Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 10 - Råvaror för polyuretaner och ytaktiva ämnen, av SHl - Andras erfarenheter - Löst kontrovers mellan filterberäknare, av GAH - Stationära gasturbiner, av Wll - Skikttransistorers temperaturberoende, av GAH - Kelatbildare för analys, av SHl - Elektrostatiska generatorer, av GAH
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Polystyrenglykoler är tillgängliga i molvikter på
500 och 750. De har stor viskositet, troligen orsakad
av fenylgrupperna, och är hydrofoba. De uppges
vara användbara vid tillverkning av ytaktiva ämnen.
Polyepiklorhydriner tillverkas med molvikterna
450, 900 och 1 150. Utmärkande för dem är att de har
hydroxyländgrupper och sidkedjor av
klormetyl-grupper. Båda slagen av atomgrupper är reaktiva,
och det ena eller andra kan bringas att reagera
selektivt genom inställning av reaktionsblandningens
pH. Detta lär öppna stora möjligheter för
framställning av många olika linjära och tvärbundna
polyetrar (Chemical & Engineering News 10 sept.
1956 s. 4426). SHl
andras erfarenheter
Löst kontrovers mellan filterberäknare
För beräkning av elektriska frekvensfilter har
utvecklats två väsentligt olika beräkningsmetoder, som
i Sverige benämnes driftparametermetoden och
spe-gelparametermetoden. Båda metoderna avser att
beräkna en av längs- och tvärarmar bestående
filterkedja. Anhängarna av driftparametermetoden vill
göra gällande, att man vid
driftparameterberäk-ningar kommer fram till en filterkedja, som
väsentligt skiljer sig från en som är beräknad med
spegel-parametermetoden. Bland annat menar man, att det
med driftparametermetoden beräknade filtret ej
kan uppdelas i länkar och sålunda är oåtkomligt
för spegelparametermetoden. Man säger också att
begreppet "gränsfrekvens" inom
spegelparametermetoden är något konstlat, som saknar betydelse
inom driftparametermetoden.
Dessa uppfattningar är emellertid i grunden
felaktiga. En filterkedja är alltid underkastad samma
fysikaliska lagar, som ej låter sig påverkas av
beräkningsmetoderna. En godtycklig filterkedja
sammansatt av enbart längs- och tvärarmar till antal
mer än fyra och som erbjuder fullständig
energiöverföring inom passbandet, kan alltid uppdelas i
spegelkopplade länkar. Den fullständiga
energiöverföringen innebär att filtret är förlustfritt och
re-flexionsfritt anpassat vid ändpunkterna speciellt
inom passbandet, så att driftdämpningen där är
noll (Torbern Laurent vid RVK 1957 i Stockholm).
GAH
Stationära gasturbiner
Användningen av stationära gasturbiner har under
senare år alltmer ökat. I en översikt för hela
världen, gjord 1952, som innefattade enheter
projekterade t.o.m. 1954, redovisades 148 aggregat för drift av
elektriska eller mekaniska maskiner på sammanlagt
650 MW vid en genomsnittseffekt på 4,4 MW. I en
motsvarande översikt 1956, innefattande enheter
t.o.m. 1959, anges 390 aggregat på sammanlagt 1 855
MW med medeleffekten 4,75 MW.
Den största gasturbinen i översikten 1952 var på
27 MW, och den största i den senare översikten har
effekten 40 MW; detta är den gasturbin som av
Vattenfallsstyrelsen beställts hos Stal för
uppställning i Västervik (Tekn. T. 1955 s. 977).
Det övervägande antalet gasturbiner arbetar enligt
det öppna systemet. Gastemperaturen varierar
ganska mycket, men för de flesta aggregaten ligger den
mellan 650 och 785°C; på små aggregat förekommer
dock ända upp till 885°C (B G A Skrotzki i Power
Mid.-Sept. s. 42—57). Wll
S ki ktt ransistore rs tem pe rat u r be roende
En undersökning har utförts över hur
småsignal-egenskaperna hos 10 olika typer av
skikttransistorer vid låg frekvens och en fix arbetspunkt varierar
inom temperaturområdet —50°C till + 70°C.
Riktningen för småsignalegenskapernas ändring med
temperaturen är densamma för samtliga undersökta
transistorer. Stora olikheter föreligger mellan
transistorer av olika typer och även mellan transistorer
av samma typ. Några generella slutsatser på
teoretisk grund har ej kunnat dras.
Germaniumtransisto-rernas egenskaper ändras snabbt vid temperaturer
över 50°C. Odlade germaniumtransistorer är dock
avsevärt mer temperaturkänsliga än legerade.
Ki-seltransistorer är mindre temperaturkänsliga än
germaniumtransistorer och visar inga snabba
förändringar i egenskaperna upp till 70°C
(Transistorgruppen KTH vid RVK 1957 i Stockholm). GAH
Kelatbildare för analys
Då många metaller kan bindas mycket fast som
kelat, kan man vid analys använda kelatbildande
ämnen för att avlägsna metalljoner ur en lösning
(Tekn. T. 1955 s. 1033). I USA framställer man nu
etylendiamintetraättiksyra och
dinatriumetyldiamin-tetraacetatdihydrat med hög renhetsgrad för
analytiska ändamål.
Som indikatorer för kelatometri tillhandahålls
bl.a. Eriochrome Black T och Murexide
(ammonium-purpurat). Andra lämpliga indikatorer, som också
kan användas för kolorimetri, är
/-(2-pyridylazo)-2-naftol (PAN), pyrokatecholsulfonftalein
(pyro-katecholviolett) och
2-karboxi-2’-hydroxi-5’-sulfo-formazylbensen (Zincon) (Chemical & Engineering
News 18 juni 1956 s. 3044). SHl
Elektrostatiska generatorer
Den från skolfysiken välkända influensmaskinen har
av franska tekniker utvecklats till en mångsidigt
användbar högspänningskälla (Tekn. T. 1951 s. 1043).
1 olika utföranden kan denna ge 30 fiA—40 mA vid
spänningar från 40 kV till flera megavolt.
Apparaterna används för elektrostatisk sprutmålning, TV,
röntgen, kabelprovning, partikelacceleration,
tänd-ning i explosionsmotorer m.m.
I en fyrpolig generator laddas de rörliga polerna
på rotorn genom gnistinduktion. Laddningarna förs
vid rotorns vridning mot ett tangentiellt fält och
avlägsnas vid halva poldelningen av kammar till
hög-spänningsledaren som vid van de Graaff-generatorn
(Tekn. T. 1950 s. 1109). En laddningstäthet av
2 • 10® C/cm2 på en 17,5 cm lång rotor med 17,5 cm
diameter och periferihastigheten 41 m/s ger 1 kW
effekt. Verkningsgraden uppges vara över 90 °/o vid
spänning över 100 kV. Högsta uppnåeliga spänning
är 600—1 000 kV per enhet, önskas högre
spänningar kan flera enheter kopplas i serie.
Den låga inre kapacitansen är en väsentlig fördel
hos detta slag av högspänningsgeneratorer. En
oavsiktlig urladdning är ofarlig för människor
(European Engineering 15 januari 1956). GAH
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 jf!5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
