Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 3 - Andras erfarenheter - Fuktskador i golv, av Thorvald Flodén - Metallorganiska polymerer som bränsle i atomreaktorer, av SHl - Böcker - Realities of space travel, av Björn Bergqvist, Carl-Johan Clemedsson och Åke Hjertstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under senare år har tilltagit, särskilt i vinterbyggen.
Skador av detta slag troddes tidigare vara
föranledda av brister i kvaliteten hos
golvbeläggningsmaterial eller klistermaterial.
De hjälpmedel som används vid
fuktundersökningen är hygrometer, pappersindikatorer,
klorkalcium och fenolftalein. Kvantitativ bestämning av
fuktmängden göres genom uttorkning av
upphuggna prov av golvmassan, varefter fuktkvoten
beräknas ur viktminskningen vid 105°C. Denna metod för
kvantitativ beräkning betecknas med rätta som den
mest tillförlitliga, och man påpekar, att vatten, som
är fysikaliskt bundet i betongmassan, avgår vid
nämnda temperaturer liksom även kemiskt bundet
vatten i t.ex. magnesit- och gipsmassor.
En annan metod för kvantitativ beräkning av
fuktkvoten karakteriseras av att man låter vattnet
i en uppvägd mängd pulvriserat golvmaterial i en
hermetiskt tillsluten manometerförsedd behållare
reagera med kalciumkarbid, varvid trycket från den
därvid bildade acetylengasen avläses. Det erhållna
värdet insättes i tabeller, i vilka jämförelsevärden,
beräknade på basis av torrvikten, återfinnes.
Torktiderna för olika slag av undergolv varierar
starkt. För betong med 3—4 cm tjocklek uppges
sålunda en torktid om 4—6 veckor och för
mag-nesitmassor ca 50 °/o längre tid. Massor
innehållande sågspån samt med en tunn avjämning av
betong med hög cementhalt kan enligt de finska
erfarenheterna behöva en torktid på upp till 6
månader. Förutsättning för nämnda torktider är att
underliggande bärande golv är torrt, när undergolvet
lägges (ett förhållande som mera sällan
förekommer i Sverige).
Vid läggning av magnesitgolv är det av vikt att
metalldelar skyddas väl mot korrosion. Att
fukt-isolera magnesitgolv för att skydda
golvbeläggningen, t.ex. med bitumen, innebär vissa risker enär
man, även om detta syfte nås, har att räkna med
att fuktskador kan uppstå i underliggande tak eller
i rummets väggar på grund av vattnets halt av
magnesiumklorid. Man varnar även för ej torra
fyllningar av t.ex. lättbetongkross bland annat med
hänsyn till skador i konstruktionsdelar av
organiska material.
Det är av vikt att byggnadens värmesystem tas i
bruk på så tidigt stadium som möjligt. Om torra
förtillverkade element i största utsträckning
används kan den stora vattenmängd, approximativt
beräknad till 30 kg/m3 av byggnadens volym, som
tillföres enligt konventionellt byggnadssätt minskas.
De i den finländska undersökningen berörda
frågorna har givetvis aktualitet även hos oss.
Fukt-isolerande åtgärder, som kan bli aktuella efter
företagen fuktundersökning, behandlas ej; som enda
skyddsåtgärd tillrådes avvaktande, till dess
uttorkning ägt rum.
Man torde för Sveriges del våga påståendet, att
fuktskadorna har minskat under de senare åren
såsom en följd av de olika fuktisoleringsförfaranden,
som framkommit på basis av den vägledning, vilken
bl.a. de omskrivna hjälpmedlen kunnat ge
[’"Lino-lipäällysteisiin ja niiden aluslattioihin liittyvistä
vaurioista" (med sammandrag på engelska), Statens
Tekniska Forskningsanstalt, Helsingfors 1956].
Thorvald Floden
Metallorganiska polymerer som bränsle
i atomreaktorer
Man tror att polymerer av mono- och
dikarbon-syror med kemiskt bundet uran kan visa sig vara
lämpliga som reaktorbränsle. De verkar samtidigt
som moderator, då de innehåller mycket väte.
Poly-mererna lär ha utmärkt resistens mot värme och
strålning samt vara fullständigt homogena även vid
hög uranhalt. Polymerer, innehållande bly eller
litium i stället för uran, kan vara lämpliga material
för strålskydd.
Man studerar nu en teknik för framställning av
metallorganiska polymerer i vilka utgångsmaterialet
är en formad polymer. Denna skall ha största
möjliga resistens mot strålning, och ett annat material,
också med god strålningsresistens och dessutom
med förmåga att binda sura grupper, "ympas" in i
den formade polymeren med hjälp av y-strålning
(jfr Tekn. T. 1954 s. 849). Den erhållna
ymppoly-meren (Tekn. T. 1955 s. 1016) behandlas med en
syra och därefter med en metallhydroxid varvid
en metallhaltig polymer erhålles.
Denna teknik medger framställning av organiska
polymerer med många olika, kemiskt bundna
metaller. Man har sålunda tillverkat polymerer,
innehållande uran, bly, litium, järn eller kombinationer
av dessa metaller. Andra metaller, såsom kadmium
och torium, kan också införas. Polymerens
sammansättning kan regleras så att viktförhållandena metall:
väte och metall :kol kan varieras inom ganska vida
gränser. Av de tyngre metallerna kan man nå en
halt av upp till 60 vikt-°/o.
För att uranhaltiga polymerer skall kunna
användas som reaktorbränsle måste man emellertid först
studera värmeöverföringen i materialet, bildningen
av klyvningsprodukter och dessas avlägsnande.
Undersökningar av metallorganiska polymers
användbarhet som strålskydd lär pågå (Engineers’ Digest
okt. 1957 s. 427). SHl
böcker
Realities of space travel, redigerad av L J
Cak-ter. Putnam, London 1957. 431 s., 68 fig. 35 sh.
Boken består av 24 uppsatser som utvalts och
sammanställts ur årgångarna 1948—1955 av Journal of
the British Interplanetary Society. Uppsatserna har
sammanförts till 10 kapitel och ett tillägg. Av
författarna är 15 engelsmän och 3 amerikanare.
Första kapitlet ger en introduktion till rymdfarten
genom att behandla de mekaniska grundvalarna;
massförhållanden, behovshastigheter etc. samt
raketmotorns och drivmedlens fundamenta.
I kapitel 2 framställer Singer sitt bekanta förslag
om minimisatelliten Mouse. Artiklar om
uppfartsraketernas konstruktiva problem i fråga om
mini-mivikt m.m. jämte de utomordentligt vanskliga
aerodynamiska nedfartsförhållandena när det
gäller undvikande av för höga temperaturer, ger en
naturlig inramning till satellitförslaget.
Det följande kapitlet om planetflygning innehåller
uppsatser om de faktorer som begränsar kemiska
drivmedels prestanda i raketmotorer, i kombination
med farkostdata och ställda i relation till olika
uppdrag. Vidare ingår uppsatser om atom- och
jondrift, om tekniska problem för överfart mellan olika
planeters omloppsbanor med hjälp av olika slags
framdrivningsanordningar, jämte förslag till inre
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 (p3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
