämnande på dess avdunstning varigenom lackens
flytning gynnas och dess vitning fördröjs. I dessa hän-
seenden kan isobutylalkohol nästan jämställas med
amylalkohol.
Isobutylacetat har stor lösningsförmåga samt ger
lacken god flytning och stor resistens mot vitning.
Det har praktiskt taget samma egenskaper som
bu-tylacetat men har svagare lukt och något mindre
täthet. Diisobutylftalat har praktiskt taget samma
egenskaper som dibutylftalat men är nästan
luktfritt (J D Crowley & T E Vance i Paint
Manufac-ture sept. 1956 s. 333—337). SHl
Bestrålningsvulkat kiselgummi
Det uppges att man kan vulka kiselgummi med
elektronstrålar av hög energi. Härigenom undviks rester
av vulkmedel som kan inverka menligt på
slutproduktens egenskaper. Vidare kan man utföra en
reglerad tvåstegsvulkning, bestående av en första,
lätt vulkning och slutvulkning av den formade
produkten. Snabb, kontinuerlig vulkning av
trådisolering kan göras (Chemical & Engineering News
20 aug. 1956 s. 4026). SHl
böcker
Grafiska yrken bd 1 & 2, redigerad av Bror
Zachrisson. Natur och Kultur, Stockholm 1956.
1 255 s., ill. 195 kr.
Föreliggande arbete är en moderniserad upplaga av
de utgångna banden Boktryckarkonst och Grafiska
yrken. För det nya verket har en
redaktionskommitté ansvarat, vilken sammanställt material från
ett femtiotal författare, de flesta kända gestalter
inom Sveriges grafiska industri. Författarnas namn
borgar för ett sakkunnigt innehåll och den långa
raden av författare fordrar ingen speciell
presentation.
Verket följer den klassiska dispositionen med en
historisk översikt som inledning följd av flera
artiklar över bokstävernas och sättningens teknik
kompletterad med uppsatser om bilden och
bild-framställningen. De olika tryckförfarandena
behandlas och detta avsnitt avslutas med
bokbinderi-teknik. Som en speciell underavdelning har
förpackningsteknik behandlats, varefter flera uppsatser
följer om råvaror och material. Standardiseringen
behandlas, och intressanta uppsatser om drift och
organisation av tryckerier samt allmän juridisk
vägledning och tryckfrihet, författarrätt etc. avslutar
verket.
Det är glädjande att förlaget vågat sig på att ge
ut ett verk av detta slag med den begränsade
läsekrets som det trots allt måste ha. Standarden hos
de olika uppsatserna är mycket varierande. I många
avsnitt behandlas ämnet nästan alltför detaljerat
medan andra uppsatser ger en mer lättläst översikt
av ämnet. Det förefaller som om verket skulle ha
vunnit på att vissa avsnitt strukits eller
koncentrerats. Detta gäller främst äldre avsnitt som tagits
med från den tidigare upplagan.
Omfång och val av bildmaterial kan även
diskuteras i ett verk av detta slag; man frågar sig om
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 jf!5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
