Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 35 - Flygbilden i vägplaneringens tjänst, av Carl-Olof Ternryd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
moment som måste genomgås innan byggandet
av vägföretaget kan sättas igång. Den livliga
utvecklingen på trafikens område har medfört
en stor press på de vägplanerande organen.
För att man skall klara de stora
planeringsprogrammen tvingas man använda de
möjligheter till rationalisering i planeringsarbetet
som den moderna tekniken erbjuder, bla.
flygbilder, fotogrammetri och automatiska
räknemaskiner.
Föregångsland inom dessa områden har
främst varit USA. Man hade på ett tidigt
stadium klart för sig, att det med tillgängliga
personella resurser icke fanns någon möjlighet att
lösa det enorma vägprogram, som utvecklingen
där krävt. Stora summor offras årligen i USA
på forskningsarbete för utrönande av lämplig
metodik och instrumentering vid
fotogramme-trins och de automatiska räknemaskinernas
användning i vägplaneringens tjänst.
Enligt rapporter därifrån har man funnit att
utnyttjandet av dessa hjälpmedel dels höjer
effektiviteten i vägplaneringen högst avsevärt,
dels reducerar tiden och kostnaden för att nå
detta resultat med i runt tal 50 °/o, dels i stort
eliminerar den stora brist på tekniker som
råder inom detta område.
I Sverige har fotogrammetri hittills använts
vid vägplanering i relativt blygsam omfattning.
Man har använt flygbilden för vissa studier av
terrängen och vissa kartor har också
framställts på fotogrammetrisk väg. Vissa privata
företag har utfört ett förnämligt arbete för att
utnyttja flygbilden ytterligare.
Ny metodik för vägplanering
Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen bedriver
sedan ett år tillbaka en omfattande
undersökningsverksamhet i syfte att få fram en lämplig
metodik och instrumentutrustning för
användningen av fotogrammetri och automatiska
räknemaskiner. Det är helt klart att sådant
undersökningsarbete måste pågå oavbrutet en längre
tid för att ge ett fullgott resultat. Många frågor
kvarstår fortfarande olösta och många
önskemål framställs i sammanhanget.
Vid detta undersökningsarbete rörande
metodiken har man sållat ut de delar av
vägplaneringen, som är lämpade att behandlas med
moderna hjälpmedel, och koncentrerat sig på
dessa. Man har också från början haft klart för
sig att det ej är tänkbart att komma fram till
en låst metodik, som skulle vara tillämplig för
varje vägföretag i hela landet. De lokala
problemen är alltför varierande i skilda delar av
landet. Arbetet har i stället koncentrerats på en
sådan metodisk stomme, att den med
utvidgningar och avvikelser — motiverade av ena
eller andra orsaken — skall kunna tjäna som
ledtråd vid flygbildens utnyttjande i
vägplaneringens tjänst.
Det är också viktigt, att denna stomme är så
beskaffad att utnyttjandet av fotogrammetrin
vid vägplaneringen ej kommer att medföra en
centralisering av denna, utan så att det reella
planeringsarbetet fortfarande kan ligga kvar
hos de lokala organ, vägförvaltningar och
konsulterande ingenjörsfirmor, som besitter den
lokalkännedom, som är nödvändig för ett gott
planeringsresultat. Därför måste stor vikt
läggas vid de enkla och relativt billiga
bearbetningsinstrument som erbjudes. Sådana
instrument, som för ett gott bearbetningsresultat ej
kräver någon större kontinuerligt underhållen
rutin, är mycket viktiga i detta sammanhang.
Erfarenheten visar också att de enklare
instrumenten ger den bästa effekten i form av stor
överskådlighet vid den utredningsmässiga
planeringen, den i och för sig viktigaste delen av
vägplaneringen.
Vägplaneringen uppdelas i den
utredningsmässiga planeringen och den planering som
leder fram till den arbetsplan som ligger till
grund för entreprenadhandlingarna. De olika
etapperna i vägplaneringen ställer olika krav
på noggrannheten i det resultat, som erhålles
ur flygbilden. Ju närmare den slutliga
arbetsplanen arbetet kommer, desto mer ökas
kraven på noggrannhet.
Den utredningsmässiga planeringen
För den första preliminära utredningsmässiga
planeringen är i allmänhet tillgängligt
kartmaterial, topografiska och ekonomiska kartor,
tillräckliga, men i flera fall skulle ett detaljrikare
kartmaterial vara önskvärt. Vi hoppas att i viss
utsträckning kunna utnyttja det bildmaterial,
som fotograferas från ca 10 000 m höjd, för
våra trafikutredningar och dylikt. Detta
material synes kunna ge oss de detaljer som vi
önskar på detta stadium och ger oss samtidigt en
god översikt över stora områden.
När vi har lyckats fastlägga vägens
principiella huvudsträckning, har vi behov av en större
skala i bilden, för att erhålla de detaljer som
påverkar vägens sträckning ute i terrängen,
men samtidigt bör skalan vara så liten att en
viss översikt över större terrängpartier
erhålles. Flygbilder tagna från 2 300—3 000 m
flyghöjd, dvs. bildskala 1:15 000—1:20 000 har
visat sig vara de lämpliga i denna etapp.
På kontaktkopior av dessa bilder utföres den
utredningsmässiga planeringen av väglinjen av
de lokala planeringsorganen med hjälp av
spe-gelstereoskop och mätmikrometer. Detta
instrument ger, rätt använt, en mycket god och
överskådlig bild av terrängen, och det ger också
goda möjligheter till preliminär höjdmätning
för bedömning av terrängens framkomlighet ur
höjdsynpunkt. På kontaktkopian inritas
vägföretaget till sin plansträckning, eventuellt med
flera alternativ. Vägsträckningarna
preliminär-besiktigas i terrängen.
Bearbetningen fortsättes därefter i
precisions-stereoinstrument av typen Wild A8 för
framställning av erforderligt kartmaterial och för
mätning av längs- och tvärprofiler. Vid större
vägföretag, motorvägar och dylikt, och där de
moderna principerna med mjuk linjeföring hos
vägen tillämpas, kräves en plankarta i skala
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 #75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
