Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 42 - Böcker - Keramikhandboken, av SHl - Automation, av GAH - Jens Olsens ur, av Torkil C Johnsen - The training of workers within the factory, av Gösta Lassbo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sor och glasyrer för krukmakargods och sintrat
stengods.
Boken är mycket trevligt skriven, lättbegriplig och
instruktiv. De tecknade illustrationerna är utmärkta
och fotografierna mycket vackra. Författarna har
erfarenheter från lång verksamhet inom
keramikindustrin varför boken bör vara en pålitlig
handledning för amatörer. SHl
Automation. Forum, Stockholm 1957. 152 s., 25
fig. 19,50 kr.
Till en konferens om automatisering ordnad av
OEEC i Paris våren 1957 lät flera medlemsstater
utarbeta översikter över hur långt automatiseringen
inom industrin kommit och vilka med
automatiseringen förbundna problem man förutsåg i
ifrågavarande land. I Storbritannien gavs uppdraget att
utarbeta denna översikt till Department of Scientific
and Industrial Research. Föreliggande bok är en
översättning av denna rapport kompletterad med
en del exempel på svensk automatisering tagna ur
IVA:s inventering till samma konferens.
I första avsnittet definieras vad rapportens förf.
vill inlägga i ordet automation och talas något om
automatiseringens stödvetenskaper. Begreppet
automatisk produktion sönderplockas i sina
beståndsdelar och exemplifieras av fyra fall.
Avsnittet om den tekniska utvecklingen beskriver
automatisk bearbetning, automatisk
processreglering — felaktigt kallad processkontroll — och
automatisk databehandling. Därefter spekuleras över
framtiden, hur kommer ekonomin att påverka
utvecklingstakten, blir stora eller små företag
berörda, vilka industrigrenar ligger bäst till, blir det
svårt att få fram kapital, blir det brist på maskiner,
material, arbetare och tekniker osv.
I två stora kapitel belyses automatiseringens
inverkan på företagsledningen och arbetarna. Efter
fyra sidor slutsatser kommer något överraskande
ett appendix om elektroniska datamaskiner,
analogi-och siffermaskiner samt sex tyvärr mycket
ofullständiga kostnads- och driftstudier över befintliga
automatiska anläggningar.
Boken sammanfattar ett solitt stycke tänkande
kring ett aktuellt men alltför upphaussat ämne.
Slutsatserna är kloka och väl balanserade och utgör
jämte de väl valda exemplen den egentliga
behållningen av boken. Den i förväg i ämnet icke
initierade torde emellertid finna bristen på en
grundläggande framställning av automatiseringens element
och den därav följande avsaknaden av en logisk
grund besvärande. . GAH
Jens Oisens ur, av Otto Mortensen. Teknologisk
Instituts Forlag. Köpenhamn 1957. 156 s., ill.
60 dkr.
Astromekaniker Jens Oisens verdensur vil være
læ-serne bekendt (Tekn. T. 1947 s. 503—508). Det blev
projekteret 1901—1928, konstrueret 1943—1955 og
indviet på Københavns rådhus den 15 december 1955
i overværelse af kong Frederik IX. Teknologisk
Institut, der i næsten hele byggeperioden afgav
værk-stedsrum til urets fremstilling i tilknytning til
ur-magerfagskolen, har nu udgivet dette rigt
illustre-rede pragtværk på kunsttrykpapir, hvori værkfører
Otto Mortensen, der ledede urets konstruktion efter
Jens Oisens død i 1945, giver en detaljeret
rede-gørelse for de enkelte urværkers komponenter. Som
indledning bringes en Jens Olsen-biografi af den
danske håndværkerforenings afdøde formand
Holger Johannessen, der smukt fremhæver den gamle
mesters gavmilde personlighed og konstruktive
evner.
Bogen er forsynet med ca 85 udmærkede
illustrationer, hvoraf to farvefotografier af urets forside
og bagside, som i sig selv er hele små mesterværker
af fotografisk kunnen. Ved gennemlæsningen fås et
klart indtryk af verdensurets data og mekaniske
op-bygning, og for de læsere, der er fortrolige med
Strasbourg’er-urets konstruktion (opført af
Schwil-gué 1838—1842), er der rig lejlighed til at beundre
de månge geniale enkeltheder, men også de enkelte
mangler, Jens Olsen nåede frem for denne sin
for-gænger.
Urværkerne er udført som mekaniske automater
med egne løbeværker, der kræver optrækning hver
uge, ligesom det fremhæves i beskrivelsen (s. 56), at
kalenderværkets luftbremse skal forsynes med olie
umiddelbart før hver nytårsnat. Disse forhold rejser
den principielle betragtning, om det i det hele taget
er rimeligt at öfre så megen mekanik på en
evig-hedskalender, når der alligevel skal manipuleres
med uret med så korte mellemrum. Konstruktørerne
synes her at have næret en for overdreven
mis-tillid til nutidens el-kraft. Der var ikke det mindste
i vejen for at udstyre urværkerne med elektrisk
op-træk, der passer sig selv i al fremtid (el-forbindelsen
mellem Danmark og Sydsverige har siden 1925 så
vidt vides kun været afbrudt de berømte 27
minutter den 9 april 1940).
Også pendulgangen burde reguleres automatisk ad
elektrisk vej ved hjælp af de sædvanlige
normaltids-impulser fra observatoriets hovedur, der næppe vil
förgå, så længe Jorden består (hvorimod det meget
vel kan tænkes, at fagforeningerne en skønne dag
vil forbyde urmagere og rådhusbetjente at trække
urværker op med løs nøgle). Heller ikke
tilfredsstil-lende virker det, når det (s. 153) rigtigt fremhæves,
at man som trykorganer benytter kontravægte som
sikrere end fjedre, der kan knække eller miste
de-res spændstighed, når man dog i kalenderværkets
centralhjulsystem, der indtager skiftende retninger
i forhold til tyngdekraftens, alligevel nøjes med
trykfjedre, der endda kun træder i funktion hvert
sekularår.
Bogen er desværre behæftet med en række
tryk-fejl, navnlig af astronomisk-kronologisk art, der
ikke kan lægges forlaget til last, men de er så
iøjne-faldende for astronomisk kvndige læsere, at de
næppe vil generes heraf. Alt i alt kan bogen, der er
udsendt såvel i dansk som engelsk udgave, varmt
anbefales til alle interesserede i astronomi og
finmekanik som udtryk for en enkelt mands skabende
evne og vilje. Torkil C Johnsen
The training of workers within the factory.
OEEC, Paris 1957. 90 s., 13 tab. 300 fr.
Industrin har under det senaste årtiondet
successivt utvecklat och tagit i bruk sådana
produktionsmetoder, att tempoarbetare med fördel kan utföra
de flesta förekommande arbetsmomenten. Behovet
av allsidigt kunniga yrkesarbetare har avtagit i
samma takt. För att visa att det behövs systematisk
utbildning även för tempoarbetare och för att ge
andra av problemet intresserade lämpliga råd har
European Productivity Agency låtit utföra en
undersökning i sju länder i Europa med väl utvecklat
näringsliv (Belgien, Holland. Frankrike, Italien,
Österrike, Väst-Tyskland och England). Inom varje
land har uppdraget givits åt välkända institut och
resultaten har sammanställts av National Institute
of Industrial Psychologi i Storbritannien i form av
föreliggande rapport.
1026 TEKNISK TIDSKRIFT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
