Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 29 - Pumpekonomi, av Magnus Oledal och Sixten Englesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stopp kostar mer än den energi, som offras",
och förutsätter därmed, att energi eller effekt
måste offras på driftsäkerhetens altare, vilket
inte alls är så givet. Denna inställning, soin
visserligen inte är svår att förstå, leder lätt till
att kostnaderna för elkraftkonsumtionen
kommer i skymundan. Man skulle kunna illustrera
detta med historien om stataren, som sa: "Dä
ä allt könstit. Sömma får en sextan—sjuttan
barn, men andre får bare en trettan—fjortan."
Ja, vi skrattar åt detta, och varför? Jo, vi är
så imponerade av det i båda fallen stora
barnantalet, att skillnaden verkar löjligt liten, men
den är ändock 20 %. Har man en
dygnsproduktion värd 200 000—300 000 kr., så ligger
det nära till hands att bara se till
driftsäkerheten och negligera den till synes obetydliga
energivinst, som genom lämpliga åtgärder kan
nås. Verkningsgraden blir i högsta grad en
andrahandsfråga och det borde den ej få bli.
Man kan förmoda, att pumpmotorerna i en
industri av nämnd storleksordning har en
sammanlagd effekt av något tusental kilowatt och
man kan fråga sig, vad det kan röra sig om
för belopp för hela Sveriges vidkommande. Är
pumpeffekten av den storleksordningen, att
eventuella förluster och sparsträvandet har
någon praktisk betydelse?
Under 1957 förbrukades i Sverige av elektrisk
energi över 29 000 MkWh. Därav kan beräknas,
att ca 17 % går till cellulosaindustrin, vars
energiförbrukning till större delen går till
pumpning. Åtskilliga procent förbrukas av
gas-och vattenverk, livsmedels- och
dryckesvaru-industrin, ångkraftverk och
värmeanläggningar. Man torde därför kunna våga sig på den
gissningen, att uppåt 5 000 MkWh/år går till
pumpning eller kommer att göra det inom de
närmaste åren. Med ett k\Vh-pris på 5 öre blir
detta en energikostnad av 250 Mkr., så nog
finns det att spara på.
När det rör sig om medelstora och stora
anläggningar, kan säkert mycket vinnas genom
utprovning av rörsystemet och en på
provningsresultatet grundad exakt anpassning av
pumparna. Ett samarbete med
pumpfabrikanten kan i detta avseende bli mycket lönsamt
och eventuellt stimuleras genom premier för
varje sparad kilowatt.
Men det är inte bara hos storindustrin man
har att söka sparobjekten. Det är viktigt att
även hålla ögonen på de smärre aggregaten,
särskilt när de förekommer i sådan
myckenhet som hushållspumparna i Sverige. Av
sådana torde väl finnas minst en halv miljon,
mest vattenringpumpar med verkningsgrader
av storleksordningen 20—25 %, under det att
det finns goda möjligheter att med andra bättre
konstruktioner nå upp till 70 % och däröver.
Effektbehovet blir då inte ens tredjedelen.
Verkningsgrad
Man finner här, att bladet har en andra sida
och frågar: "Är de pumpar, som för
närvarande står till buds, de bästa, som kan framställas,
och finns det tillräckligt många typer och
storlekar att välja på? Ägnar pumpfabrikanterna
tillräcklig uppmärksamhet åt pumparnas
utformning enligt senaste rön och åt utförande
och finish för att bästa verkningsgrad skall
nås?" Man måste nog ge den rätt, som säger,
att man ibland få ta det som bjuds — en
standardpump av äldre årgång med relativt låg
verkningsgrad, eller en pump, som inte passar
så bra men göres brukbar genom en kraftig
avsvarvning av pumphjulet med nedsättning
av verkningsgraden kanske 10—15 %.
Givet är, att en pumpleverantör inte kan ha
pumptyper, som med maximal verkningsgrad
passar alla tänkbara driftförhållanden. Den
seriöse pumpfabrikanten ser emellertid på sin
verksamhet på lång sikt och vet, att det är en
dålig affär att sälja en pump, som inte
erbjuder kunden de fördelar han har rätt att
fordra. Han har därför ständigt experiment i
gång för att förbättra verkningsgrad,
driftsäkerhet m.m. hos sina pumpar, men måste dock
av praktiska skäl hålla den ofta mycket
kostnadskrävande ändringsdjävulen på mattan. Vid
anläggningar med stora eller speciella
pumptyper kan verkningsgraden höjas genom
omsorgsfull utprovning och det är viktigt att så
sker. Dessa förbättringar kan då också ofta
finansieras direkt med ett högre pris.
Otvivelaktigt krävs det av och ankommer i
sista hand på köparen att noga ta reda på det
bästa och lämpligaste, som kan erhållas i varje
särskilt fall. Några enkla formler att gå efter
för uppskattning av den verkningsgrad, som är
726 TEKNIS K TIDSKRIFT 1958
Fig. 2.
Skop-reglerad hydraulisk koppling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
