Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 20 - Nya metoder - Räddning av instrumentbärande höjdraketer, av Björn Bergqvist - Automatisk differentialspärr, av EBr - Pulverblästring, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man liar utarbetat ett allmängiltigt
konstruktions-förslag till nyttolastbärare vars förnämsta
kännetecken är halvsfärisk nos med 15—30 cm radie. Den
egentliga nyttiga lasten har antagits väga 10—100
kg. Strukturen hos höljet bestäms av retardationens
maximivärde och den totala värmemängd som
absorberas under nedfarten. Dessa två storheter beror
av hastigheten vid återinträdet i atmosfären.
Den totala nyttolasten består av den egentliga
nyttiga lasten, räddningsutrustningen, akterhöljet och
nosen. Den senare uppbyggs av yttre smältlager,
iso-lcringslager, lastbärande lager, samtliga lialvsfäriska,
samt en inre lasttagande cylinder. De två första av
dessa lager skall hindra att de höga
yttemperaturerna skadar metallskalet.
Den absorberade värmemängdens
inströmningshastighet, uppvärmningstiden, hastigheten i det
ögonblick då fallskärmen bör utvecklas och
hastigheten vid nedslaget har beräknats och man har
kunnat konstatera att räddning är möjlig med den
nyttolastkonstruktion som angivits, även från
flykthastighet. Detta gäller trots en betydande osäkerhet
i beräkningen av framförallt totalt absorberad
värmemängd.
Den egentliga nyttolasten måste kunna motstå
re-tardationer av minst 1 000 in/s2 och kan få utgöra
högst 55 % av bela nyttolastsystemet. Total
absorberad värmemängd uppgår till minst 16 000 kcal
(R T Pattebson vid Internationella Astronautiska
Federationens åttonde kongress i Barcelona 1957).
Björn Bergqvist
Automatisk difFerentialspärr
De flesta amerikanska personbilar och även någon
europeisk kan numera mot extra kostnad utrustas
med en differential, som i viss grad förhindrar
hjulspinn. Detta uppkommer, då friktionen i vägbanan
är mindre för det ena drivhjulet än för det andra,
så att den på hjulen överförda och lika fördelade
drivkraften är större än friktionsmotståndet för det
förstnämnda drivhjulet. Denna — man kan kanske
säga enda — principiella olägenhet hos
differentialen har man förgäves sedan många decennier sökt
avhjälpa. Hittills har man dock ännu endast kommit
till partiella eller begränsade lösningar. Problemet
har i stort sett endast varit aktuellt för tyngre bilar,
särskilt terrängbilar, men det är uppenbart, att om
en någorlunda enkel och prisbillig konstruktion
framkom, skulle den även vara av nytta för
personbilar.
Principiellt utnyttjas i automatiskt självspärrande
differentialer friktions- eller frihjulsanordningar
eller kombinationer av dessa. I den nya
konstruktionen används friktionskopplingar, som förbinder
drivaxlarna med differentialhuset. Denna idé är
långt ifrån ny. Redan för några tiotal år sedan
användes månglamellkopplingar mellan drivaxlarna
och inom axeltuberna utgående förlängningar av det
roterande differentialhuset för terränggående
kabelvagnar i USA. I föreliggande fall är dock
konstruktionsutförandet mera lyckat.
Den nya differentialen skiljer sig föga från en
konventionell (fig. 1). Den egentliga
differentialhålla-ren är delad i två hälfter, vilka var för sig är
förbundna med sin drivaxel med bomförband.
Hållaren är belägen inuti det av bakaxelväxeln drivna
och i bakaxelkåpan lagrade differentialhuset, i
vilket differentialpinjongernas axel är fastsatt.
Mellan hållarens båda hälfter och huset finns
friktionsskivor, som kommer i funktion, så snart axlarna
får olika varvtal. Denna friktion förhindrar inom
vissa gränser spinn av ett drivhjul genom att den
Fig. 1. Differential med spinnbegränsande
lamell-kopplingar för drivaxlarna.
motsvarande axeln förbindes med det roterande
differentialhuset. Anordningen benämns också i USA
följdriktigt differential med begränsad slirning
("limited slip").
Friktionen får självfallet icke vara så stor, att den
hindrar drivhjulens varvtalsskillnader vid
kurvkör-ning. Man kan säga, att förbättringen av
däckskonstruktionen delvis möjliggjort praktiskt utnyttjande
av denna differentialprincip. Verkningsgraden måste
dock bli något försämrad genom det tillkomna inre
friktionsmotståndet utom vid körning rakt fram
(W G Patton i SAE Journal dec. 1957 s. 64). EBr
Pulverblästring
Metaller kan rengöras eller poleras genom en ny
metod, enligt vilken man använder ett
slipmedelspulver med ned till 3 (x kornstorlek, suspenderat i
vatten eller luft. Den erhållna effekten beror på
slipmedlets natur och kornstorlek samt på det
behandlade materialets egenskaper. Man kan använda
metoden t.ex. för att avlägsna färg från glas eller
ta bort glödskal från stål. Enligt uppgift är
processen snabbare än betning och ger fullständigt rena
ytor. Vidare uppstår ingen väteförsprödning, och
arbetsstyckets ytjämnhet kan regleras genom
variation av slipmedlets kornstorlek.
Arbetsstycken med komplicerad form, såsom
snäck-fräsar, brotschar och matriser av alla slag, kan
snabbt rengöras och poleras. Matriser kan ges en
matt yta som håller kvar olja för smörjning.
Ytsprickor upptäcks lätt därför att de görs rena så
att de syns. Metoden kan också användas för
bearbetning när bara litet metall skall avlägsnas, t.ex.
vid finbearbetning av delar till noggrann passning.
Små grader kan avlägsnas.
Enligt hittills gjorda erfarenheter är det svårare
att bearbeta icke-järnmetaller än legerade stål. Bly
har t.ex. visat sig nästan fullständigt elastiskt, och
valet av slipmedel är i allmänhet mer begränsat vid
behandling av mjuka metaller. En pulverblästrad
aluminiumyta kan emellertid förkromas direkt, om
den hålls under avluftat vatten efter våtblästring.
Det vatten, som används vid pulverblästring,
innehåller ett vätmedel, en rostningsinhibitor och ett
dispersionsmedel. Det sistnämnda gör att partiklarna
repellerar varandra så att de inte bakar ihop sig
(Engineers’ Digest jan. 1958 s. 1). SHl
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 2 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
