Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 24 - Elektronik i grafisk teknik, av Gösta E Carlsson - Järnkonsumtion och -produktion i Sverige 1935—1965, av WS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utan punkt för punkt genom att en
koncentrerad ljusstråle föres fram och tillbaka över det
med en liten vertikal förflyttning mellan varje
horisontell passage. Är kameran rätt inställd,
erhålles genom ljusstrålens reflexion från
originalet genom objektivet ett fullt normalt
negativ i kameran. Om ett av de normala färgfiltren
är insatt i kameran, uppstår ett vanligt
okorrigerat färgseparationsnegativ.
Ljuset reflekteras emellertid ej endast till
kamerans objektiv utan även till tre nära intill
detta placerade fotoceller, som är täckta med
var sitt färgfilter av samma typ som de
normala separationsfiltren. I fotocellerna
uppkommer således elektriska strömmar vilkas
storlek korresponderar mot varje belyst fläcks
innehåll av de tre primärfärgerna. Dessa
strömmar går sedan till en elektronisk räknemaskin,
där korrigering göres med hänsyn till den
tryckfärg, varmed separationen senare skall
tryckas. Den korrigerade strömmen reglerar
sedan intensiteten hos den ljusstråle som
avsöker originalet och på så sätt erhålles med
en gång ett korrigerat separationsnegativ. En
omställning av räknemaskinen måste ske
mellan de olika separationerna, men denna utföres
mycket snabbt.
Flera andra typer av färgkorrektorer i mer
eller mindre utexperimenterat skick har
ytterligare framkommit under de senaste åren.
Bland dem kan nämnas den av Rudolph Hell
konstruerade Colorgraph, vilken är speciellt
avsedd för färgkorrektion för djuptryck. På
grund av vissa speciella förhållanden vid
reproduktionsgången för detta tryckförfarande
måste nämligen färgkorrigeringen utföras på
annat sätt än vid boktryck och offset.
Av de olika färgkorrektorer som här nämnts
är det emellertid endast Time-Life’s, som ännu
i nämnvärd grad använts i praktisk drift.
Järnkonsumtion och -produktion i Sverige
1935 — 1965. Studerar man årskonsumtionen av
handelsfärdigt järn och stål per capita i olika
länder, fig. 1, finner man en tydlig gruppindelning. USA
ligger i en klass för sig högt över andra länder, med
en konsumtion av ca 450 kg handelsfärdigt järn
och stål. Därefter kommer en grupp omfattande
Sverige, Tyskland och Storbritannien som ligger tätt
slutna till varandra och har en konsumtion av ca
300 kg per capita. I Frankrike och Sovjetunionen
konsumeras ca 175 kg. Världskonsumtionen per
person är av storleksordningen 85 kg/år.
Av kurvorna synes framgå att konsumtionen per
person fortsätter att stiga och detta även i de
högst utvecklade länderna. Det torde finnas
anledning att tro, att denna utveckling fortsätter även om
järnet i plastprodukterna har börjat få en ny
konkurrent utöver lättmetallen. Även om båda dessa
konkurrenter skulle fortsätta att vinna marknad
torde de inte ha stora förutsättningar att på allvar
rubba järnets ställning såsom den utom all
jämförelse betydelsefullaste metallen.
Kurvan för den totala järnkonsumtionen i Sverige,
fig. 2, har fortsatts fram till 1965 under antagande
av i huvudsak samma förlopp som under den
senast gångna tjugoårsperioden. Man kommer på så
sätt till en beräknad konsumtion 1965 av 2 750 000 t,
dvs. en stegring från 1956 med 800 000 t. Denna
väntade konsumtionsstegring borde
järnhanteringen i första hand försöka ta hand om.
Behovet av en produktionsökning torde dock vara
så stort att industrin även behöver överta en ganska
betydande del av den hittillsvarande importen av
handelsjärn. Denna har under de senaste fyra åren
uppgått till i genomsnitt 700 000 t/år. Det finns all
anledning att tro, att en betydande del av denna
import skall kunna ersättas av inhemsk tillverkning.
Om man är mycket optimistisk, kan man kanske
anta att 400 000 t av importen kan onödiggöras
genom en motsvarande produktionsstegring hos den
inhemska järnindustrin.
Här är plåten en vara av största intresse. Endast
en mindre del av den inhemska konsumtionen av
grovplåt har producerats i landet. Tillkomsten av
Oxelösunds stål- och valsverk kommer att kasta
om detta förhållande. På grund härav kan man
räkna med att under en tioårsperiod importen
nedbringas till ca 300 000 t, varigenom ytterligare
400 000 t eller sammanlagt 1 200 000 t stål ställes
till järnhanteringens förfogande för
produktionsökning åren 1957—1965.
Om järnhanteringen skall kunna överta dessa
1 200 000 t beror självfallet i hög grad på i vilken
mån gynnsamma konkurrensbetingelser med
utländska järnverk kan skapas (H J Åselius vid
Jernkontorets tekniska diskussionsmöte den 25 maj
1957). WS
Fig. 1.
Konsumtion av
handelsfärdigt järn och
stål per capita i
vissa länder
åren 1936—1938
och 1947—1955.
Fig. 2. Sveriges
produktion och
konsumtion av
handelsfärdigt
järn och stål
1935—1965.
552 TEKN ISK TI DSKRI FT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
