Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 11 - Nya material - Metallim för hög temperatur, av SHl - Plattor va sträckt akrylplast, av SHl - Zink-aluminiumlegering till lager, av SHl - Extremt kemikalieresistent fiber, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är denna 56 kp/cm2. Genom åldring 200 li vid 290°C
avtar skjuvbrottgränsen vid 25°G från 140 till 75
kp/cm2, medan den vid 290°C växer till 60 kp/cm2.
Fogar, gjorda med klibbduk, har avsevärt mindre
hållfasthet.
Då man antog att inneslutningar av flyktigt
lösningsmedel minskar FPL-878-fogars hållfasthet vid
förhöjd temperatur, framställde man ett lim
(FPL-881) av Epon RN-48, ett flytande epoxiharts, och
pentametyldietylentriamin som härdare. Största
skjuvbrottgräns vid 120°G (235 kp/cnr) för
överlappsfogar erhölls med 4 °/o aininhalt. Vid limning
kan de bestrukna fogytorna genast läggas
samman varefter fogen härdas under tryck vid 25—
150°C; den får största hållfasthet vid användning av
förhöjd temperatur.
- Vid limning med FPL-881 behövs alltså ingen
förtorkning eller förhårdning av limmet. Fogarnas
hållfasthet vid mer än 120°G är emellertid lägre än
FPL-878-fogars (J M Blac.k & R F Blomquist i
Modern Plastics juni 1956 s. 225—236). SHl
Plattor av sträckt akrylplast
Man har länge vetat att hållfastheten hos
akryl-plastplattor (Plexiglas) kan ökas genom sträckning
i två riktningar, men först under de tre senaste åren
har man i USA gjort försök ined denna metod i
halvstor skala. Nu har man hunnit till kommersiell
tillverkning av sträckta plattor, 3—15 mm tjocka
och i format upp till 2X2 m. De har först
använts till radarkåpor för reaplanet Convair F-102 A.
Ursprungligen tänkte man utföra sträckningen vid
plattans formning till den färdiga produkten, men
denna metod har övergivits. I stället sträcks
plattorna nu plana och formas sedan enligt ett
speciellt förfarande. Deras seghet bestäms genom en
ny provningsmetod vid vilken man mäter det
arbete som behövs för fortplantning av en spricka.
Härvid får man ett "seghetsvärde" som för icke
sträckt akrylplast är 3—4 och för en sträckt platta
skall vara minst 20.
Genom sträckningen ökas alltså plastens
slagseghet och minskas dess känslighet för
brottanvisningar. Dessutom växer emellertid dess resistens
mot lösningsmedel och spänningssprickning.
Materialets drag- och böjbrottgräns samt
elasticitetsmodul ändras däremot obetydligt genom
sträckningen. Detsamma gäller för vattenabsorptionen,
värmeutvidgningen och kryphållfastheten (Modern
Plastics sept. 1956 s. 102—104). SHl
Zink-aluminiumlegering till lager
I Storbritannien tillverkar man nu en
zink-alumi-niumlegering som uppges vara en utmärkt
lagermetall, lättare och billigare än vitmetall (babbit). Den
lär dessutom ha visat sig lämplig som
konstruktionsmaterial för vissa maskindelar. Legeringen,
som kallas Main Metal, tillverkas i två kvaliteter:
den ena betecknad S, är avsedd för sandgjutning,
den andra P för pressgjutning och strängpressning.
En annan legering av samma typ, kallad Alzen 305,
tillverkas i Österrike.
Main Metal S består av 50—52 % Zn, 2—2,5 °/o
Cu, 0,3—1,0 °/o Si, < 0,3 % föroreningar och resten
aluminium; typ P har sammansättningen 36—38 °/o
Al, 2,8—3,0 °/o Cu, 1,0—1,3 °/o Si, < 0,3 %
föroreningar och resten zink. Den förra krymper 1,5 °/o
vid gjutning den senare 0,8 %>. Lämpligt spelrum
i lager är 0,2 °/o av axeldiametern. Tillåtligt
lagertryck vid en glidningshastighet på 415 m/min är
240—260 kp/cm2 för icke härdade axlar och 490—
700 kp/cnr för härdade. För sandgjutet material är
brottgränsen 3 400 kp/cm2, 0,1-gränsen 2 300 kp/cm2
och förlängningen 3 °/o.
