Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 25 - Nya metoder - Bredbandigt, rundstrålande slitsantennsystem, av DH - Provning av bränsleelement till atomreaktor, av Å I - Gjutfogning av lättmetall vid järn, av SHl - Vakuumfiltrering utan filtratpump, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lämpligen sammanföres två och två med
matningsändarna mot varandra.
För en laboratoriemodell av ett ringsystem med
åtta slitsantenner hopkopplade med ett
planledningssystem har uppmätts ett stående-våg-förhållande
mindre eller högst lika med 2 inom frekvenssvinget
± 12 %> (G Svennérus vid RVK i Stockholm 1957).
DH
Provning av bränsleelement
till atomreaktorer
För att förhindra kemiska reaktioner mellan
kylvattnet och bränslet i en reaktor förser man
bränsleelementen med ett överdrag av aluminium eller
zirkonium. Då man vill ha god värmeledning, är det
nödvändigt att höljet ligger väl an mot uranstaven.
Om anliggningen är dålig får man en ojämn
temperaturfördelning i elementet. Detta kan dels
resultera i en krökning av det, varvid kylkanaler kan
blockeras, dels i lokal överhettning med risk för att
höljet blir defekt. Man måste således underkasta
bränsleelementen en noggrann kontroll. Vid sidan
av provning med ultraljud har ett par speciella
metoder kommit till användning.
De delar av höljet, som inte är ordentligt bundna
vid bränslet, har dålig värmeavledning. Man kan
då upptäcka dem genom att överdra elementet med
ett tunt indikatorskikt, bestående av difenyl eller
acenaften. Höljet upphettas därefter induktivt. Vid
lämpligt avpassad värmetillförsel förändras ej det
påsprutade skiktet över elementets intakta delar.
Över defekta punkter smälter däremot indikatorn,
då dessa blir varmare. Indikationen står kvar i
flera dagar. Som indikator har även använts
lysämnen, vilkas fluorescens ändras med temperaturen
(Tekn. T. 1955 s. 592). Effekten är här reversibel.
Indikationen blir alltså inte permanent.
En annan metod bygger på att det elektriska
motståndet blir större i närheten av en defekt. Genom
omsorgsfull utformning av elektroderna har man
kunnat reducera inverkan av kontaktmotstånden.
Denna metod har visat sig särskilt lämpad för tunna
bränsleelement.
I en del fall tillsluts bränsleelementen i ändarna
genom svetsning. Det är då väsentligt, att svetsen
förblir tät under hela elementets livslängd. Även
mycket små porer eller sprickor ger vattnet
möjlighet att komma i kontakt med bränslet. Man har
ännu inte kunnat utarbeta någon fullkomligt
pålitlig kontrollmetod, men genom att använda en
kombination av flera metoder kan man uppnå en
betryggande säkerhet.
Om elementet har ett luftfyllt mellanrum mellan
uranstav och hölje i den svetsade kortändan, kan
man kontrollera svetsens täthet genom att placera
elementet i en vakuumkammare (25 torr) och täcka
det med olja. Defekter indikeras av en ström
luftbubblor. För att metoden skall ge goda resultat,
måste ytorna vara rena och befriade från oxidskikt.
Vid en annan metod placeras elementet först i
heliumgas under tryck (3,5 atö). Det överförs
sedan till en vakuumkammare, där det helium, som
trängt in genom eventuella sprickor, åter sipprar ut.
Det kan då upptäckas med en masspektrograf
(Tekn. T. 1950 s. 677).
I en annan typ av prov, som utgör en kombination
av tryckprov och korrosionsprov, utsätts
bränsleelementen för vattenånga i en autoklav vid ett tryck
av 7 at ö under 40 h. Ångan tränger då in genom
defekter i höljet och reagerar med uranet.
Reaktionsprodukternas ökade volym åstadkommer en
utbukt-ning och eventuellt en bristning av höljet. Liknande
prov utförs också i vatten vid lägre temperatur, men
de kräver då längre tid. Vid högre temperatur
(300°C) upphettar man i vätgas (W J McGonnagle,
S McLain & E C Wood i Nondestructive Testing
mars—april 1957 s. 86—90). Å I
Gjutfogning av lättmetall vid järn
När lättmetaller, särskilt aluminiumlegeringar, gjuts
på järn eller stål blir deras adhesion till dessa
metaller mycket dålig. Därför är det nödvändigt att
använda speciella metoder, om man vill erhålla en
hållbar fog mellan de båda metallerna. Ett nytt
förfarande är grundat på upptäckten att en god
bindning kan uppnås med ett mellanskikt av en legering,
innehållande minst en av metallerna tenn, zink och
kadmium och minst en av lantanonerna (sällsynta
jordartsmetallerna), alkalimetallerna eller de
alkaliska jordartsmetallerna.
Enligt uppgift får man en särskilt god bindning om
det rengjorda järnstycket först doppas i en smälta
av Sn, Zn eller Cd till vilken satts en blandning av
lantanoner, innehållande 0,5 % Ce. Lättmetallen
gjuts sedan på den vid doppningen erhållna
beläggningen vid rumstemperatur eller hellre vid 100—
150°G för undvikande av störningar genom vatten.
Gjutningen behöver inte ske omedelbart efter
mellanskiktets anbringande.
Ett typiskt exempel är gjutning av en
aluminiumdel på en stålbult. Denna doppas först i en smälta
av 74,5 °/o Sn, 25 °/o Zn och 0,5 °/o lantanoner vid
700°C. Efter svalning placeras bulten i en kokill och
gjuts in i aluminium (Engineers’ Digest mars 1957
s. 102). SHl
Vakuumfiltrering utan filtratpump
Vid vakuumfiltrering i liten skala kan man avvara
filtratpumpen vilket kan vara en betydande lättnad
vid hantering av vissa vätskor som vållar
svårigheter vid tätning av pumpen. Vidare kan
filtrat-mängden vara för liten för en pump av vanlig
konstruktion.
Fig. 1. Vakuumfiltrering utan filtratpump.
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 5 77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
