Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 8 - Företagsekonomiska synpunkter på biblioteken, av WS - Teknisk svenska för tjecker, av Carl Björkbom - Titan i kemisk industri, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nas för att den skall komma till största nytta? Detta
är den principiella bakgrunden.
Denna princip gäller den aktuella litteraturen som
skall anskaffas. Men den bör gälla även den äldre
som redan finns i biblioteken. Här ändras
förutsättningarna högst väsentligt, särskilt inom
naturvetenskap och teknik. Antalet exemplar som kan anses
nödvändiga för sambiblioteket sjunker mycket starkt
allteftersom litteraturen föråldras. Den föråldrade
boken blir överrepresenterad i sambiblioteket och
utgör därför en onödig belastning av biblioteken.
Vissa exemplar bör därför utmönstras ur
sambiblioteket och eventuellt överföras till något annat
sambibliotek där det kan komma till användning — eller
också förstöras. Vi måste komma fram till ett
dynamiskt bibliotek i stället för det gamla statiska.
Man kan tänka sig saken så, att böckerna utgör
stridsgrupper för forskningens framskridande och
därför bör stå i yttersta frontlinjen. När de inte
längre är stridsdugliga måste de komma i depå eller
överföras till annan tjänst eller kanske t.o.m.
återbördas till näringarna -— i detta fallet
pappersindustrin.
Allt samarbete bygger på en differentiering av
arbetsuppgifter: för litteraturanskaffningen åtar sig
de enskilda biblioteken vissa större eller mindre
litteraturområden som de kan tillgodose. Denna
uppdelning av biblioteken i specialsamlingar är
tillräcklig när det gäller den aktuella litteraturen. När det
gäller den föråldrade litteraturen måste man
ytterligare uppdela biblioteken, dels i vad man skulle
kunna kalla bruksbibliotek, som har att tillgodose
uteslutande det aktuella litteraturbehovet, dels i
depåbibliotek som har att tillgodose inte bara
aktuella behov utan även eventuella framtida behov
av äldre litteratur.
När en bok gallras ut från ett bruksbibliotek måste
sambibliotekets bestånd bevaras genom att boken
överförs till ett depåbibliotek. Finns den redan där,
kan depåbiblioteket överföra den till något annat
bibliotek eller förstöra den.
Det krav som gäller den aktuella litteraturen,
nämligen att varje bok helst skall finnas där den
snarast kommer att efterfrågas, är inte lika starkt när
det gäller depåbiblioteken. Det gäller där ju
genomgående den litteratur som endast mycket sällan
efterfrågas, varför huvudsaken är att biblioteket har
förutsättningar att biblioteksmässigt bevara den
överförda litteraturen. I regel bör dock
depåbiblioteket självt vara ett specialbibliotek för den
litteratur som det skall ha i depå. För den tekniska
litteraturen är naturligtvis de tekniska
högskolebiblioteken givna depåbibliotek och bör mellan sig göra
en lämplig arbetsfördelning.
Ett bibliotek bör vara depåbibliotek bara för en
viss litteratur oberoende av om biblioteket
anskaffar litteratur även i andra ämnen. De tekniska
högskolebiblioteken som skaffar en del litteratur inom
ekonomi, statistik etc. för att inte tala om
riksdagstryck, kalendrar m.m. är sålunda med avseende på
denna litteratur naturligtvis bruksbibliotek (Carl
Björkbom i Tidskrift för Dokumentation 1957 h. 6
s. 67—68). WS
Teknisk svenska för tjecker. Språkfrågan utgör
ett av de svåraste problemen för den tekniska
dokumentationen. Trots alla internationella
strävanden är antalet av de språk på vilka värdefulla
vetenskapliga dokument är avfattade större än
tidigare. Att utföra översättningar blir alla
samarbets-strävanden till trots alldeles för dyrbart och medför
dessutom en beklaglig tidsutdräkt innan materialet
kan göras tillgängligt.
De nya förhållandena ställer därigenom allt större
krav på teknikerns möjligheter att åtminstone
hjälp-ligt förstå en vetenskaplig text på olika språk. På
engelska och tyska och även andra språk finns
också nu små handledningar med titlar som "Scientific
Russian", "German scientific reader", "Technisches
Italienisch" etc.
Hur förhållandena är bakom järnridån kan jag
tyvärr inte säga. I betraktande av det arbete och de
omkostnader man där lägger ner på den tekniska
dokumentationen och utnyttjandet av tekniska
informationer från utlandet, måste man även ha
utbildning av tekniker och dokumentalister i
språkliga ämnen. Ett tecken på detta är kanske den
samling svenska tekniska texter, "Svédské odborné texty
technické" av J Baloun, som utgavs 1957 av den
elektrotekniska fakulteten vid Tekniska Högskolan
i Prag.
Samlingen innehåller dels korta översikter över
olika industrigrenar i Sverige, ett stycke ur
Abenius’ "Kemi" samt några kortare uppsatser ur
tidskrifterna Skogen och Era. För varje kapitel ges
dels en ordlista, dels en sammanställning av
hithörande tekniska termer på tjeckiska med svensk
översättning.
I företalet meddelar förf. att han har under arbete
en svensk-tjeckisk teknisk ordbok samt dessutom
att den tjeckiska vetenskapsakademin planerar en
allmän svensk-tjeckisk ordbok som man beräknar
skall kunna utkomma i början av 1959.
Carl Björkbom
Titan i kemisk industri. Titanproduktionen har
nu nått en sådan omfattning i USA att bara 70 °/o
mot tidigare 90 °/o av den behöver reserveras för
militära ändamål. Man väntar därför att titan skall
få vidgad användning som konstruktionsmaterial
inom industrin, särskilt den kemiska.
Titan är som bekant 45 °/o lättare än stål, har
större hållfasthet än aluminium och har mycket
gott korrosionsmotstånd.
Som korrosionsfast material har titan redan
använts med framgång för flera ändamål i kemisk
industri. I ett fall ersattes termofmeterfickor av
rostfritt stål, i kontakt med utspädd salpetersyra
och kväveoxid vid mer än 205°C, med
termometerfickor av titan. Stålet korroderade nämligen snabbt
och måste bytas efter 6—-12 månader. Titanet visade
ingen korrosion efter ett år.
I ett annat fall användes en omrörare av en
nickel-krom-molybdenlegering i en blandning av organiska
klorider och 3,5-procentig klorvätesyra. När fri klor
tillsattes förstördes omröraren snabbt genom
punktangrepp. Den ersattes med en omrörare av titan
som efter ett år inte visade något tecken på
korrosion.
Titan har också utnyttjats i en filterpress för en
korrosiv suspension av kalciumhypoklorit. Tidigare
användes rostfritt stål som visade allvarliga
punktangrepp efter 1—2 veckor. Titanet har inte angripits
ens efter sju månaders drift. Tuberna i
värmeväxlare, som används för kylning av en 15 °/o
natriumhypokloritlösning, har gjorts av titan. Detta
utnyttjas också i stor utsträckning vid hantering av
klordioxid för blekning av pappersmassa.
Ett hinder för titans användning är att det anses
för dyrt. Det är emellertid inte säkert att så är
fallet i längden. De nämnda termometerfickorna
kostade t.ex. 95 $ av stål men 300 $ av titan; man
sparade emellertid 3 000 $/år genom att utbyte av
termometerfickorna inte behövdes (G T Fraser.
W L Finlay & A G Caterson i Industrial &
Engi-neering Chemistry sept. 1957 s. 75A—76A). SHl
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 tf)J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