Legeringens struktur är av <*-/?-typ med
finfördelade hårda metallföreningar inbäddade i en
relativt seg och duktil grundmassa. Denna struktur
är särskilt lämplig för lagermetaller. Vid
sandgjutning blir materialet mikroporöst, men dess
porositet kan regleras så att det blir tillräckligt tätt för
användning till t.ex. pumphus, packboxar och
kolvdelar. Fullständig täthet mot olja har uppnåtts vid
över 280 kp/cm2 tryck.
Alzen 305 innehåller 30—40 % Al, 5—10 %> Cu
och resten zink. Den har 3 100 kp/cnr brottgräns,
2 400 kp/cm2 0,2-gräns och 2 % förlängning. Man
har dock tillverkat kontinuerligt gjutna stänger av
den med 5 650 kp/cm2 brottgräns och 8 %
förlängning. Normalt är dess mekaniska egenskaper något
bättre än fosforbronsers. Legeringen används mest
till sandgjutna lager och gjutna stänger, men man
har på senaste tiden börjat att med gott resultat
tillverka den även i bearbetad form.
Vid prov som lagermetall visade sig slitningen av
Alzen 305 vara bara en fjärdedel av ett likvärdigt
fosforbronslagers. Av särskild vikt är att Alzen 305
inte skär ihop med stål förrän temperaturen stigit
till ca 400°C i ett torrt lager. Vid hopskärning
skadas vidare axeln inte nämnvärt därför att
lagermetallen inte svetsas vid stålet och lätt kan
avlägsnas. Vanligen förstörs inte ens lagret.
Legeringens korrosionsmotstånd är mindre än
bronsernas men större än zinklegeringars. Alzen
305 är därför inte lämplig för lager som kommer
i kontakt med havsvatten. Den har emellertid givit
tillfredsställande resultat i centrifugalpumpar,
smorda med rent vatten (Times Review of Industry okt.
1956 s. 26—27; Metal Industry 12 okt. 1956 s. 314).
SHl
Extremt kemikalieresistent fiber
Man har nu utarbetat en industriell process för
tillverkning av Teflon-fiber. Produkten är ett verkligt
fibermaterial med delvis kristallin struktur (Tekn.
T. 1954 s. 971). Teflon är polytetrafluoreten, en
fullständigt mättad och elektriskt symmetrisk förening,
dvs. utan starkt polära grupper. Dess molekyler har
raka kolkedjor och är mycket regelbundet byggda.
Därför kan de packas så tätt i kristalliterna att de
relativt svaga van der Waals-krafterna räcker till
för att ge kristallzonerna tillräcklig stabilitet.
Teflon-fibern har större hållfasthet än
Teflon-plast (tabell 1), är mjuk, har hög smältpunkt och
är synnerligen resistent mot kemikalier. Den
angrips bara av smälta eller i ammoniak lösta
alkali-metaller, fluorgas vid hög temperatur och stort
tryck och av klortrifluorid. Den är emellertid dvr
(14 $/lb) och kan därför inte komma i fråga för
tekniskt bruk annat än när dess exceptionella
egenskaper är av mycket stort värde.
Sådana fall är t.ex. packningar till pumpar för
korrosiva vätskor och till rörflänsar samt filterduk
för korrosiva vätskor eller gaser av hög temperatur.
Tabell 1. Teflon-fiberns fysikaliska egenskaper
[-Teflon-fiber Nylonfiber Teflon-plast-]
{+Teflon- fiber Nylon- fiber Teflon- plast+}
Täthet ............ g/cm3 2,2 1,14 2,2
Brottgräns ..... kp/mm= 35 43 1,4
Förlängning .......... °/o 13 26 200
Elasticitetsmodul, kp/mnv 330 185 42
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 jf!5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
