Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 7 - STF i december och januari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
undersökningar av de i höghus boende, jämförda
med låghusdito, att de förra var väl så nöjda med
sin lott som de senare. Vidare demonstrerades
träffande, hur svårt "allrummet" har att få den
användning som avsetts. Några glimtar från
skolområdet gav klart besked om att vi har lång väg
att gå tills vi nått den engelska standarden,
teoretiskt och praktiskt. Under föredragningen låg en
ton av besvikelse över statsmakternas bristande
ekonomiska tillmötesgående, vilket gör att det för
närvarande inte är aktuellt med en ökning av den till
forskningen knutna kraften, trots alla uppgifter som
väntar på lösning.
Sune Lindström visade som nästa talare hur det
nya radiohuset, som nu hunnit till
entreprenadräkning, kommer att ta sig ut. En kontorslänga på
160 m och åtta våningar blir första etappen i
anläggningen, som får sin plats på Gärdet, ej långt
från amerikanska ambassaden.
Sune Lindström hade sitt finger med också i nästa
projekt — Sveriges ambassad i New Delhi — som
ritats av honom och Jöran Curman, ett bygge med
användande av indiska material och metoder,
frånsett installationer och svenska aluminiumfönster för
att få täthet för luftkonditioneringen. Remarkabelt
var att soldiagrammet visade att husens långsida
skulle läggas åt söder för att göra hettan så
uthärdlig som möjligt.
Hur arbetet med PUB:s tillbyggnad vid
Drottninggatan framskridit berättade Erik Ahlsén, som också
visade, hur de sju underjordiska våningarna
kommer att användas. Intressant var den rörliga
tillfartsrampen, som matade två våningar, och
bilderna från det stora schaktet. Personalutrymmena för
de 2 500 anställda upptar en hel våning.
Sven Hesselgren visade, hur församlingshem och
kyrka i Fruängen kommer att gestaltas. Problemet
har varit att utforma samlingssalen i den förra, så
att den dels kan användas separat, dels som del
av kyrkan, som skall tillbyggas senare.
Planen för Stockholms nya satellitstad Farsta
föredrogs av Leif Reinius. Området vid
tunnelbanestationen får något av Vällingbys karaktär, men
matningen till det stora varuhuset och övriga affärer
sker helt från ett undre plan med lastgata, varför
torget endast får gångtrafik. Tillräckliga
parkeringsplatser kommer också att ordnas.
Sven Markelius fick sedan alldeles för kort tid för
sin demonstration av egna textilier och funderingar
kring dem.
En redovisning av det rikhaltiga materialet i det
segrande förslaget till Ekkrone-staden på Lidingö
gavs av Gustaf Lettström. Olika hustyper
demonstrerades — från L-radhus till villor i två våningar
med den undre enbart för källarutrymmen och entré
och den övre för bostad, överkragad den undre, ett
arrangemang som tidigare förekommit på några
villor i Borgholm. På Lidingö-området var
anledningen att man ville undvika sprängningar i det
rikligt förekommande, högt liggande berget.
Anders Tengbom visade skisser till golfklubbhus
i Drottningholm och gav åhörarna en inblick i
golfspelets ABC. Som första "icke arkitekt SAR" på
vårrevyn fick Walter Bauer fattiga fem minuter att
visa takträdgårdar och skissera de "hängande
trädgårdarna" på terrasserna kring höghusen vid
Hötorget och Sveaplatsen.
Avslutande Torsten Westman visade hur långt
planeringen av Nedre Norrmalm hunnit och
konstaterade att David Helidéns skisser från 1946 på
Sveaplatsen än i dag var aktuella.
Arkitekterna är intresserade av sin vårrevy och
med lika rikhaltiga program i fortsättningen blir
anslutningen än större, varför man måste finna en
något större lokal. Det skulle uppskattas av
åhörarna, och föredragarna är väl värda det.
Teletrafik teknik presenterad av Anders Elldin
samlade den 17 januari ca 100 av SER.s medlemmar.
Elldin gav en översikt över metoder och problem i
fråga om dimensionering av telefonanläggningar
(Tekn. T. 1958 s. 81). Diskussionen blev livlig särskilt
i fråga om vilka spärrningsnivåer som abonnenterna
tolererar eller vad de är villiga att betala för ökad
framkomlighet pä telefonnätet. Nätet dimensioneras
nu så att man får ca 1 %> spärrning under bråd tid.
På de manuella växlarnas tid kunde man konstatera
att ca 2 °/o spärrning ej uppfattades som någon
större olägenhet. Under kriget hade man i Schweiz
ca 30 °/o spärrning som accepteras utan större
klagomål av de tåliga schweizarna. Anropad abonnent är
upptagen i 5—10 °/o av alla anrop och i ytterligare
lika många fall besvaras ej anropen. Detta tyder på
att högre spärrningsnivåer skulle kunna tolereras
men man möter här en annan komplikation, i det
att ett anrop som spärrats nästan omedelbart
upprepas. En sänkning av spärrningsnivån från 1 till
V2 0/0 kostar ca 50 Mkr. för hela landet.
Stora krav ställs nu på beräkningarna inom
teletrafiktekniken. Investeringsvärdet i de svenska
telefonanläggningarna är ca 2 000 Mkr. En systematisk
felräkning kostar därmed mycket pengar även om
felet endast skulle uppgå till någon procent.
Aska ger överspänningar i elkraftnät på två olika
sätt berättade Sune Rusck för SER den 31 januari.
De högsta överspänningsamplituderna alstras vid
direkta nedslag i ledningarna, men avsevärda
spänningar kan också induceras vid ett blixtnedslag i
ledningarnas närhet. Medan de senare
överspänningarna sällan vållar några fel i anläggningar för höga
spänningar, är de en av de vanligaste felorsakerna
i lågspänningsnät.
Rusck redogjorde för en teoretisk och
experimentell undersökning om ventilavledares skyddsverkan
i lågspänningsnäl. Den har visat, att avledare ger
god skyddsverkan, om de insättes på 300—600 m
avstånd från varandra. Antalet fel per år ligger
ungefär en tiopotens lägre i anläggningar försedda
med avledare än i oskyddade nät. Avledarna kan
inte förebygga att fel uppstår vid direkta nedslag,
men även i detta fall har de viss skyddsverkan, i
det de begränsar de uppträdande överspänningarnas
amplitud och därmed minskar såväl skadeverkan
som personfara.
Elektroniska hjälpmedels möjligheter inom
verkstadsindustrin var ämnet för ett av Mekaniks
produktionskommitté anordnat informations- och
diskussionssammanträde den 14 januari. 150
medlemmar slöt upp.
Lennart Odqvist konstaterade i sitt
inledningsanförande, att de elektroniska systemen framför allt
på längre sikt kan erbjuda stora fördelar. Det är
inte säkert att en övergång från t.ex. ett mekaniskt
till ett elektroniskt system direkt medför vare sig
säkrare funktion eller lägre kostnader, men en ökad
automatisering kan i ett senare skede ske betydligt
enklare och billigare.
Problemet är för den svenska industrin de små
serierna och bristen på folk søm kan elektronik. Vi
får emellertid inte sacka efter i utvecklingen.
Överföringen av den nya tekniken till
verkstadsförhållanden tar viss tid i anspråk. En mycket viktig
pådrivande faktor är att mera ändamålsenliga och
billigare enheter kommer i marknaden.
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 tf)J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
