Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 43 - Nya metoder - Gummiverktyg för formning av armerade plaster, av SHl - Luftburet teleskop för studium av solen, av SHl - Acetylen genom krackning av kolväten, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nya metoder
Gummiverktyg
för formning av armerade plaster
Vid formning av glasfiberlaminat kan man använda
formar vilkas ena halva är av stål, medan den
andra är av silikongummi. Denna teknik lär ge en lika
god produkt som den vanliga vid vilken båda
formhalvorna är av stål, och formkostnaden blir avsevärt
mindre därför att tillverkning av formhalvor av stål
med erforderlig ytjämnhet och noggrann passning
blir mycket dyrbar.
Huruvida dynan eller stämpeln skall göras av
gummi beror på arbetsstyckets form (fig. 1). I allmänhet
görs delar, av vilka exakta inre dimensioner
fordras, med stålstämpel och delar med noggranna
yttermått med ståldyna. Vid tillverkningen av
gummiverktyget gör man spelrummet mellan det och
stålverktyget extra stort (fig. 1 nedtill). Vid formningen
av arbetsstycket pressas gummit samman av en kolv
så att spelrummet fylls ut och tryck utövas på
arbetsstycket (fig. 1 upptill). Som smörjmedel vid
formningen kan man använda silikonfett eller
pe-troleumvax för hög temperatur.
Gummiverktyget görs av en silikon för hög
temperatur för att tåla den uppvärmning som fordras
för arbetsstyckets härdning. Det formas i icke
vul-kat tillstånd över en gipsmodell, placerad i ett
sömlöst stålrör med polerad inneryta. Efter gjutningen
vulkas formhalvan genom upphettning utan tryck.
Metallverktyget kan göras av aluminium,
zinklegeringar eller förkromat stål. Aluminium leder värmet
bäst men har så stor värmeutvidgningskoefficient
att det inte kan användas när snäva toleranser skall
hållas. Zinklegeringar har god
värmeledningsförmåga och tillåter stor precision vid tillverkning av
ett mindre antal delar; de har emellertid
benägenhet att växa. Förkromat stål har mycket god
stabilitet och ger god släppning vid arbetsstyckets
uttagande, men verktygen blir ofta väl tunga, och
materialets värmeledningsförmåga är relativt dålig.
Gummiverktyg uppges ge de bästa resultaten vid
formning av glasfiberväv impregnerad med
poly-ester eller fenolplast. Mindre goda resultat erhålls
Fig. 1.
Formning av
glas-fiberarmerad
plast med
gummiverktyg; formen utan tryck
efter formning.
när glasfibern kombineras med ett lättflytande
plastpreparat, t.ex. modifierade polyestrar för hög
temperatur. Gummiverktygets tryck mot arbetsstycket
blir nämligen inte lika stort överallt varigenom vissa
delar av det blir fattigt på plast och får relativt liten
hållfasthet (R Thompson i Modern Plastics juli
1957 s. 115—116, 210). SHl
Luftburet teleskop för studium av solen
Astronomerna kommer snart att få skarpare bilder
av solen, tagna 24 km över jordytan med ett 300
mm teleskop, buret av en väldig ballong. På denna
höjd finns ingen rörelse i atmosfären, som minskar
bildernas skärpa.
Ballongen blir obemannad varför hela
utrustningen måste fungera automatiskt. Teleskopet riktas
mot solen av en ljussökande apparat som
utvecklats för raketer. Då man vet mycket litet om
temperaturen så högt upp i atmosfären, tillverkas
spegeln av kvarts och tuben av Invar, en
järn-nickel-legering med mycket liten
värmeutvidgningskoefficient. Den aluminerade sekundära spegeln som
reflekterar bilden från den primära skall rotera så att
dess yta utsätts för hettan bara en gång per sekund.
Kamerainställningen görs i 20 olika lägen så att
en bild på 20 blir skarp trots att man inte vet något
om temperaturen och därmed om apparatens rätta
inställning. Kameran skall ta sammanlagt 8 000
bilder, en per sekund. När detta är gjort lösgörs
teleskopet, kameran och övrig utrustning från
ballongen och får i fallskärm sjunka till jorden (Scientific
American sept. 1957 s. 107). SHl
Acetylen genom krackning av kolväten
Medan man i Europa arbetar intensivt på
förbättring av metoderna för framställning av acetylep ur
jordgas eller andra kolväten, utnyttjar man i USA
de europeiska resultaten särskilt den tyska
Sachsse-processen för partiell oxidation.
Vid denna bränns en del av kolvätena och ger
härvid det värme som behövs för krackning av
återstoden. Under lämpliga betingelser förenas de vid
krackningen erhållna kolvätefragmenten till
acetylen. Denna är mycket instabil vid hög temperatur
varför gasströmmen måste kylas mycket snabbt.
Vid en förbättrad tysk process förvärms metan och
syre var för sig, blandas i kammaren till en
keramisk brännare och går genom dennas perforerade
framdel. Reaktionen sker i lågan omedelbart
framför brännaren, och gasströmmen kyls nästan genast
genom insprutning av vatten.
För att undvika kolavsättningar i brännaren har
man i Belgien konstruerat en sådan av metall, i
vilken vatten förs in som ett hölje kring lågan och
rinner parallellt med gasströmmen. Vattnet för då
bort de kolpartiklar som annars skulle fastna på
brännarens väggar. Vattenskiktet måste vara tunt
och sammanhängande samt måste förbli parallellt
med brännarens axel.
Acetylen är bara en av krackningsprodukterna. Vid
t.ex. den nämnda tyska processen är avgasernas
acetylenhalt endast 8 °/o. Huvudprodukter är
koloxid och väte, men också metan, koldioxid, kväve,
eten m.m. ingår. Vid vissa processer fås eten i sådan
mängd att den är av lika stor vikt som acetylenen.
För att skilja produkterna från varandra
använder man vanligen selektiv absorption. Vid den tyska
processen löses acetylenen t.ex. i dimetylformamid
eller butyrolakton (Tekn. T. 1954 s. 800). Genom
tryckminskning och upphettning frigörs den sedan
ur lösningsmedlet. Detta är emellertid inte fullstän-
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 jf(?57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
