Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 16 - Väg- och vattenbyggnadslaboratoriet i Lissabon, av S Angelin - Dnjeprs vattenkraft, av G Lbg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
modellen antingen genom ett system av små
hydrauliska domkrafter eller med direkt
vätsketryck. Spänningarna och deformationerna mäts
med elektriska trådtöjningsgivare kopplade till
registrerande instrument, samt med
extensio-metrar och fotografiska metoder.
Huvudspänningarnas orientering undersökes även med
spröda lackfernissor.
Laboratoriet har utfört ett pionjärarbete
beträffande temperaturspänningar i
betongdammar. Vid dylika undersökningar omges
dammmodellen med olja på både uppströms- och
nedströmssidan, och små värme- och
avkyl-ningselement placeras omkring modellen. På
detta sätt kan man variera inte bara
temperaturen utan även efterlikna temperaturfallet i
vattnet, liksom lufttemperaturen och
soluppvärmningen på dammens nedströmssida. De
därigenom uppträdande spänningarna
registreras på vanligt sätt. Dessa undersökningar har
bl.a. visat att temperaturspänningarna kan bli
av storleksordningen 40 kp/cm2.
Även påkänningarna på dammar vid
jordbävning har undersökts i modell.
En mycket elegant teknik för att härleda den
idealiska utformningen av en valvdamm med
hjälp av en gummimembran-modell har
utvecklats vid laboratoriet, fig. 2. En gummimembran
utförs som en noggrann kopia av den
föreslagna dammformen med mot dammfoten ökande
tjocklek på gummiduken. Denna belastas med
vattentryck på nedströmssidan och påförs
sålunda ett omvänt hydrostatiskt tryck.
Belastningar motsvarande dammens egenvikt införes
också omvänt med hjälp av en serie vikter.
Dessa vikter hänger i trådar som är fästade
till gummimembranen och löper över små
trissor och ger därigenom uppåtriktade vertikala
belastningar. Varje vikt motsvarar egenvikten
av det enskilda element av dammen i vilket det
är infäst. Då membranen belastas med
vattentryck kommer den att anta en förrn där
huvudspänningarna är rena dragspänningar, vilket
på grund av de omvända belastningarna
motsvarar rena tryckpåkänningar i själva
dammen. Detta motsvarar den mest ideella
utformningen av en valvdamm. Gummimodellens
form uppmäts fotogrammetriskt.
Som ett exempel på den praktiska nyttan av
dessa undersökningar kan nämnas, att man för
dammbyggen kunnat minska betongvolymen
ined ca 25 utan att någonstans öka
spänningarna i dammen. Kostnaden för
provningsarbetet är moderat. Så uppges t.ex. för
Sala-monde-dammen, där fem olika alternativ
studerats, att modellförsökskostnaderna uppgick
till 0,4 % av byggnadskostnaden, som var ca
10 Mkr. I en del andra undersökningar har
provningskostnaden stannat på ca 0,2 %.
Materials elasticitetsmodul bestämmer man
genom mätning av fortplantningshastigheten
för en "ultraljudchock". Man har ett
elektroniskt instrument som kan registrera så korta
tider som lO"* s och kan därför använda
metoden för material av bara några centimeters
tjocklek, sålunda även för modeller.
Fig. 2. Gummimembranmodell av valvdamm.
Även de geotekniska avdelningarna är mycket
välutrustade och undersökningarna här avser
alla slags grundläggningsproblem inom
byggnadstekniken. Man har bl.a. konstruerat ett
instrument för bestämning av ett materials
vo-lymvikt direkt i ett borrhål med hjälp
avy-strål-ning. Som givare har använts ’"Co och som
mottagare ett Geiger-Müller-instrument. Genom att
sänka instrumentet i ett borrhål får man direkt
besked om volymviktens variation. Utslaget
påverkas inte av vanliga materials kemiska
sammansättning. Genom användning av ett
liknande instrument med neutrongivare tror man
att man skall kunna bestämma fukthalten i
materialet längs ett borrhål.
Man lägger ned mycket arbete och pengar på
att i prototypen klarlägga påkänningar och
rörelser för att kunna kontrollera och
modifiera konstruktionsprinciperna. S Angelin
Dnjeprs vattenkraft. En sjätte femårsplan 1956
—1960 har utarbetats för utbyggnad av Dnjeprs
vattenkraft. Floden är 2 285 km lång, har 220 m fall,
503 400 km2 nederbördsområde och 1 650 m3/s
me-delavbördning vid mynningen. Flodens vattenföring
är mycket beroende av snömängden. Vid Kiev
uppgår vårfloden till 23 500 m3/s, medan vattenföringen
sommartid går ned till 174 m3/s.
Den hittills största kraftstationen, Dnjeprovsk,
producerar 3 612 M kWh/år.
I femårsplanen ingår 14 nya kraftstationer, varav
de största blir Kremenchugsk för 450 och Kakhovsk
lör 312 MW. Vid den näst översta stationen,
Snio-lensk, skapas ett magasin för 24 °/o av hela
års-flödet. Ytterligare magasin erhålles vid Lyubechsk
ca halvvägs ner och Kremenchugsk. I bifloden
Pri-pyat får man dessutom 3 000 och i ett stort antal
sjöar sammanlagt 1 700 inilj. m3 magasin. I
anslutning till dessa planeras ett 80-tal småstationer ined
tillsammans 60 MW effekt och 270 MkWh
årsproduktion (Water Power nov. 1957 s. 411). G Lbg
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 2 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
