Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 18 - Energibalanser, av Sven Lalander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
behoven. En sådan analys för 1953 ger
följande resultat:
Elkonsumtion
10 "kWh »/o
Elångpannor .......... 1,2 10
Elhyttor samt
Ljungströmsfältet .......... 0,5 4
Ferrolegeringsugnar ... 0,5 4
Övriga ugnar ......... 1,7 14
Elektrolys ............ 0,9 7
Elmotorer ............ 6,9 55
Belysning ............. 0,8 6
Summa elkonsumtion 12,5 100
Uppdelningen mellan belysning och elmotorer
är uppskattad. (Det kan nämnas att det för
elmotorer angivna värdet innebär en
utnyttjningstid av den installerade motoreffekten på
1 650 h/år.) Den i Kvarntorpsverket utnyttjade
Ljungströms-metoden för direkt elektrisk
upphettning av den i marken befintliga
oljeskiffern har jämställts med elhyttorna, närmast
med hänsyn till elprisets dominerande
inverkan på processens räntabilitet.
Industrins utnyttjning av elektriciteten i
elångpannor och elhyttor sammanhänger helt
med tillgången på billig vattenkraft. I den mån
elpriserna justeras upp mot den nivå, som
föreligger i ångkraftländer, kan man därför
räkna med att dessa leveranser försvinner. Det
är för elångpannorna ej motiverat att för
denna konsumtion räkna högre värde än
elektricitetens termiska ekvivalens, vilken med
hänsyn till den bättre verkningsgraden i
jämförelse med andra energiformer kan sättas till
1,1 Mcal/kWh. Elhyttorna synes i likhet med
Ljungströms-fältet tåla ett högre elpris än
som motsvaras av den termiska
energiekvivalensen, men dock ej ångkraftpris. Här räknas
emellertid med samma energivärde som för
elångpannorna och den underskattning, som
detta innebär, anses kompenseras av en viss
överskattning för vissa elugns- och
elektrolys-processer enligt det följande.
Elektricitetens användning i
ferrolegeringsugnar samt för elektrolys är i allmänhet
tekniskt betingad och någon ekonomisk
konkurrens med andra energiformer förekommer ej.
Vissa av dessa processer är trots detta
beroende av relativt låga elpriser på grund av den
internationella konkurrensen bland
färdigprodukterna. Sannolikt skulle dock den
övervägande delen av denna elkonsumtion
kvar-såt även vid en höjning av elpriserna upp till
ångkraftnivå, eftersom t.o.m.
aluminiumelek-trolysen trots sin utomordentligt höga
specifika elkonsumtion, ca 20 kWh/kg, utnyttjas
även i många ångkraftländer. Det torde
därför vara motiverat att värdera elektricitetens
energiinnehåll i dessa processer efter
bränsleförbrukningen i moderna stora
ångkraftanläggningar. Med hänsyn till överförings- och
distributionsförlusterna innebär detta ett
specifikt energiinnehåll av 3,3 Mcal/kWh (30 %
termisk årsverkningsgrad, 15 %
överföringsförluster.
För övriga elugnsprocesser gäller i stort sett
samma sak för elektricitetens energivärde,
dock ligger elektricitetens marknadsvärde i
genomsnitt högre än för de tidigare nämnda
processerna. Elektricitetens användning i
industrins stationära elmotorer är praktiskt
taget oberoende av elpriserna, eftersom det
verkliga marknadsvärdet ligger långt över de
priser, som överhuvudtaget diskuteras i dag.
Strängt taget ligger därför elektricitetens
energivärde för dessa ändamål långt över det
ur ångkraftverkens bränsleförbrukning
beräknade värdet. Eftersom de primära
energiformerna alltid kan användas för produktion av
elektricitet i för ändamålet nybyggda
ångkraftverk begränsas dock elektricitetens
energiinnehåll uppåt av detta värde. För
elbelysning-en gäller i stort sett samma sak som för
elmotorerna.
Resultatet av analysen av industrins
elkonsumtion 1953 blir sålunda att 86 % bör anses
ha ett energivärde på 3,3 Mcal/kWh, medan
resterande 14 % räknas efter 1,1 Mcal/kWh.
Denna grova uppdelning innebär givetvis en
approximation, men synes dock leda till ett
någorlunda riktigt slutresultat.
Inom samfärdseln användes elektriciteten
praktiskt taget helt i elmotorer, och dess
energivärde bestämmes därför av ångkraftverkens
bränsleförbrukning, omräknad till
konsumtionsplatsen, alltså 3,3 Mcal/kWh.
Inom detaljförbrukningen användes däremot
elektriciteten för en mångfald olika ändamål.
I motsats till förhållandena inom industrin
saknas emellertid officiell statistik över
elektricitetens olika användningsområden. Den
viktigaste konsumtionsgruppen utgöres av
hushållsabonnenterna och här har man en viss
uppfattning om de viktigaste
hushållsapparaternas utbredning. Detsamma gäller för
jordbruket, där elkonsumtionen för närvarande
stiger exceptionellt snabbt. För övriga
konsumentgrupper, som utgör knappt 40 % av
hela detaljförbrukningen, saknas däremot
praktiskt taget helt uppgifter om
elektricitetens användningsområden. För att ge en
uppfattning om elektricitetens utnyttjning inom
detaljförbrukningen har för 1953 följande
uppskattning gjorts av användningen inom
hushållen (utom jordbrukshushållen):
Elkonsumtion
10° kWh %
Belysning och radio .... 0,8 35
Motorkraft ............ 0,1 5
Värme (elspis,
absorp-tionskylskåp, vatten-värmning och
tillskottsvärme) ............... 1,4 60
2,3 100
Den procentuella fördelningen är i stort sett
densamma inom jordbruket dock med något
större andel motorkraft på värmets bekostnad.
Detsamma torde i princip gälla för övriga
konsumentgrupper inom detaljförbrukningen. Den
408 TEKN ISK TI DSKRI FT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
