Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 41 - Ekonomingenjörer. Allmäningenjörer och specialister, av Lars Brising - Ekonomingenjörer. Diskussion, av Folke Kristensson, Folke Halldén, Gösta Ingelman, Robert Kristensson, Tarras Sällfors, Gustaf Rydmer, Hans Tysklind, Oskar Åkerman, T Paulsson Frenckner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
delsefulla verksamheterna och det gäller då
framför allt att börja med sig själv.
Det räcker säkert inte med att en eller annan
framstående företagsledare eller
industrirepresentant talar i teknikens och industrins
intressen. Det måste vara en kontaktverksamhet på
bred front. Säkerligen skulle en ökad
ekonomisk och sociologisk undervisning vid KTH
befordra samarbetet mellan teknikens och de
andra samhällsfunktionernas män. Detta både
genom ekonomingenjörernas egen verksamhet
och genom den allmänna stimulans till intresse
för ekonomiska och sociologiska frågor, som
befintligheten av en sådan utbildningslinje vid
KTH skulle utgöra för dem som går igenom
andra fackavdelningar.
Diskussion
Professor Folke Kristensson: Förslaget till en
ekonomingenjörsutbildning är ett gott förslag.
Erfarenheterna från USA är goda liksom också de
erfarenheter vi har av civilingenjörer vid
Handelshögskolan. De problem, som uppstått för teknologer
eller civilingenjörer där, tror jag kan hänföras till
att de fått en för stark arbetsbelastning men de
kanske också beror på att Handelshögskolan i
Stockholm liksom många andra högskolor och
universitet har väsentligt friare studieformer än vad
KTH har.
Det har också stora fördelar på lång sikt om man
kan undervisa i olika vetenskapliga ämnen på så
många olika håll som möjligt i ett land. Vi är alla
miljöskadade men som väl är så är vi inte
miljö-skadade riktigt på samma sätt överallt.
Mot förslaget talar att vi måste öka kapaciteten i
utbildningen vid KTH och Handelshögskolan med
åtminstone 100 °/o inom 5—10 år. Vi är i en
mycket kritisk situation när det gäller tillgången på
lärarkrafter. Detta är den trånga sektionen. Detta
skall man egentligen börja sin morgonbön med och
sluta sin aftonbön med: "Låt oss se till att vi får
fler lärarkrafter." Inom de närmaste tio åren skall
nio professurer i företagsekonomi tillsättas. Vi har
i dag i sikte en bråkdel av detta antal. Samtidigt
liar vi en stor forskningsverksamhet.
Förslaget om ekonomingenjörsutbildning vid KTH
innebär, om jag har fattat det rätt, att det skall
finnas fyra professurer ytterligare för denna
utbildning. Därutöver krävs någon eller några biträdande
lärare. Efterutbildning i alla former har en stor
uppgift att fylla dels därför att man kan få en stor
kapacitet per lärarkraftenhet och dels därför atl
folk som går på efterutbildning vet vad de behöver.
Mycket skulle vinnas i kapacitetshänseende under
den kritiska period som vi har framför oss om
inan kunde få ett större samarbete mellan de olika
högskolorna. Från och med 1958 kommer det t.ex.
att ordnas ett rätt vidsträckt samarbete mellan
Stockholms Högskola och Handelshögskolan just
inom de ämnesområden som här är aktuella.
Ett ökat samarbete skulle innebära ett universitet
för Stockholm med ungefär samma organisation
som de inest framgångsrika amerikanska
universiteten. Jag tror personligen att detta vore den bästa
lösningen på problemet.
Direktör Folke Halldén: Vi som inom
Arbetsgivareföreningen har sysselsatt oss något med
industriella utbildningsbehov och utbildningsproblem har
inte kunnat undgå att känna en viss oro inför den
påtagliga tendens som ibland har kunnat skönjas
till specialisering och till ytterlighetsspecialisering
exempelvis inom de tekniska högskolorna. Man har
ett stort behov av undervisning i en rad ämnen som
tyvärr inte hittills har blivit beaktade. Dit har
naturligtvis företagsekonomin hört. Genant har också
bristen på en grundläggande undervisning i
arbets-psykologi varit. Vi har emellertid stor anledning
att vara glada över de nya signaler som här har
redovisats av Robert Kristensson.
Arbetsgivareföreningens bidrag till den högre
tek-nisk-ekonomiska undervisningen är verksamheten
på Yxtaholm. Vi började på hösten 1952 med en
kurs om fyra veckor med 13 deltagare. Andra året
var det något bättre. Då hade vi bara ett par
vakanser och redan tredje året kunde vi med en stolt
gest avvisa några sökande därför att de kom
försent med sin anmälan. Sedan gick utvecklingen i
rask takt. Trots att vi ökade kurstiden till fem
veckor och sedan dubblerade kurserna så har vi
nu två fullsatta femveckorskurser per år. som vi
’ också följer upp med en repetitionsvecka. Vi vill
bygga vidare dels på grundutbildning och dels på
erfarenheten och vi vill också gärna försöka
integrera synpunkterna genom att lära teknikerna litet
ekonomi och ekonomerna litet teknik.
Gösta Luthman talade om Arbetsledarinstitutets
verksamhet. Där är det framför allt den
arbets-studietekniska utbildningen som kan vara av
intresse i detta sammanhang. Det är betydelsefullt
att man också på det planet får en vidgad
ekonomisk kunskap till stånd. Självfallet behöver
också arbetsledningen, befälet på de lokala
arbetsplatserna större kunskaper i ekonomiskt avseende.
Hur man skall lyckas med detta beror helt och
hållet på vederbörandes grundutbildning.
Direktör Gösta Ingelman: De synpunkter som
här har framkommit om undervisningen för den nya
generationen och om fortbildningskurser är bra.
Frågan är bara hur man skall hinna med allt detta och
hur man skall kunna decentralisera verksamheten.
Alla människor i vårt industriella liv kan inte
samlas i Stockholm eller Yxtaholm för att gå på kurs.
Man får försöka att sprida verksamheten över hela
landet så att man kan sköta sitt vanliga arbete vid
sidan av.
Låt också folk ute i industrin och på skolbänken
få en allmän, lättfattlig överblick över alla kurser
och de önskemål, som ställs på folk.
Robert Kristensson: Under de 12 år som jag varit
professor på KTH hade jag utan tvivel kunnat
intressera ett antal av mina studerande att fortsätta
till licentiatexamen. Dessvärre har jag varit tvungen
att hänvisa dem till att på företagsekonomins
område skaffa sig en grundligare kunskap innan de
fortsätter. Av dessa unga män, som har haft
möjligheter att få väl betalda platser i industrin har många
börjat men endast några få av dem fortsätter.
Den viktigaste åtgärden som behövs för att få en
ökad rekrytering av företagsekonomer är ett
genomförande av planen på en ekonomilinje vid
KTH.
Professor Tarras Sällfors: Jag tror all det är
riktigt atl man först och främst skall göra
ingenjörer av dem som går på den av Robert
Kristensson föreslagna linjen. På 1920-talet inrättade man i
Tyskland särskilda fackavdelningar vid några av de
tekniska högskolorna där man skulle utbilda
"Be-triebswissenschaftler", ett slags ingenjörer som fick
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 979
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
