Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 19 - Andras erfarenheter - Butylgummi för bildäck? av SHl - Byggnadssnickeriers passning, av Hn - Trafikflygplan för överljudfart? av hop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andras erfarenheter
Butylgummi för bildäck!
Butylgummi har inte varit lämpligt till gummiringars
ytterdel framför allt på grund av dess starka
uppvärmning vid deformation. Denna nackdel lär man
emellertid nu ha undanröjt genom att modifiera
gummit med N-metyl-N-4-dinitrosoanilin som
tillverkas i halvstor skala i USA under handelsnamnet
Elastopar.
Denna tillsats minskar inte bara den färdiga
produktens uppvärmning vid deformation utan också
gummits under bearbetningen. Vidare lär den
fördubbla butylgummis elasticitet och brottgräns samt
öka dess resistivitet. Man väntar därför att den nya
materialtypen skall få användning till t.ex. slangar,
elisolering och luftfjädrar. Det sistnämnda
användningsområdet är av intresse, om luftfjädrar skulle
bli aktuella i en framtid.
Butylgummi försatt med 12 delar Elastopar på
100 delar provas nu i bildäck (Tekn. T. 1957 s. 118),
och man påstår att dessa ger mjukare och lugnare
gång, bättre grepp i vägbanan och att de inte
"skriker" (Chemical Engineering jan. 1957 s. 142). SHl
Byggnadssnickeriers passning
De stora måttavvikelserna hos byggnadsstommen i
traditionellt byggda hus gör det svårt att undvika
ingrepp och justeringar i snickerierna då dessa
passas in. Genom framför allt elementbyggeriet har
dock bättre förutsättningar skapats för större
måttnoggrannhet och därmed också för rationella
konstruktions- och monteringsmetoder för
byggnadssnickerier.
De har dock ännu inte givit önskvärt resultat.
Mått- och lodnoggrannheten hos väggarna har
nästan genomgående hittills varit otillräcklig för att
t.ex. monteringen av nya karmtyper skall kunna
göras utan stora justeringar. Detta har många
gånger vållat betydande merarbeten och därmed
minskad produktion och förtjänst för snickarna. Det
har lett till att snickarna blivit skeptiska mot de
nya metoderna och konstruktionerna.
Vad kan man då göra för att öka mått- och
lodnoggrannheten och därmed få en bättre passning
och ett minskat motstånd från snickarna?
Arbetsledningen kan förbättra noggrannheten genom att
t.ex. i stället för tumstockar använda måttkäppar
eller mallar eller genom att införa vattenpass med
slipade eterfyllda libeller i stället för oslipade,
olje-eller spritfyllda.
Smygformar i betongväggar måste göras med stor
måttnoggrannhet. De måste kolvas ordentligt och
eventuella spikklotsar måste sitta på rätt plats.
Under inga omständigheter får lättbetongelement
gjutas fast förrän karmarna är upplodade och
fast-spikade.
Arbetsledningen bör i större utsträckning än
hittills instruera och kontrollera att arbetet blir rätt
utfört. Instuktionerna bör göras så, att arbetarna
får klart för sig varför mått- och lodnoggrannheten
är så betydelsefull.
Arkitekterna bör utforma karmar, foder och lister
så att de kan passas in utan större justeringar eller
andra ingrepp. Fodren t.ex. bör göras så breda
att de ordentligt täcker springan mellan karm och
vägg. Vidare bör de göras vinkelräta i bakkanten
samt tjockare än socklarna. Därigenom undviks
onödigt arbete när sockeln skall passas mot fodret.
Inte minst viktigt är att de som svarar för
utformningen söker kontakt med yrkesmännen på
byggena och inhämtar deras synpunkter och idéer
(Arne Ronnell i informationsföredrag anordnat av
Statens Nämnd för Byggnadsforskning och AB
Svensk Byggtjänst i Stockholm 12 april 1957). Hn
Trafikflygplan för överljudfart!
När en resande väljer transportmedel är det oftast
en eller flera av följande fem faktorer som är
avgörande: resväg, restid, biljettpris, personlig
säkerhet och komfort. De tre förstnämnda kan överföras
i transportmedlets tre huvudprestationer: räckvidd,
hastighet och transportekonomi. Av dessa synes
hastigheten ha varit den starkaste drivfjädern i
transportväsendets hittillsvarande utveckling och därvid
speciellt inom trafikflygets, av de snabba
flygmilitära framstegen starkt stimulerade utveckling under
de senare åren. Skall denna tendens bestå, vore
det följdriktigt att trafikflyget inom snar framtid
inriktade sig på farter över ljudhastigheten. Är detta
sannolikt?
Frågan har noga studerats av projektgrupperna
hos en av de största leverantörerna av
trafikflygplan, Douglas Aircraft Co. i USA, och besvarats
sålunda: I avvaktan på atomdrivna flygplan, som
icke kan beräknas vara i tjänst förrän tidigast i
senare delen av 1970-talet, är det på grund av
mycket begränsade räckvidder och höga
driftskostnader mycket osannolikt att trafikflygplan med
över-ljudfart, antingen de är drivna med rea- eller
raketmotorer, kommer att utvecklas eller sättas i tjänst
inom trafikflyget.
Slutsatserna basera sig bl.a. på projekstudier på
en familj av trafikflygplan med varierande
marschhastighet. På grund av den kraftigt ökade
bränsleförbrukningen vid överljudfart sjunker räckvidden
katastrofalt, ungefär till en fjärdedel, fig. 1, vid
övergång från ett underljudflygplan med machtal
0,85 till ett överljudflygplan med machtal 2,0. Den
högre marschfarten kan dessutom utnyttjas sämre
än den lägre, då en allt större del av flygtiden
åtgår till accelerationer och retardationer. Detta
belyses av att den genomsnittliga farten, fig. 1, vid
överljudfart blir avsevärt lägre än marschfarten.
Fig. 1. Samband
mellan räckvidd
och
konstruk-tionsmarsch-fart för en
familj av
projekterade trafikplan; -
konstruktions-
marschfart, –-
genomsnittlig
hastighet.
450 TEKN ISK TI DSKRI FT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
