Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 3 - Kavitationsprov med propellrar bakom akterskepp, av Carsten D Lövstad - Ett bindemedel för polyesterfiber - Markstabilisering med fosforsyra - 13 miljoner hus med solvärmesystem - John O Roos af Hjelmsäter †, av Otto Forsman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är tämligen olik den man får vid
konventionella prov.
Provet har gjorts med en propeller med
sektioner som är en kombination av medellinje
och tjockleksfördelning enligt Naca8.
Sektionerna är beräknade för stötfritt inlopp.
Propellrar med sådana sektioner har vid ett flertal
akterskeppsprov blivit jämförda med
propellrar med t.ex. cirkelsegmentprofiler vid
spetsarna (plana trycksidor). Proven visar att de
sistnämnda propellrarna oftast är mer känsliga
för periferiell medströmsvariation. Detta
skylies bland annat på att de som regel icke kan
konstrueras för stötfritt inlopp och därför får
för liten marginal mot kavitation, fig. 12.
Slutord
Kavitationsprov med delmodell av akterskepp
placerad i mätsektionen må betraktas som en
ingenjörsmässig lösning av problemet att
efterlikna ett givet hastighetsfält i kavitationstank.
Metoden kan bäst bedömas genom jämförelse
med fullskaleresultat. Observationer av
kavitationen i fuliskala och jämförelse med
modellprov av den typ som föreslagits av Lerbs3
skulle vara ytterst värdefulla. Iakttagelser av
kavitationsskador i tjänst jämförda med
modellprov ger också goda upplysningar. Med det
material man har av dylika fullskaleresultat,
kan man säga att metoden betyder ett långt
steg i riktning mot säkra prov av
medströms-propellrar. Den ger alltså ett effektivt medel
till förbättring av sådana propellrar.
Litteratur
1. Cavitation in hydrodynamics. Proc. Symposium NPL,
1955. Her Majesty’s Stationary Office, London 1956.
2. Van LammÈren, W P A: Testing screiu propellers in a
cavitation tunnel with controllable velocity distribution over
the screw disk. Soc. Naval Arch. & Marine Engrs Träns.
63 (1955) s. 767.
3. Edstrand, H: Kavitationstank för fartygspropellrar.
Tekn. T. 74 (1944) s. 601.
4. Lerbs, H W: An approximate theory of heavily loaded,
free running propellers in the optimum eondition. Soc. Naval
Arch. & Marine Engrs Träns. 58 (1950) s. 137—183.
5. Seventh International Conference Ship Hydrodynamics.
Medd. Stat. Skeppsprovn.-Anst. nr 34 1955 s. 230.
6. Eckhardt, M K & Morgan, W B: A propeller design
method. Soc. Naval. Arch. & Marine Engrs Träns. 63 (1955)
s. 325.
Ett bindemedel för polyesterfiber (Dacron)
sägs ge denna stark adhesion till icke vulkat
naturgummi, Buna S och N, Neoprene och butylgummi.
Det består av polymera komponenter och i dessa
dispergerade pigment samt ett icke eldfarligt
organiskt lösningsmedel. Vid användningen inblandas en
isocyanathfardare. ,
Markstabilisering med fosforsyra lär vara
lämplig för feta, plastiska leror. Prov har visat att om
2 o/o fosforsyra tillsätts och materialet pressas
samman, övergår det till en hård massa som under
lång tid står emot vatten och tjälskott.
13 miljoner hus med solvärmesystem räknar
man med att ha 1975 i USA.
John O Roos
aff Hjelmsäter †
Den 21 december 1957 avled professor John O
Roos af Hjelmsäter, tidigare chef för Statens
Provningsanstalt.
Efter civilingenjörsexamen vid KTH som
meka-nist 1899 och kompletterande kemistudier vid KTH
samt studier i kemi, elektrokemi och teoretisk fysik
vid Eidgenössisches Polytechnikum i Zürich under
två terminer begav sig Roos af Hjelmsäter för
praktik till USA. Där var han under något mer än två
år assistent till Thomas Alva Edison under
experimentarbeten på de elektriska och elektrokemiska
områdena.
Återvänd till Sverige anställdes han i oktober 1903
vid Tekniska Högskolans Materialprofningsanstalt.
Han blev dess chef 1907 och hade att under första
världskriget bemästra alla de svåra påfrestningar
som denna ställning medförde med dess personliga
ansvar för anstaltens ekonomi.
Det framstod som alltmera självklart att det borde
vara statens uppgift att svara för många av de
uppgifter, som förelåg inom
materialprovningsområdet, och statsmakterna beslöt därför 1916 —
med Thorsson som finansminister — att inrätta
Statens Provningsanstalt. Denna började sin
verksamhet 1920 med Roos som chef. Det var han som
utformade dess organisation och göt sin anda av
logiskt tänkande, noggrannhet och samvetsgrannhet
i dess arbete.
När han vid uppnådd pensionsålder lämnade
chefskapet 1943 hade han sålunda verkat inom samma
institution under 40 år, därav som chef i 36 år.
Som chef för Tekniska Högskolans
Materialprofningsanstalt och även under de första åren som chef
för Statens Provningsanstalt undervisade han de
blivande ingenjörerna i ämnet "Metallernas
hållfasthetsegenskaper" och sökte i sin undervisning och
vid sina tentamina bibringa eleverna något av sin
egen uppdrivna konst i logiskt tänkande vid
behandling av föreliggande problem.
At provningsanstalten ägnade han nästan helt sitt
intresse och undvek noga att låta sig engagera på
områden, som icke direkt låg inom anstaltens
intressesfär. Inom Internationella
Materialprovningsföreningen utsågs han av Svenska
Teknologföreningen till ledamot av styrelsen och tog verksam del i
denna förenings arbete samt var officiell svensk
representant vid ett flertal av föreningens
kongresser. Nationernas Förbund utsåg honom som. expert
vid internationella kolkonferenserna i Genève 1929
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 (p3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
