Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 16 - Glidformar vid kraftstationsbygge, av Hans Hittenkofer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjutningen. Formen restes på ett vågrätt
underbygge och kopplades vinkelstyv till de
horisontella okbalkarna över okbenen.
Arbetsbryg-gan hängdes på två överskjutande okbalkar,
UNP-12. Okbalkarna sammankopplades med
ovanpå liggande U-balkar NP-30, som bildade
ramstängerna i ett horisontellt
förstyvnings-fackverk. Den något lutande gjutbryggan
byggdes på fackverkets U-balkar och gjordes
regntät med träfiberplatta. Den lodräta armeringen
och klätterstängerna skulle skarvas genom hål
i däcket med exakt inbördes avstånd. Bryggan
tjänstgjorde samtidigt som kärrlandgång och
upplagsplats för armeringsjärnen. Lyftarna
placerades på 2,28 m inbördes avstånd 10 cm från
ytterformen.
Gjutningarnas förlopp
Bestämmande för gjuthastigheten var
kabelkranens medelkapacitet 85 m3/skift.
Medelstig-hastigheten beräknades bli 13,5 cm/h. Den
verkliga stighastighéten varierade från 0,75 m
per skift i bottenpartiet till 1,40 m per skift i
övre delen, fig. 1. För betongbearbetningen
svarade fem gjutare per skift, två för
betongtransport och tappning och en för efterarbetena
från hängställningen. Gjutarbasen skötte
formlyftningen. Sammanlagt fordrades således nio
man. Betongen transporterades 13 km från
Laselebyggets blandarstation med
"tombola"-bilar. Betongkoncistensen var plastisk.
Skakbordsvärdet låg mellan 35 och 42 cm,
vattencementtalet mellan 0,45 och 0,50. Till
bruket sattes 10 cl/m3 dispersionsmedel
(Trekoll). Maximistenfraktion var 90 mm. Betongen
bearbetades med stavvibratorer och vattnades
från slangar i hängställningen. Juteväv
hängdes på slangarna för bättre vattenspridning.
Två träarbetare formsatte den lutande
bakväggen, fig. 2, monterade ner de frikörda
formlämmarna och okbalkarna samt
tillhörande gjutställning. Bakformen byggdes på så
snart lyftningen hade påbörjats. Regiingen
kunde inte skarvas med hela längder förrän
den närmaste okbalken hade lyfts ovanför
bakväggens kontur. Då den fasta formen måste
hållas i jämnhöjd med den betongfyllda
glidformen, måste korta reglar användas. Dessa sköts
fram mellan form och band tills en ny omgång
hellängder kunde byggas på. Denna procedur
krävde skickliga träarbetare, som hela tiden
fick kontrollera den rätta lutningsvinkeln. I
förväg hade placerats 2,50 m långa stag med
ankarplattor med 1 m höjdavstånd och
stag-pinnar svetsades på dessa så fort okbalken
passerat. För övrigt behövdes en
verkstadsarbetare för skötsel av lyftutrustningen, två
armerare och två diversearbetare, de
sistnämnda för transporter av alla slag.
Armeringen hissades till arbetsbryggan med lufthaspel
på frontsidan.
Vid lodrätstyrningen av glidformen fick
horisontalkomponenten för formtrycket från den
fasta bakformen tas med i beräkningen.
Formen överhöjdes med 5—12 cm på frontsidan,
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 2 79
Fig. 2. Gjutning av tredje monoliten; den lutande
bakväggen formsättes med flyttbara standardreglar.
beroende av lamellväggens varierande längd,
glidhastigheten, betongkoncistensen och
ytter-temperaturen. Vissa avvikelser från lodlinjen
måste i början tolereras, men dessa
eliminerades allt eftersom gjutbefälet blev vant vid
formstyrningen. För uppförande av vardera av
de första tre monoliterna med 24 m glidhöjd
åtgick i genomsnitt 12 dagar. Tiden omfattade
montering av glidformen, gjutning och
ned-montering av formen efter frilyftningen. Två
Fig. 3. Glidformskonstruktion med styrgejder för
betongväggar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
