Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 41 - Ekonomingenjörer. Allmäningenjörer och specialister, av Lars Brising
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arbetstyper inom den direkta
linjeorganisationen och arbetsledningen inom produktionen.
Jag skall här komplettera med några
synpunkter beträffande sådana stabsbefattningar eller
stabslinjer, som kompletterar den rent tekniska
organisationen vid avdelningar för teknisk
utveckling och forskning.
Inom sådana utvecklingsorganisationer
an-ställes mycket fackbetonade specialister av
vilka de bästa blir forskare och vetenskapsmän.
Arbetsledningen inom sådana organisationer
som kan omsätta mångmiljonbelopp per år
måste av naturliga skäl åvila de mest
kvalificerade konstruktörerna eller forskarna. Ofta
överlämnas även den högsta ledningen till
tekniker av samma typ. Detta kan medföra vissa
problem, eftersom de vetenskapligt inriktade
teknikerna, ju mer komplicerat deras område
blir, knappast får tid att vare sig syssla med
eller vidareutbilda sig för en hel mängd
ekonomiska och administrativa aktiviteter, som
skulle behövas. I USA har man ofta en del
bekymmer med detta fenomen och benämningen
"long hairs" antyder hur man mer skämtsamt
ser på professorstypen inom tekniken.
Man har speciellt i USA men även i Sverige
på sina håll försökt införa en administrativ
parallellorganisation till den mer tekniska
organisationen, huvudsakligen bemannad med
"administrative engineers", som skall avlasta
de kvalificerade teknikerna från den med tiden
alltmer krävande ekonomiska och personella
förvaltningen. Dessa uppgifter kan ej helt
överlämnas åt rena ekonomer eller
personalpsykologer. Erfarenheten säger alltmer, att detta
medför svårigheter i synnerhet när det rör sig
om mer svårförståeligt tekniskt
utvecklingsarbete och mycket kvalificerad teknisk
personal, som skall administreras. Man behöver
här förmedlande länkar mellan de höggradigt
specialiserade tekniska
utvecklingsorganisationerna och den ekonomiska förvaltningen, med
andra ord ekonomingenjörer.
Även när det gäller personaladministrationen
kan man finna, att det har sina nackdelar att
härför använda folk, som icke förstår
teknikernas språk eller har svårigheter att bedöma och
acceptera tekniska kvalifikationer.
Beredningen av de mycket omfattande lönefrågorna och
en hel del andra praktiska uppgifter i samband
med inrättandet av lokaler, laboratorier osv.
fordrar av administratören, att han förstår
något av det tekniska arbete som bedrives och
att han accepteras av de kvalificerade
teknikerna såsom en någorlunda jämbördig
arbetskamrat. Den i industriell organisation — och
helst också psykologi — skolade
ekonomingenjören borde här ha en betydelsefull uppgift.
Det har framförts invändningar mot att redan
från början låta unga civilingenjörer få
ekonomiska och administrativa uppgifter, innan
de skaffat sig praktisk erfarenhet av rent
tekniskt arbete. Ingenting hindrar emellertid med
den utbildning, som det föreslagna
programmet omfattar, att en ekonomingenjör kan göra
praktisk nytta under åtskilliga år som drift-
ingenjör eller annat inom den bransch, där han
sedan huvudsakligen tänker sig sysselsatt.
Skulle han händelsevis icke visa sig lämplig
för fortsatt avancemang inom den
administrativa linjen, torde det icke stöta på alltför stora
svårigheter för honom att efterutbilda sig på
arbetsplatsen i en mer tekniskt fackbetonad
riktning. Sådant sker ju överallt med
ingenjörer med lägre teknisk examen, som genom
egna studier och erfarenhet i arbetet kan
kvalificera sig till vilka tekniskt krävande poster
som helst inom industrin.
Jag återkommer nu till frågan om vi här i
landet har råd med en
ekonomingenjörsutbildning när de rent kvantitativa kraven på
utbildning av högskoleingenjörer ändå är så
överskuggande. I frågeställningen, vilket
näringslivet föredrar — fler högskoleingenjörer
eller färre med mer specialiserad utbildning
inom någon ny teknikens gren — är ju ändå
ofta svaret det att den höggradiga
specialiseringen kan man i nödfall själv ordna inom
industrin och att råmaterialet, så många och så
bra civilingenjörer som möjligt enligt
hittillsvarande definitioner, är det väsentligaste. Men
man kan å andra sidan icke bortse från att
om något tiotal år troligen omkring tusentalet
av dessa kommer att få placeras i befattningar,
där de har ganska ringa nytta av nuvarande
fackspecialisering och å andra sidan skulle
blivit snabbare användbara, om de från början
fått en mer ekonomisk-administrativ
inriktning. Det skulle vara ekonomiskt ur landets
synpunkt att sörja för en utbildning, som mer
direkt tar sikte på dessa ingenjörers behov.
Ett ytterligare skäl talar för inrättandet av
speciell fackavdelning. Det gäller ju inte bara
att dimensionera utbildningsväsendet efter
behovet. Det gäller också att få en
tillfredsställande rekrytering av lämpliga studenter. Nu
förhåller det sig utan tvivel så att många
begåvade realstudenter är ytterst tveksamma i
valet inför ingenjörsbanan, därför att de icke
har ett tillräckligt specialiserat fackintresse.
De tvekar mellan de tekniska högskolorna och
handelshögskolorna och utrymmet inom de
senare är ju ej överdimensionerat. En allmän
teknisk-ekonomisk linje skulle säkert passa ett
stort antal, som besitter både teknisk och
ekonomisk begåvning. I den mån man härigenom
rekryterar dem till högre studier, har man
onekligen gjort det riktiga.
Till slut skulle jag vilja anföra en litet mer
filosofisk synpunkt på det hela. Vårt samhälle
tenderar mer och mer att bli uppfyllt av
människor med specialiserad utbildning och
inriktning, som vet alltför litet om de andras
görande och tänkande. Från teknikernas sida
klagar man över politikers och kanske även andra
ekonomiskt betydelsefulla gruppers ringa
förståelse för teknik och teknisk saklighet. Man
klagar som man klagar över vädret men man
gör ingenting åt det. Likaväl som tekniken nog
så småningom kommer att påverka vädret,
borde man kunna påverka denna bristande
kontakt mellan de olika i samhällslivet så bety-
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 9 67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
