Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 19 - Oskadliggörande av giftigt avloppsvatten från metallindustrin, av Richard Justh - Petroleumprodukter i stadsgasindustrin, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varvid metallerna faller ut som hydroxider,
kromen enligt formeln
Cr2(S04)3 + 3 Ca(OH)2 =
= 2Cr(OH)3 + 3CaS04 (12)
Det klara vattnet kan släppas ut i avloppet.
Praktisk tillämpning
De lämpligaste och billigaste metoderna för
av-giftning och neutralisering av avloppsvatten
från metallindustrin (metallbeläggning,
betning, lödning, härdning etc.) varierar med de
lokala förhållandena.
För mindre anläggningar kan
Lancy-förfaran-det tillämpas. Vid detta låter man först så
mycket som möjligt av badet rinna av från
godset, antingen i ställningar ovanför badet
eller bättre i en separat behållare. Därefter
avgiftas de kvarvarande badresterna på godset i
en annan behållare med vatten, innehållande
förut beskrivna kemikalier (för cyanidbad
exempelvis hypoklorit, för krombad sulfit).
Godset sköljes slutligen omsorgsfullt i en tredje
behållare i rent, vanligen rinnande vatten.
Badresterna från första behållaren återföres
till badet, den avgiftade lösningen i andra
behållaren tappas ned i en större
samlingsbehållare för neutralisering och vattnet från
tvättningen i tredje behållaren användes som
utspädningsmedel. Har man flera bad av samma
slag kan avgiftningsbehållaren vara
transportabel. Många gånger räcker en större hink.
Den gemensamma neutraliseringsbehållaren
måste tillåta avsättning av siam, såsom
hydroxider. Här måste också analys på metallhalt
göras så att avrinningen från behållaren
avpassas med hänsyn till sköljvattnet från
tvättningskärlen i överensstämmelse med de
tidigare angivna, största tillåtna halterna.
Vid större företag brukar man sedan länge,
ofta med hjälp av sakkunniga leverantörer av
ytbehandlingsanläggningar, dra upp enhetliga
riktlinjer för avgiftning och neutralisering av
avloppsvatten, varvid man redan vid
planeringen av fabriken tagit frågan under övervägande.
Man brukar vanligen planera separata
upp-samlingsbassänger för cyanid- och kromhaltiga
avloppsvatten. Efter avgiftningen blandas dessa
avloppsvatten med de sura avloppsvattnen för
att en fullständig neutralisering skall ske.
Härvid inställer man ett pH högre än 8,5 genom
tillsats av kalkmjölk (kalk, marmorbitar, bränd
dolomit, den sistnämnda hindrar avsättning av
gips i neutraliseringsbassängen) under ständig
omrörning och låter efter klarningen vattnet
rinna ut i avloppsnätet.
När det nu ställes strängare krav på
avloppsvattnets rening, är det lämpligt att efter
möjlighet analysera det klarade avloppsvattnet på
metallinnehållet. Den tillåtna halten av olika
metaller måste ligga under värdena i tabell 1,
vilket i allmänhet uppnås genom den stora
spädningen med avloppsvatten från sköljbaden.
Man måste även här använda en automatisk
pH-reglering för tillsatserna av kalkinjölk.
Petroleumprodukter
i stadsgasindustrin
662.764 : 665.5
Förbrukningen av koks för uppvärmning liar
under de senaste åren inte hållit jämna steg med
stadsgasförbrukningen. Härigenom har
svårigheter uppstått för stadsgasverken inte bara i
Sverige utan också i europeiska länder som
inte liar tillgång på jordgas. Då stadsgas är ett
utmärkt bränsle som bekvämt kan distribueras
med låga transportförluster, skulle den på flera
platser kunna utnyttjas i betydligt större
omfattning än nu, om inte
avsättningsmöjligheterna för koks var begränsade.
Det synes emellertid vara all anledning att
utnyttja stadsgas så långt som möjligt för att
spara elenergi. Det kan ju inte vara riktigt att
i onödan använda denna högvärdiga energi för
uppvärmning, t.ex. av spisar, ett ändamål för
vilket den dessutom synes vara mindre
lämplig än stadsgas. Man har därför utarbetat
metoder för framställning av stadsgas utan
samtidig tillverkning av koks. Vid en grupp sådana
processer används petroleumprodukter som
utgångsmaterial.
Petroleumindustrin
Världsproduktionen av råolja är i dag ca 900
Mt/år; den väntas vara uppe i 1 600 Mt/år
1975 och 3 000 Mt/år 2000. Vid den senare
tidpunkten väntas en tredjedel av energibehovet
bli täckt genom atomkraftverk.
Investeringarna i världens petroleumindustri utom
Sovjetblockets beräknas bli 130 000 M$ under 1956—
1966. De skall till ca 30 % täckas genom
kvarhållna vinster, till drygt 10 % genom
nyemitte-ringar och resten genom avskrivningsreserver.
För transport av råolja till raffinaderierna
och färdiga produkter från dessa till
förbruk-ningsområdena finns ett tanktonnage som vid
början av 1958 var 50,6 Mtdw för hela världen.
Det är fördelat på 2 774 fartyg av vilka 46 är
på mer än 40 000 tdw. För närvarande är
frakterna låga, beroende på en viss stagnation i
förbrukningen av petroleumprodukter och den
stora ökningen av tanktonnaget. Därför är nu
fartyg på sammanlagt ca 5 Mtdw upplagda.
Priset på olja i Sverige beror på fob-priset
i Mexikanska gulfen enligt Platt’s Oilgram,
oceanfraktkostnaderna, som fastställs i London
för ett kvartal i taget, och kostnaden för
distribution och försäljning.
När petroleumindustrin började för nära 100
Sammandrag av föredrag av B M Nilsson, P Elmberger,
L Simonsson, C Lindgren, S Daiilbeck, L Johanson och
T Edberg i Svenska Gasverksföreningen den 18 mars 1958.
TEKN I SK TIDSKRIFT 1958 521
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
