Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 10 - Oljelagringen i Sverige, av Wll - Repa diamant - 2700 radioisotopkunder i 58 länder - Ytfel i gjutstycken kan ofta repareras - En hopvikt reservring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oljelagringen
i Sverige
339.6(485) : 665.4/.S
Genom den under senare år alltmer ökade
oljeförbrukningen i Sverige har ett stort behov av
en ökad lagring gjort sig gällande (Tekn. T.
1956 s. 850). För att utreda frågan om
oljelagringen tillsattes "1955 års
oljelagringskom-mitté" och denna har nu avgivit sitt
betänkande. Kommitténs ordförande har varit Kurt
Holmgren, övriga ledamöter Knut G:son
Bergstrand, J Einar Eriksson, Anders Lindstedt, J H
Qvistgaard, Donovan Werner, Per Ågren, Karl
Erik önnesjö samt Allan Wennerberg,
sekreterare.
Kommittén har utarbetat ett lagringsprogram
för femårsperioden 1958—1962, men de för
olika produktslag bestämda kvantiteterna har
inte offentliggjorts. Det hittills använda
systemet att basera lagringen på nästföregående
kalenderårs försäljning har frångåtts, då detta
visat sig vara förenat med flera nackdelar,
såsom att man vid stigande konsumtion fått en
viss eftersläpning i lagringen. I stället
förutsätter kommittén att de lagringsskyldiga
kommer att varje år få besked om
lagringskvantiteten av tillsynsmyndigheten för
lagerhållningen, vilken kommittén anser bör vara
Riksnämnden för Ekonomisk Försvarsberedskap.
De i programmet avsedda oljelagren, som
inte innefattar rent militära ändamål, tänkes
omfatta dels en krigsreserv för en viss
tidsperiod, dels en försörjningsreserv, som behövs
vid avbrott i oljetillförseln under fred.
Lagringen anses som hittills främst böra
handhas av oljebolagen och de svenska
raffinaderierna, men även den som importerar olja
för egen förbrukning skulle bli
lagringsskyldig. Dessutom föreslås att storkonsumenter,
som förbrukar mer än 5 000 m3 eldningsoljor
per år blir lagringsskyldiga. Denna grupp
omfattar i huvudsak ca 125 anläggningar,
tillhörande ett 80-tal industriföretag och
kraftverk och möjligen några av de största
bostadskollektiven. Kommittén förutsätter, att
man i första hand söker få till stånd frivilliga
överenskommelser med storkonsumenterna om
oljelagringen.
Kommittén föreslår även att de
lagringsskyldiga själva skall ombesörja lagring i
skyddande utrymmen av erforderliga kvantiteter av de
mest eldfarliga produkterna, bensin, fotogen
och motorbrännolja. Kostnaden härför, liksom
Referat av "Oljelagring", betänkande avgivet av 1955 års
oljelagringskommitté. SOU 1957: 4, Stockholm 1957.
kostnaderna för lagringen i övrigt, skulle tas
ut i priset på oljan.
För uppförande av cisterner och inköp av
oljeprodukter har kommittén beräknat
kapitalbehovet till ca 600 Mkr. Härav skulle ca 500
Mkr. komma på oljeliandeln, men av denna
summa beräknas 125 Mkr. svara mot den
ökade lagring som på grund av den stigande
konsumtionen skulle fordras redan med nu
gällande regler för lagringen. För
storkonsumenterna beräknas kostnaden till 100 Mkr. för hela
femårsperioden.
Mot kommitténs förslag i fråga om
lagringsskyldigheten och finansieringen har
reservation avgivits av Donovan Werner. Han anser
det vara principiellt felaktigt att ålägga
näringslivet, representerat av oljebranschen ocli
de industriella storkonsumenterna, att sörja
för denna lagring och i väsentlig grad för dess
finansiering. Vidare borde merkostnaderna för
bergsrumslagring betraktas som
försvarskostnader och liksom hittills utgå av statsmedel
och ej belasta en viss del av näringslivet.
Enligt kommittémajoritetens förslag får
lagren av eldningsolja, som skall uppnå
maximalvärdet den 1 januari, därefter icke gå ned mer
än 30 % annat än efter särskild dispens.
Werner anser att denna siffra utgör en alltför snäv
begränsning, som varken tar hänsyn till
geografiska förhållanden eller driftförhållandena
vid speciella industrier. Den bästa och
effektivaste medverkan från industrins sida skulle
enligt Werner uppnås genom frivilliga
överenskommelser anpassade till de varierande
praktiska förhållandena.
Vidare anser Werner att finansieringsfrågan
för lagringen icke blivit löst. Med den
kapitalknapphet som råder skulle t.ex. ett företag
kunna bli skyldigt att bygga ut ett lager, som i
huvudsaklig del inte får användas, och nödgas
avstå från disponibel lagerkapacitet eller från
en angelägen lagerutbyggnad. Den av
kom-mittémajoriteten framlagda planen skulle
fordra betydande kompletterande utbyggnader,
men enligt Werner lämnas inte några
upplysningar om kostnaderna härför. Wll
Repa diamant kan man med Borazon som har
framställts hos General Electric i USA på ungefär
samma sätt som man tidigare gjort diamanter, dvs.
genom användning av mycket hög temperatur och
högt tryck. De erhållna kristallerna är små och grå.
2 700 radioisotopkunder i 58 länder har Oak
Ridge National Laboratory i USA, som framställer
nära 100 olika isotoper.
Ytfel i gjutstycken kan ofta repareras med ett
tixotropt epoxiharts, med vilket hålen fylls. När det
hårdnat avlägsnas överskjutande material genom
skärande bearbetning.
En hopvikt reservring för bilar kräver litet
utrymme. Då luften gått ur ett däck tas detta av med
ett speciellt verktyg, reservringen träs över fälgen
och fylls med CO., från en miniatyrbomb.
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 jf!5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
