Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 17 - Husformen och ekonomin, av Nils Lindqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kostnader fixerats för de olika element som
ingår i en byggnad. Man måste emellertid
samtidigt betona de stora svårigheter som ligger
i att ur ett statistiskt material renodla
hushöjdens inverkan bland alla de faktorer som i
praktiken påverkar byggnads- och
årskostnader.
Sammanfattningsvis kan man säga följande:
Husets höjd är en faktor som inverkar
minskande på flerfamiljshusens kostnad men
denna minskning är ej av sådan storlek att den
överväger de fördyringar som nu vanligen
orsakas av andra faktorer t.ex. förändringar i
husets planform, dess tekniska standard och
produktionstekniken. Vidare kan låghusets
större källarytor vid en stor efterfrågan på
uthyrningsbara källarlokaler ge betydande
vinster.
Fig. 2. De liöga
husen uppträder
i många
planformer; förutom
de vanliga
rektangulära punkthusen finns t.ex.
här visade mer
"upplösta"
typer.
görs ofta med högre kvalitet än i låghuset. I
jämförelse med planformens inverkan har dock
den här ifrågakommande variationen i teknisk
standard mycket liten betydelse.
I de teoretiska utredningarna tas vidare ej
hänsyn till, att olika produktionsmetoder
används vid olika höga hus. Beräkningarna
grundar sig nämligen på den
"enhetskostnadsmeto-den", som innebär att oberoende av hustyp
Fig. 3. Den relativa byggnadskostnadens (100 för 2 rum och kök om
57 m’) variation med bostadens storlek i flerfamiljshus enligt fyra
utredningar från:–-Stockholm1, —, .....Helsingfors’, -
Stockholm’ och.....HSB.
Planform
I Malmö-utredningen1 diskuteras också
planformens inverkan, närmare bestämt
kostnaderna vid upplösta planformer med därav
föranledda stora ytterväggsytor. I två
kostnadsberäknade lius där planerna innehåller lika
stora lägenheter kring exakt lika trapphus ger
den koncentrerade planen ungefär 12 %
mindre ytterväggsytor och 4 % lägre kostnader än
den friare formen. I andra fall är
kostnadsökningen på grund av planupplösningen
betydligt större även om det inte ur
utredningsmaterialet är möjligt att ånge noggrannare
siffervärden.
Husbredd
De nämnda utredningarna bekräftar vidare det
kända förhållandet att ett brett hus är
billigare per nr lägenhetsyta än ett smalt hus.
Utförligast hittills har husbreddens inverkan på
kostnaderna behandlats av
Smalhusutredning-en\ Denna utredning anger de procentuella
kostnadsförändringarna vid varierande
husbredd för ett tre vånings lamellhus inom
bredd-intervallet 9—11 m. För varje meters
bredd-ökning inom detta intervall minskar
byggnadskostnaden med ca 1,4 % och årskostnaden
med ca 1,2 % per m2 lägenhetsyta.
Utredningen har därvid förutsatt att lägenhetsytan och
lägenhetsantalet per trappuppgång förblir
konstant då husbredden ändras.
I den tidigare nämnda
Stockholms-utredningen1 har breddvariationens inverkan även
studerats för det fall att lägenhetsytan varierar så
att lägenheternas fasadlängd (och
blocklängden) förblir konstant då husbredden ändras.
Med denna förutsättning anges t.ex. att en
meters breddökning inom intervallet 9—11 m
innebär en minskning per kvadratmeter
lägenhetsyta vid ett trevånings lamellhus av
byggnadskostnaden med ca 6 % och av
årskostnaden med ca 7 %.
Låg enhetsstorlek
Olikheten mellan dessa båda utredningars
värden beror på att den ena
(Smalhusutredning-en) räknat med konstant och den andra med
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 2 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
