Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 22 - Statens företagsformer. De olösta frågorna, av Sten Källenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Finansiering
Hur skall statens företag som skall verka på
marknaden i konkurrens med näringslivets
företag inom liknande verksamhetsområden
finansieras? Om medel skall anskaffas i öppna
marknaden måste allmänheten bli aktieägare,
och man måste ta ställning till frågan i vilken
utsträckning detta skall få ske. Tendensen för
närvarande synes vara att allmänheten icke
skall få bli delägare. Då återstår endast att
finansiera genom staten själv. Redan
härigenom framstår ett påstående om konkurrens
på lika villkor som haltande. Staten består ju
av oss alla tillsammans, alltså även
konkurrerande fria företag, som via skatterna tvingas
att vara med om att finansiera en statlig
konkurrent. Detta problem måste lösas.
Blir för övrigt investeringsmöjligheterna
likställda? Vi har sett exempel på gynnande av
statlig verksamhet, där enskilda konkurrenter
samtidigt hämmats och hindrats genom
regleringsåtgärder. Om skatteprinciperna blir
desamma är också en obesvarad fråga. En
jämförelse mellan statliga bolag och enskilda
konkurrenter när det gäller konkurrens om
kapitalet ådagalägger klart, att det statliga bolaget
har hela statens tyngd bakom sig med alla de
fördelar som detta innebär. Yid kapitalbrist
eller svårigheter på grund av avsättningar,
anskaffas skattevägen kapital från medborgarna.
Ett affärsdrivande verk eller ett ämbetsverk
lever sitt liv på ett annat sätt och till synes
oberoende av politiska strömningar och
växlingar. Hur blir det med ett statligt aktiebolag?
Rörligare lönepolitik
Statens företag sägs ha svårigheter att anställa
och behålla kvalificerad personal. Någon
generell utredning inom vilka grupper detta
behov skulle vara mest skriande känner jag icke
till, men förmodligen rör det sig om den högst
kvalificerade tekniska personalen. I fråga om
övrig personal görs nämligen från olika delar
av näringslivet ofta gällande, att staten
erbjuder bättre villkor och att det är staten som
driver löneskruven. Den förmånsställning, som
i olika hänseenden tidigare ansetts vara
förknippad med statlig anställning, t.ex. trygghet,
pension osv., skall ha utjämnats. För den skull
anser man sig nu behöva full möjlighet till
konkurrens i öppna marknaden om främst den
högt kvalificerade personalen. En åsyftad
likställighet härvidlag skulle betyda att staten de
facto nu skulle ha sämre personal än det fria
näringslivet, vilket dock icke är ådagalagt.
Om man begränsar sig till toppmännen,
föreligger måhända vissa svårigheter. Staten vill
sålunda till sig föra över ett större antal
skickliga ledare än som nu finns. I sin tur betyder
detta en lönekonkurrens, som i och för sig inte
skapar en enda mer man. Det blir endast ett
omfördelningsproblem med en löneskruv, som
man inte vet vad den leder till, eftersom det är
allmän brist på dylik personal.
Sett rent generellt innebär statens
affärsverksamhet en från enskild verksamhet fristående
arbetsgivarställning. De statliga företagen
anbefalldes 1946 att lämna
Arbetsgivareföreningen och driver nu egna avtalsrörelser. Staten har
härigenom försatt sig i en position, som kan
medföra besvärliga komplikationer. Skall LO
först förhandla med staten och sedan resultat
där uppnåtts, åberopa detta i förhandlingar
med SAF? Vilken blir då statens roll, särskilt
om på statens sida satts
förhandlingsdelegera-de, som är närstående till LO? Skall för övrigt
de anställda i statliga företag i
sysselsättningshänseende beredas förtursrätt jämfört med dem
i enskilt näringsliv anställda? Vi har exempel
på dylikt förfarande. En icke önskvärd
splittring blir i långa loppet följden av ett sådant
system med risk att staten på sitt
företagsområde kan tvingas bli normgivande för
arbetsmarknadens enskilda parter, varvid politiska
skäl kan få avgörande betydelse. Detta problem
måste oundgängligen klarläggas, innan man kan
ta ställning.
Personalfrågor i övrigt
Statens tjänstemän inom vissa
verksamhetsgrenar kommer att inta en annan ställning än sina
kolleger inom annan verksamhet, vilket är en
fråga med statsrättslig anknytning. Staten får
genom mer eller mindre långtgående
uppdelning av sin verksamhet på olika företagsformer
grupper av tjänare i olika frihetsställning. Kan
det vara riktigt att en arbetsgivare — vid sidan
av olika lönegrader och löneklasser —
genomför en gradering av de anställda i t.ex.
ansvarshänseende? I samband med den senaste tidens
mutärenden har hela ämbetsverk och deras
personal på det skändligaste måst schavottera
för vad en eller annan individ har låtit komma
sig till last. Löper man inte risken av att det
skapas ett "klassystem", där en tjänsteman i ett
ämbetsverk kan ställas till ansvar för vad som
anses vara ett fullt naturligt handlingssätt av
hans kollega i ett statligt bolag. Kan detta vara
riktigt ur statsrättslig synpunkt? Man blir
betänksam, när statens privilegierade
affärsdrivande "klasser" litet smått hånfullt talar om
ämbetsmannaklassen, vilken man vill göra
synonym med bakåtsträvande, stupiditet och
ineffektivitet. Detta kan inte vara lyckligt.
En sak är enligt min mening alldeles
oomtvistligt säker, nämligen att den svenska
äm-betsmannaandan, känslan för ansvar och
hederlighet och kontinuitet, har varit en
ovärderlig tillgång i vårt samhälle och faktiskt är en
av förutsättningarna för att vi har kunnat
skapa ett sådant samhälle som vi har. Denna kår
har tidigare kunnat fullgöra sina uppgifter
oberoende av politiska skiftningar. Men hur ser
det ut nu och hur blir det i framtiden? Har vi
garanti för att det skall förbli som hittills?
Har det inte skett en viss rubbning orsakad av
den politiska utnämningsapparatens
effektivitet? Kan man inte räkna med en viss
konkurrens mellan klasserna 0111 förtur till de fria zo-
TEKNISK TIDSKRIFT 1 958 ()15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
