Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 31 - Andras erfarenheter - Isolationsnivå i nät innehållande långa högspänningsledningar, av R Gradin - Pyrofora ämnen som motorbränslen, av SHl - Radioisotoper som ljuskällor, av SHl - Bromhaltiga föreningar för eldskyddsbehandling - Jättestora kolelektroder, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bestämma dessa transienta spänningar är man
hänvisad till fältprov och modellförsök,
överspänningsfaktorn stiger med ledningslängd och
kompense-ringsgrad. De högsta värdena på
överspänningsfaktorn erhålles i ledningens öppna ände, där vid de
största ledningslängderna faktorer på över två kan
uppträda. Övergångsförloppet kräver då en förstärkt
isolation, och för att undvika detta begränsas
ledningslängden.
Interna överspänningar uppstår även vid frånslag
med strömbrytare. Dessa kopplingsöverspänningar
bestäms då främst av strömbrytarnas egenskaper
men även i viss utsträckning av nätets
karakteristiska data, och ett stort antal fältprov med olika
brytfall och brytartyper har utförts i det svenska
400 kV nätet. Atertändningsfria brytare har därvid
visat sig inte ge kopplingsöverspänningar.
Det råder en avsevärd skillnad mellan
förhållandena i den station till vilken ledningen är ansluten
och förhållandena i den öppna ledningsänden. I nät
med långa ledningssektioner blir det därför
fördelaktigt att välja en isolationsnivå för stationerna och
en annan högre nivå för ledningarna. För långa
ledningssektioner är det även tänkbart att välja en
högre isolationsnivå för ledningen närmast
ändarna, eftersom de största spänningsstegringarna
erhålles i öppna ledningsändar. Vissa speciella
åtgärder för att minska isolationskravet kan även vidtas,
t.ex. genom att ansluta shuntreaktorer till ledningen.
I ett storkraftnät ökar vanligen kortslutseffekten
med tiden genom att nya anläggningar ansluts till
nätet, och härigenom minskar också
isolationskravet. Den i begynnelsestadiet erforderliga högre
iso-lationsnivån kan därför begränsas med reaktorer,
som alltså efter någon tid kan flyttas till annan
punkt i nätet, där de bättre behövs. Anläggningen
kan också utföras med den högre isolationsnivån
och det med tiden lägre isolationskravet utnyttjas
för en spänningshöjning (G von Geijer, B
Holmgren & G Jancke i Elteknik 1958 h. 3 s. 33—40).
R Gradin
Pyrofora ämnen som motorbränslen
Visserligen är pyrofora ämnen besvärliga att
hantera, men de har stora fördelar som drivmedel i
t.ex. rammotorer för flygplan och missiler. De
medger nämligen betydande viktbesparing och ger mer
kraft än kolväten vid relativt lågt
bränsle-luftförhållande. Pyrofora organiska metallföreningar är
nu tillgängliga för prov i USA. Hittills har intresset
koncentrerats på trietylaluminium, trietylboran och
trimetylaluminium.
Maskiner av rammotortyp (Tekn. T. 1955 s. 121)
är lättare och enklare än raketmotorer. Genom
användning av pyrofora bränslen kan deras vikt
minskas ytterligare. Samma kraft kan erhållas med en
mindre och därför lättare motor med en mindre
bränsletank än för kolväten.
Ytterligare en fördel med pyrofora bränslen är att
de brinner med hög effektivitet i luft även vid lågt
tryck. Det är därför nästan uteslutet att flamman
slocknar på hög höjd. Ett plan, som drivs med
pyrofort bränsle, kan flyga snabbare på högre höjd
med en fattigare bränsle-luftblandning än ett som
drivs med kolväten. Bränsleekonomin blir bättre
och flygplanet driftsäkrare.
