Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 20 - Belastningsanalys, av Sverker Sjöström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från autokorrelationsfunktionen kan
spektral-funktionen $ (tu) bestämmas enligt. x
00
(p (O)) = A | R (r) eos T d T (20)
o
oj 2
f <P(cS) do
representerar kvadratiska medelvärdet på
amplituden för svängningar med cirkelfrekvenser
liggande i intervallet till co2.
Denna typ av analys gör det möjligt att
bedöma de dominerande frekvenserna i en
sammansatt svängning. I vissa fall då
frekvensfunktionen för amplituden är känd till sin
karaktär kan amplitudskalan erhållas ur
spek-tralfunktionen.
En ytterligare användning av
spektralfunk-tionen är när det gäller att bedöma, hur en
konstruktion reagerar för en störning vars
spektralfunktion är känd. Man måste då känna
systemets admittans T (i oo) som definieras så
att en störning elcot ger en reaktion T (i co) • ew,t.
Om störningens spektralfunktion betecknas
med («) och reaktionens spektralfunktion
med (<*>) erhålles
<P0(o>) = *i(fi>)lT(fa)l*
(21)
Amplitudfördelning
Även om belastningsvariationernas
medel-amplituder vid olika frekvenser är av stort
teoretiskt intresse, är det dock ur praktisk
synpunkt för bedömning av livslängder vid
utmattning både värdefullare och enklare att
studera amplitudfördelningen. Visserligen är
man hänvisad till approximationer, men ur
praktisk synpunkt med tanke på
tillämpningarna visar sig dessa i regel vara mycket
användbara. Frekvensfunktionen n (a;) för
antalet skärningar mellan en viss nivålinje x och
funktionen X (t) kan erhållas på ett enkelt sätt
med hjälp av den beskrivna
utvärderingsapparaten, fig. 7. Denna frekvensfunktion
n (x) kan under vissa förutsättningar tolkas
som en approximation till
amplitudfördel-ningsfunktionen F (xa).
När funktionen X kan beskrivas som en
symmetrisk svängning med konstant medelvärde
gäller denna tolkning noggrant. Detta fall
inträffar t.ex. då spektralfunktionen är skild
från noll endast inom ett mycket snävt
frekvensområde. I regel kan approximationen
godtas då man har en dominerande frekvens,
men även i många fall med mera utbredd
fördelning av spektralfunktionen är tolkningen
godtagbar, fig. 7.
Om man har ett grundförlopp med en
överlagrad hastigare störning, kan man förbättra
utvärderingen med tanke på tillämpningarna
genom att försumma de överlagrade
svängningarna utom i de punkter där de inverkar
på toppvärdenas storlek. Om man däremot
har en långsam störning på ett grundförlopp
med högre frekvens, ger sig denna till känna
som ett drivande medelvärde. I detta fall kan
utvärderingen förbättras genom utvärdering
sträckvis. För det allmänna fallet kan inga
allmängiltiga regler ges, men bestämning av
n (x) ger ofta användbara upplysningar även
i komplicerade fall. För en noggrannare
beskrivning kan man också utföra en
tvådimensionell utvärdering av övre och undre
vändpunkten för varje svängning i ett förlopp.
Detta kan ske på motsvarande sätt som
utvärderingen i två dimensioner, fig. 8.
Den enkla typen av nivåräkning är också väl
lämpad för helautomatisk registrering, och
man kan med enkla hjälpmedel göra
tenso-metrar eller kraftmätare som direkt ger
funktionen n (x). Hit hör t.ex. den av O Svenson
utvecklade kontakttöj ningsmätaren7. Med
liknande princip arbetar också en vid
Scania-Vabis utvecklad tryckmätare med vilken fyra
nivåer samtidigt kan registreras. I flygplan
använder man också sedan länge
accelero-metrar med nivåräkning.
Som ett praktiskt exempel på
amplitudfördelningen kan man studera ett snitt av en
axelbrygga till en lastvagn, fig. 9—10. I detta,
liksom i de flesta fall då komponenter i ett
fordon utsättes för krafter orsakade av ojämn-
Fig. 9. Funktion n(x) för böjmomentet i navänden
på bakaxelbrygga till lastvagn; n antal per
kilometer; X permanentad väg 15,6 km, • grusvåg 16,2
km.
Fig. 8.
Bestämning av
vändpunktsfördelningen.
iOOhpm
464 TEKN ISK TI DSKRI FT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
