Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 12 - Andras erfarenheter - Solugnar av plast, av SHl - Jonbytare eller aktivt kol ur asfalt, av SHl - Friktionens samband med ytskiktens skjuvhållfasthet, av J Murkes - Karbonitrering av stål i rå stadsgas och ammoniak av SHl - Vibration vid gjutning, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värme förloras till omgivningen särskilt genom
avdunstning. Används mattsvarta kokkärl med lock
kan vid klart väder 1 1 kallt vatten kokas upp på
ca 15 min med såväl den stela som den hopfällbara
kokaren. Man har också gräddat bröd, varvid en
liten ugn placerats över fokalzonen. Den stela
kokaren beräknas kosta 5—8 den hopfällbara 7—10 $
(J A Duffie, R P Lappala & G O G Lof i Modern
Plastics nov. 1957 s. 124—125, 260, 262). SHl
Jonbytare eller aktivt kol ur asfalt
Asfaltfraktioner med hög molvikt kallas asfaltener
och är en hartsartad blandning av aromatiska,
alifatiska och hydroaromatiska föreningar De skils
från asfalt genom extraktion med pentan och
används vid tillverkning av färg, gummi och
emulsioner.
Jonbytare kan erhållas genom sulfonering av
as-faltenerna. Härvid behandlas dessa först med 95 °/o
svavelsyra och, sedan blandningen svalnat, med
20 % oleum. Reaktionen går långsamt vid
rumstemperatur men avsevärt fortare vid 70°C. Mycket
gas utvecklas på grund av att syran oxiderar det
organiska materialet. Sulfoneringen tar vanligen
2 h. Produkten tvättas och torkas.
Av de sulfonerade asfaltenerna kan man
framställa aktivt kol genom att koksa dem vid 500—
550°C och behandla den erhållna koksen med ånga
vid 850—870°C under 30 min. Aktivt kol kan inte
erhållas genom direkt koksning av asfaltener
(Chemical & Engineering News 30 sept. 1957 s. 70). SHl
Friktionens samband med ytskiktens
skjuv-hållfasthet
Någon empirisk bekräftelse på friktionskraftens
beroende av ytskiktsmaterialets skjuvhållfasthet vid
friktion mellan fasta kroppar har hittills icke
kunnat erhållas på grund av experimentella svårigheter.
Genom ett nytt försöksförfarande har man nu
lyckats få fram data belysande detta samband. Vid en
undersökning av torr friktion mellan snabbstål och
några rena och praktiskt taget oxidfria metaller och
legeringar har man kunnat bestämma friktions- och
Tabell 1. Friktions- och adhesionskrafter för olika
material
Al Cu Fe Mässing Stål Stål
EI-415 EI-437
[-Friktionskraft-]
{+Friktions-
kraft+} kp 76 70 145 75 90 116
Adhesions-
kraft kp 11 9 12 4 14 3
Specifik
friktionskraft
kp/mmä 7,4 25 56 42 88 106 [-Skjuvbrott-gräns-]
{+Skjuvbrott-
gräns+}
kp/mm! 8,0 27 51 40 81 108
Tabell 2. Friktion hos kolstål utan och med olika
beläggningar
Beläggning
ingen koppar zink kadmium
Friktionskraft .......... kp 63 14 9,3 4,7
Friktionskoefficient ......... 1,0 0,23 0,15 0,07
Specifik friktionskraft
kp/mm5 70 26 16 7
Skjuvbrottgräns hos
ytskiktet .......... kp/mm’ 60 28 15 6,3
adhesionskrafternas storlek och korrelera dem med
skjuvhållfastheten, tabell 1.
Det framgår av tabellen att den specifika
friktionskraften är genomgående lika med metallernas
skjuv-brottgräns. Vidare syns det att adhesionskrafterna
är mindre än 15 °/o av friktionskrafterna, vilket
tyder på att friktionen ej kan anses vara betingad av
adhesionsföreteelser. Friktionsytan där
material-skjuvning i ytskiktet försiggår är vida större än den
totala yta som är att hänföra till
"adhesionsbryg-gor".
Vid fortsatta försök har man undersökt friktionen
mellan snabbstål och kolstål belagt med tunt skikt
av mjukare metall: koppar, zink och kadmium,
tabell 2.
I överensstämmelse med tidigare resultat blev den
specifika friktionskraften praktiskt taget lika stor
som respektive metallbeläggningars skjuvbrottgräns,
detta trots att en stor del av friktionsspåret befann
sig i det hårda grundmaterialet. Den kraft som
åtgår för plastiskt undanträngande ("plöjning") av
metall i spåret utgör sålunda endast en ringa andel
i den totala specifika friktionskraften [G I
Epifa-nov i Doklady Akademii Nauk SSSR 114 (1957) h. 4
s. 764—767]. J Murkes
Karbonitrering av stål i rå stadsgas
och ammoniak
För karbonitrering av stål (Tekn. T. 1953 s. 1) i
gas används vanligen blandningar av ammoniak med
jordgas, gas anrikad på butan, renad stadsgas, ånga
av flytande kolväten eller rå stadsgas. Den sistnämnda
har liten uppkolningsförmåga därför att den
innehåller koldioxid och syre, men dessas verkan
minskas genom närvaron av ammoniak. I Storbritannien
är en atmosfär av rå stadsgas utan tvivel billigast,
och man har därför studerat ythärdning av mjukt
stål genom karbonitrering i ammoniak och rå
stadsgas.
Vid denna process bildas ett ytskikt vars
sammansättning bestäms av temperaturen och gasens
am-moniakhalt. Är den förra låg och den senare hög,
blir ytskiktet ytterst austenitiskt och kommer att
innehålla en svart komponent som tros vara en
Fe-C-N-förening. Vid hög temperatur och låg
am-moniakhalt blir ytskiktet emellertid fritt från både
austenit och denna förening vid kylning i olja. Man
kan därför använda rå stadsgas och ammoniak vid
ythärdning av mjukt stål; som lämpliga betingelser
anges 1—10 °/o NH3 och 850—900°C.
Påståendet att sprickning, distorsion och
bränslekostnad blir mindre vid användning av rå stadsgas
och ammoniak är grundlöst, eftersom temperaturen
inte blir nämnvärt lägre än vid andra
uppkolnings-metoder. Genom att ingen gasgenerator behövs
minskas emellertid kostnaderna för anläggning, drift och
underhåll. Påståendet att ytskiktets hårdhet ökas
genom tillsats av ammoniak har visat sig fullt riktigt.
Långsamt kylda arbetsstycken, som är mjuka nog
för bearbetning efter karbonitreringen, kan ges full
ythårdhet genom återupphettning och snabbkylning,
om härdningen görs så att kväve inte förloras (M A
H Howes & E Mitchell i Journal of the Iron &
Steel Institute nov. 1957 s. 177—189). SHl
Vibration vid gjutning
Vibration under ett gjutstyckes stelnande tycks
kunna minska segring och ge materialet mindre
kornstorlek. De förbättringar av de mekaniska
egenskaperna som iakttagits torde bero på kornförfining.
Det sätt varpå vibrationen verkar är emellertid inte
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 2 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