Pyrofora bränslen erbjuder emellertid också
betydande svårigheter. Trietylaluminium reagerar t.ex.
våldsamt med vatten, luft, ämnen med aktivt väte
(såsom alkoholer, syror och aminer) och med många
halogenider. Det måste därför hållas i torr och inert
atmosfär vid all hantering. Trietylboran reagerar
däremot inte med vatten vilket är en betydande
fördel. Trietylaluminium och trietylboran är
ytterligt förstörande vid kontakt med levande vävnad.
Hud t.ex. både avvattnas och bränns.
Tetraetylaluminium och trietylboran kan tillverkas
i stora kvantiteter till rimligt pris. Vid bedömning
av bränslekostnaden måste man beakta de stora
besparingar som kan göras för motorn och
flygplanskroppen. En rammotor, konstruerad för machtalet
1,5, skulle t.ex. väga 8,2 kg och kosta 600 $, om den
drevs med pyrofort bränsle, medan en
petroleumdriven motor för samma fart kostar 5 000—10 000
$, inklusive hjälpmaskineri (t.ex.
tändningssyste-met) och ökningen av bränsletankarna. Ingen
hänsyn har tagits till de besparingar som kan göras på
flygplanskroppen (Chemical & Engineering News
7 april 1958 s. 58). SHl
Radioisotoper som ljuskällor
Krypton 85 och tritium har använts för
framställning av ljuskällor med låg ljusstyrka. Den
^-strålning, som isotoperna ger, absorberas av en fosfor
som omvandlar energin till synligt ljus vars färg
beror på fosforens natur. Den starkaste ljuskällan
av denna typ, som hittills erhållits kan ses på upp
till 900 m avstånd i skymningen. I mörker kan man
läsa på 0,5—1 m avstånd från den.
Det är inte troligt att man på denna väg kan
erhålla ljuskällor med en glödlampas intensitet. Vidare
avtar ljusstyrkan när radioisotopen faller sönder;
på tio år går den ned till hälften av den
ursprungliga. Det torde dock finnas många användningar för
dessa svaga ljuskällor som inte fordrar underhåll
och energitillförsel (Isotope News Letter No. 2.
United Kingdom Atomic Energy Authority). SHl
Bromhaltiga föreningar för
eldskyddsbehandling
I USA tillverkas nu tetrabromobisfenol A,
tetrabro-moftalsyraanhydrid, tris(2-bromoetyl) fosfat,
penta-bromofenol och tris (2,3-dibromopropyl) fosfat, av
sedda för eldskyddsbehandling av plaster, läcker,
vätskor, textilier, papper och trä. De nya ämnena
är liksom andra bromföreningar mycket överlägsna
motsvarande klorföreningar i eldskyddseffekt och
kan därför användas i relativt liten mängd
varigenom det behandlade materialets egenskaper ändras
litet (Industrial Chemist april 1958 s. 196). SHl
Jättestora kolelektroder
I USA har man nu börjat tillverka kol- och
grafitelektroder med upp till 1 140 mm diameter och 2 800
mm längd, och man har på försök gjort elektroder
med 1 520 mm diameter. Tre 1 140 mm elektroder
används i en 45 000 kVA ljusbågsugn för tillverkning
av fosfor, vilken nu är USA:s största. Man väntar
emellertid att det snart skall bli möjligt att bygga
ugnar för 50 000—60 000 kVA för tillverkning av
fosfor, kalciumkarbid eller ferrolegeringar.
Stora ljusbågsugnar erbjuder nämligen
ekonomiska fördelar därför att en stor ugn kostar mindre
i anläggning än två hälften så stora. Vidare blir
arbetskostnaden per ton produkt mindre därför att
ungefär samma personal åtgår för drift och
underhåll av en stor ugn som av en liten. Slutligen har
en stor ugn större termisk verkningsgrad än en
mindre varigenom energikostnaden blir lägre per
ton produkt.
Det finns säkerligen en gräns över vilken det inte
är ekonomiskt att öka ugnsstorleken, men denna
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 5 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
