Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 18 - Automatiskt 10 MW gasturbinkraftverk, av Jan R Schnittger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Reglersystem
Reglersystemet har utformats i samarbete med
Asea, som levererat flertalet av de ingående
elektriska komponenterna. Systemet utgör en
betydligt utvidgad och kompletterad
tillämpning av Aseas elektrohydrauliska reglering för
vattenkraftstationer.
Det väsentliga i detta sammanhang är, att hela
regleringen fram till det verkställande steget
försiggår på elektrisk väg. De styrande,
begränsande och återförda funktionerna
efterbildas med likspänningar alstrade i givare och
förstärkare med liten inre resistans.
Gasturbinkraftverket lider icke av
vattenkraftstationens stabilitetsproblem, men regleringen
måste ta hänsyn till fysikaliskt betingade
begränsningar gentemot alltför snabb acceleration
av gasgeneratorn i tomgång (pumpning) ocli
alltför stor övertemperatur i brännkanimare
och turbiner (i normala fall endast vid snabba
lastökningar). Normalt önskar man ha endast
en styrande funktion, såsom konstant last vid
körning på stort nät, oberoende av dess
frekvens inom ett litet frekvensområde, eller
fre-kvens-last-reglering med eller utan
kvarvarande statik vid körning på eget nät. Dock måste
i varje ögonblick angivna begränsningar jämte
villkorligt inställda funktioner, såsom viss
maximaleffekt, kunna ingripa i reglerarbetet.
Lösningen på detta problem är en
impulsväljare, fig. 12. Samtliga funktioner mötes här i
form av likspänningar, vilka i väljaren
jämföres, varvid impulsen med den största negativa
potentialen utväljes såsom momentant
styrande funktion och går vidare till
slutförstärkaren. Först härefter omsättes den elektriska
impulsen i en hydraulisk i Aseas
elektrohydrauliska styrdon, i vilket en balanserad
so-lenoid, matad av slutförstärkaren, är placerad
i fältet från en permanentmagnet. Solenoiden
i fjäderupphängning påverkar mekaniskt en
primär styrslid. Efter hydraulisk förstärkning
går signalen från styrdonet vidare till
huvud-styrventil och bränslereglerventilens
servo-motor.
Frekvensimpulsens väg, fig. 12, börjar i den
till huvudgeneratorn mekaniskt kopplade
växel-ströms-"pendel"-generator, vars utsignal i en
diskriminator matar en parallellresonanskrets.
Härifrån fås signal vid avvikelse från
förinställt frekvensvärde (Tekn. T. 1943 s. E179).
Signalen från den nämnda
bränslemängdmä-taren ger möjlighet att ställa in aggregatet på
önskad uteffekt och samtidigt tilldela
densamma en viss kvarvarande statik, så att viss
frekvensändring ger upphov till viss ändring i
avgiven effekt. Detta samband frekvens — last
erhålles genom blandningen av frekvenssignal
ocli utsignalen ur blocket statikinställning i
fig. 12. Den blandade impulsen går via
impuls-väljaren ut till kedjan förstärkare —
elhydrau-liskt styrdon — servomotor —
bränsleregler-ventil — gasturbin — generator, varigenom
kretsen är sluten.
Den angivna kedjan innehåller rent integre-
rande element med en återföring" via
bränsle-mängdsmätaren — statikinställningen. För
stabilisering tillkommer ytterligare en återföring
genom att en elektrisk impuls uttas från en till
bränslereglerventilen mekaniskt ansluten
potentiometer. Denna återföring har gjorts
eftergivande med lätt inställbar styrka och
dämp-ningstidkonstant. Härigenom kan den
kvarvarande statiken efter önskan varieras från G %
ända ner mot noll, utan att stabiliteten vid
drift på eget nät äventyras, och den
eftergivande återföringens karakteristik kan bekvämt
justeras efter aktuella driftsförhållanden.
Den blandade impulsen från
bränslemängds-mätare och tryckgivare ger upphov till den
nämnda accelerationsbegränsningen
(pump-ningsskyddet).
Automatik
Aggregatets automatik leder det tvångsmässigt
efter yttre initialimpuls mellan olika driftarter,
vilka har betecknats såsom beredskap, drift,
faskompensering (gasturbin ur) och
kallkör-ning (rundbaxning, cirkulation av smörjolja
etc).
Automatiken är uppbyggd av ett antal
konventionella elektriska och mera speciella
mekaniska element. Den elektriska utrustningen
använder 110 V likström för manöver och
innehåller ungefär ett hundratal reläer, såom
hjälpreläer med och utan hållström, tid- och
signal-reläer samt gränsställare, tryckvakter etc.
Dessutom ingår utlösningsskydd för fel på
gasturbin och elgenerator. Till utrustningen hör
också motorskåpscentral.
En uppfattning om automatikens
huvuduppgifter i aggregatet ger fig. 13, där
startförloppet framställts i ett förenklat blockschema.
Schemat visar den verksamhet som följer,
sedan man gett startimpuls genom att trycka på
startknappen. En elektrisk krets slutes och
startar via ett lijälprelä en serie apparater såsom
startreglerolje- och startsmörjeoljepumpar,
låg-och högtrycksbränslepumpar etc., försåvitt
icke initialkretsen genom blockeringsreläer är
bruten till följd av fel inom grupperna
"turbin-eller generatorfel" eller "ej startklar".
Fig. 11. Bränsle
spridare.
Fig. 12.
Regler-system.
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 2 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
