Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 34 - Andras erfarenheter - Krypning vid excentrisk belastning, av Å I - Ljusbågens tryck vid gasbågsvetsning, av J Murkes - Triacetatfibern, en återupptäckt cellulosafiber, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1.00
Fig. 2. Faktorn x som funktion av tiden för olika
stor primärkrypning; n = 6.
o icke är linjärt, ger böjspänningen upphov till en
ökad kryphastighet. Om Nortons lag
v — kon (i)
där k och n är konstanter, antas gälla, kan man
visa, att kryphastigheten för ett excentriskt belastat
prov ökar med faktorn
x = l + 8n(n-l)(a)2 (2)
Detta gäller för en rund provstav med diametern h.
<5 är avståndet mellan provstavens centrumlinje och
verkningslinjen för den yttre kraften. För en
idealiserad l-sektion, där belastningen endast upptas av
flänsarna, får man
* = l + 2n(n—1 ){à/hf (3)
h betecknar i detta fall avståndet mellan flänsarna.
Vid härledning av ekv. (2) och (3) har förutsatts,
att kryphastigheten är tillräckligt låg för att man
skall kunna försumma provstavens
krökningsänd-ring under krypförloppet. Vidare har inverkan av
primärkrypningen «(°) och den elastiska töjningen se,
fig. 1, ej beaktats. Betydelsen av dessa faktorer kan
studeras för en provstav med idealiserad l-sektion.
En analys visar, att ju större primärkrypningen är,
desto större blir n. Man finner även, att * minskar
med tiden t dividerad med en relaxationstid T, fig. 2.
Storleken av T beror av kryphastigheten. Vid
kryp-gränsbestämning är man intresserad av
kryphastig-heter omkring 10-7 1/h. T blir då av
storleksordningen 40 000 h. Tidsberoendet av k kommer
därigenom ej att märkas under normala krypprovtider
(1 000—3 000 h). Man finner alltså, att ekv. (2)
återger felet i kryphastigheten bra, då
primärkrypningen är liten, men underskattar det vid ökad
primärkrypning.
Mätningar på krypprovmaskiner har visat, att 8/h
= 0,05 inte är någon ovanlig storlek. Ur ekv. (2)
erhålles då x = 1,60 för n = 6, vilket är ett normalt
förekommande värde. Kryphastigheten blir alltså
60 °/o för stor i detta fall. Det förefaller rimligt att
fordra av en krypprovmaskin, att excentriciteten ej
skall ge upphov till större fel i kryphastigheten än
vad noggrannheten i kalibreringen av belastningen
gör. Detta skulle kräva S/h < 0,01. En så noggrann
centrering tycks vara relativt sällsynt hos
krypprovmaskiner och förekommer endast, då speciell
omsorg ägnats åt excentricitetsproblemet vid
maskinens konstruktion (å Isaksson i KTH
Handlingar 1957: 110). Ål
Ljusbågens tryck vid gasbågsvetsning
Med hjälp av en specialbyggd våg har man utfört
bestämningar av den tryckkraft med vilken bågen
påverkar arbetsstycket vid svetsning med dels
volfram- och dels smältelektroder av olika diameter i
skyddsatmosfär (argon). Den totala tryckkraften är
summan av bågtrycket och den elektromagnetiska
kraften. Storleken av den sistnämnda bestämdes
vid undersökningen separat, varigenom bågtryckets
storlek kunde erhållas. Det visar sig att såväl den
totala som den elektromagnetiska tryckkraften är
proportionell mot strömmens kvadrat.
Proportiona-litetskoefficienten beror av svetsningsbetingelserna.
Bågtrycket visar sig vidare vara något större vid
svetsning med argon än med kväve samt öka vid
mindre elektroddiametrar (A V Petrov i
Avto-maticeskaja Svarka 8 (1955) h. 4 s. 84—89).
J Murkes
Triacetatfibern, en återupptäckt
cellulosafiber
Redan för 40 år sedan tillverkades triacetatfibern
industriellt, men den ansågs då olämplig till textilier.
Nu har man emellertid funnit att fibern har
överraskande många goda egenskaper. Den tillverkas i
dag under handelsnamnet Arnel i USA, Trilon i
Kanada och Tricel eller Courpleta i Storbritannien.
Kemiskt sett är triacetatfibern nära släkt med
acetatfibern. Denna erhålls genom acetylering av
cellulosa. Härvid får man först triacetat från vilket en
del av den bundna ättiksyran avspjälkas genom
partiell förtvålning. Vid tillverkning av triacetat
slipper man alltså en process, förtvålningen.
I stället måste man emellertid vid triacetatfiberns
spinning använda ett mer svårhanterligt
lösningsmedel, nämligen metylenklorid, medan man för
acetatfibern kan använda aceton. Båda fibrerna
torrspinns (Tekn. T. 1955 s. 923), dvs.
cellulosa-acetatlösningen pressas ut i fina strålar som får
möta en varm luftström i vilken lösningsmedlet
förångas.
Triacetatet är regelbundet uppbyggt och kan
därför genom värmebehandling under smältpunkten
bringas att kristallisera delvis varvid fiberns
värmebeständighet ökas och dess vattenabsorption
minskas. Den blir emellertid också mera svårfärgad.
Värmebehandlingen utförs vanligen på den färdiga
varan varvid denna blir fixerad så att t.o.m.
per-manentplissering eller präglingseffekter kan
åstadkommas. Formbeständigheten lär bli bättre än för
nylon och polyesterfiber (Dacron, Terylene). Är
varan färgad, blir färgen i allmänhet beständig.
Torr eller våt har triacetatfibern ungefär samma
styrka som acetatfibern, men i våtvarmt tillstånd är
den förra ungefär dubbelt så stark som den senare.
Triacetatfibern tål därför upprepad tvättning
mycket bra. Dess värmebeständighet är vidare utmärkt.
Den smälter nämligen först vid 300°G och Terylene
vid 265°C. Tyger av triacetatfiber kan därför
strykas på vanligt sätt.
Triacetatfiber kan blandas med ull, bomull eller
rayon; man rekommenderar 67 °/o i bomull och
55—60 »/o i ull. Trots att acetatfiber kostar ungefär
dubbelt så mycket som rayon har den på senare tid
utgjort ca 30 °/o av de regenererade
cellulosafibrerna. Den är särskilt lämplig till underkläder därför
att den ger lätta och värmeisolerande textilier. Då
215 TEKN ISK TIDSKRIFT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
