Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 24 - Nya metoder - Gasturbin med frikolvsgasgenerator för fartygsdrift, av Wll - Utvinning av volfram ur slipspån från snabbstål, av SHl - Andras erfarenheter - Klor mikronäring för högre växter, av SHl - Uttorknings- och uppvärmningsproblem vid vinterbygge, av Hn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i två rader med sju i varje och kopplas till en
gemensam gasledning, från vilken uttagsrör finns till
de fyra gasturbinerna. Avgaserna från turbinerna
leds genom en avgaspanna till atmosfären.
Två identiskt lika gasturbiner med inbyggda hjul
för backgång driver via kuggväxlar en
propelleraxel. Varje turbins högsta effekt är 3 500 hk vid
5 500 r/m. Hastigheten reduceras i för varje
turbin separata kuggväxlar till 700 r/m, och sedan
reduceras hastigheten till 275 r/m i en för båda
turbinerna gemensam reduktionsväxel, där även ett
axiallager av Michell-typ är inbyggt.
Varje gasgenerator lämnar 3,85 kg/s gas av 3,10
kp/cm2 tryck. Gastemperaturen i turbinernas inlopp
är 445°G och turbinernas verkningsgrad 84 °/o. Som
bränsle skall användas tjock eldningsolja (Bunker
G) med viskositeten 3 500 sec. Redwood nr 1 vid
100°F, motsvarande ca 350 cSt vid 50°C, och med
effektiva värmevärdet 9 800 kcal/kg.
Bränsleförbrukningen har beräknats till 192 g/hkh axeleffekt.
Gasgeneratorns cylindrar är vattenkylda, under det att
kolvarna kyls med smörjolja.
Vid starten kan varje gasgenerator med en
förbiledning direkt anslutas till avgasledningen. Starten
sker med luft av 40 kp/cm2, som erhålles från två
eldrivna luftkompressorer, vardera på 100 m3/h fri
luft och en dieseldriven hamnkompressor på 25 mVh.
Fyra luftbehållare på sammanlagt 8 m3 finns för
starten.
Gasturbinerna har dubbla inlopp, varvid en
inloppsventil kan stängas, så att de kan drivas ined
god ekonomi även vid minskad belastning.
Maskineriets totala vikt är 346 t. De tyngsta
detaljerna är de båda sekundära kuggväxlarna, som
väger 45 t vardera. Var och en av de 14
gasgeneratorerna väger 8 t och var och en av de fyra
turbinerna 9 t. De fyra primära kuggväxlarna väger
10 t var och fyra elektromagnetiska kopplingar 12 t
var (Shipbuilding and Shipping Record 7 febr. 1957
s. 170—172). Wll
Utvinning av volfram ur slipspån
från snabbstål
Svarvspån, som faller vid tillverkning av verktyg av
snabbstål, tillvaratas och går till stålverken som
skrot. Det lönar sig däremot inte att smälta om
slipspån, bl.a. därför att detta är starkt förorenat av
slipmedel. Det kan emellertid innehålla ca 75 °/o
stål med en volfrainhalt på 3—15 %>. Då volfram
är en dyrbar metall, bör det löna sig att återvinna
den, och man har därför i Storbritannien provat en
metod för isolering av volfram i halvstor skala.
Enligt uppgift kostar processen ungefär lika mycket
som man kan få för spånet vid försäljning och den
bör därför vara lönande.
Man smälter spånet tillsammans med
natriumkarbonat vid 800—1 000°C under oxidation. När
smältan svalnat till lagom temperatur lakas den, ännu
het, med vatten. Den erhållna lösningen
neutraliseras med saltsyra och försätts sedan med
kalcium-kloridlösning varvid volfram faller ut som
kalcium-volframat. Detta kan säljas i befintligt skick.
Av de legeringsmetaller, som kan förekomma i
slipspånet, ger nickel, vanadin och kobolt oxider,
olösliga i smält soda. Molybden går visserligen i
lösning som molybdat men faller inte ut som
kal-ciummolybdat. Man kan bearbeta
kalciumvolframa-tet till volframoxid och metall eller använda det vid
framställning av ferrovolfram. Det har visat sig att
volframatet reduceras till metall på ca 20 min, om
det sätts till smält stål i en basisk ljusbågsugn (F H
Scott i Metallurgia mars 1957 s. 140—142). SHl
andras erfarenheter
Klor mikronäring för högre växter
Man har tidigare funnit att högre växter behöver
närvaro av bor, koppar, mangan, zink, molybden
och vanadin i liten men tillräcklig mängd för att
de skall utvecklas normalt (Tekn. T. 1950 s. 541;
1951 s. 315; 1954 s. 347). Det har nu visats att
även klor måste tas upp i en mängd av ca 100 mg/kg
av växternas torrsubstans.
Då klorjoner inte fixeras i jorden och därför
ständigt lakas ut, måste man anta att klorider ständigt
tillförs jorden med nederbörden. Ingen för
växterna påtaglig brist på klorjon har nämligen hittills
iakttagits. Många analyser av regnvatten har gjorts,
och man har därvid alltid funnit klorjon. Denna
ingår i större mängd närmare havet, och man kan
därför anta att detta är den reservoar ur vilken
klorjon ständigt öses.
Den mängd klorjon som tillförs jorden med
nederbörden är årligen ca 5 kg/ha till flera hundra kg/ha;
t.o.m. flera tusen kg/ha har rapporterats för
havskuster. Den lägre siffran 3—5 kg/ha är av den
storleksordning som fordras för stora skördar. Man kan
nu undra om klortillförseln verkligen är tillräcklig
i inland med stor nederbörd eller om bättre
skördar där kan uppnås genom tillförsel av klorider.
Samma fråga kan ställas om svaveltillförseln som
också sker i form av sulfatjon i nederbörden. 1
havsvattnet är svavel-klorförhållandet ca 1 :22.
Fastän svavelhalten är mycket liten kan den vara
betydelsefull. Man känner många områden där
jorden har brist på svavel, och man kan misstänka att
om man vill finna fall av klorbrist, bör man söka
dem där svavelbrist råder (P R Stout i Agricultural
& Food Chemistry dec. 1956 s. 1000—1006). SHl
Uttorknings- och uppvärmningsproblem
vid vinterbygge
De största vinterkostnaderna på ett bygge
uppkommer i samband med puts- och betongarbeten.
Proportioneringen av betongmassan kompliceras
vintertid av att kondensvatten tillföres då sanden
värms med inblåst ånga. En del försök att undvika
detta genom att värma med ånga i slutet system
eller med varmluft har inte slagit väl ut. Bättre
synes då vara att acceptera kondensvattnet och ta
hänsyn till detta t.ex. genom att bestämma
vattentillsatsen genom mätning av betongmassans konsistens.
Detta kan t.ex. göras med hjälp av en wattmeter
kopplad till biandarens drivmaskineri.
Att röja snö med ånga är effektivt men dyrt. Att
ta bort ett 5 cm tjockt snölager från 200 m2
bjälklagsform med hjälp av ånga kostar ca 400 kr.,
varav ungefär 2/3 kommer på uttorkning av vatten som
rinner ner i underliggande våning. Kostnaden för
att skotta bort motsvarande snömängd är ca 20 kr.
Ännu ej avslutade utredningar om putstorkning
visar, att om putsen torkas vid en utetemperatur av
-—- 10°C, luften bör omsättas 4—8 gånger per timme.
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 4 95
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
