Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 37 - Obalanser och balanseringsmaskiner, av Fritz Abicht och Lennart Grönskog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dynamisk obalans
En rotor, fig. 4, är statisk i balans, enär m1 rx —
m2 r2 och n\ sitter mitt emot m2. Däremot är
rotorn ej dynamiskt balanserad. Är rotorn
lagrad i frisvängande lager, kommer den att
rotera kring sin tröghetsaxel A’— A’, vilken går
igenom de två skivornas tyngdpunkter.
Rotorns axel beskriver två koner med spetsarna
i punkten O, som även är hela systemets
tyngdpunkt. Vinkeln mellan axeln A’ — A’ och den
verkliga axeln betecknas ß. Då i alla praktiska
fall ß är liten, gäller uttrycket
ß = 230 —^
om ß mäts i grader, m1 =m2, rt — r2, m hela
systemets massa och a avståndet mellan
skivorna.
Kombinerad statisk och dynamisk obalans
I de flesta praktiska fall är obalansen varken
rent statisk eller rent dynamisk utan en
kombination av båda slagen. Tröghetsaxeln vid
fritt upphängda rotorer beskriver då en
hy-perbeloid.
För att balansera en cylindrisk rotor behöver
korrektionen göras endast i två vinkelräta plan.
Att detta är möjligt kan förklaras av följande.
En cylindrisk rotor lagrad i två lager tänkes
uppdelad i förslagsvis fem lika tjocka skivor med
konstant avstånd mellan skivorna, fig. 5. Varje
skivas obalanskraft representeras av var sin
vektor, Fx, F2, F3, F4 och F5. Krafterna Fn och
Fr2 är de två resultaterna i de plan, där
korrektionen skall företas. Enligt statiken kan
följande två jämviktsekvationer uppställas:
Fri = Fi + — F2 + — Fs H—- Fi
4 — 4
Fn = Fö + | Fi + -i F3 + j F2
Enligt dessa ekvationer är Fn och Fr2
summan av vektorerna överförda till ändskivorna.
Den vektoriella summeringen är också utförd
grafiskt i fig. 5.
Om vi återkommer till skivan i fig. 1, så hade
den ett obalansmoment proportionellt mot
r2. Detta moment motsvarar en förskjutning
av skivans tyngdpunkt ur centrum.
Tyngdpunkten blir belägen mellan obalansvikten mx
och axelcentrum. Förskjutningens storlek är
icke enbart beroende av m1r2 utan även av
skivans massa. Man får
m i n
där <5 är tyngdpunktförskjutningen och m
skivans massa.
Är skivans lager frisvängande, roterar skivan
runt sin tyngdpunkt. Lagren beskriver då
cirkulära banor med amplituden o. Är lagren icke
frisvängande utan fasta, uppträder i lagren i
stället roterande krafter, obalanskrafter, som
är beroende av mx rt och varvtalet men
däremot icke av skivans massa.
Fig. 3. Med fel
vinkelläge och
storlek
korrigerad obalans.
Obalanskraften blir
F = oj2 //ii r\
där oj är vinkelhastigheten, m± obalansviktens
massa och rx obalansviktens centrumavstånd.
Med denna formel har ett diagram, fig. 6,
beräknats.
Principer för balanseringsmaskiner
Anspråken på balanseringsnoggrannheten har
höjts ganska mycket, och därför har också
ba-lanseringsmaskinernas känslighet och
mätnoggrannhet fått ökas avsevärt. Maskinerna skall
på samma gång vara robusta och lätthanterliga
samt snabba och tillförlitliga. All bedömning
från den betjänandes sida angående
obalansernas storlek och läge skall vara utesluten. Detta
skall indikeras av maskinen och obalansens
storlek skall kunna avläsas i enheter, som
användes vid korrigeringen, till exempel i gram
eller i millimeter borrdjup.
De flesta balanseringsmaskiner arbetar efter
Fig. 4. Statiskt
balanserad rotor
med dynamisk
obalans.
Fig. 5. Rotor
med
kombinerad obalans,
som korrigeras i
endast två plan.
866 TEKN ISK TIDSKRIFT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
