Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 38 - Varvsrationalisering — några grundtankar, av Jan Hallberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Varvsrationalisering —
några grundtankar
Varvsingenjör Jan Hallberg, Malmö
Ett varv är en tung industrianläggning, som
utvecklas på mycket lång sikt, och kräver
därför alldeles särskilt stor vaksamhet och
förutseende vid planeringen av varje detalj.
Eftersom den ligger vid vattnet och skall leverera
sina produkter dit, kan det icke utvecklas fritt
åt alla håll, utan utvecklingen måste ske med
hänsyn till den ram, som å ena sidan bäddar
och kajer och å andra sidan tillfartsvägar och
annan bebyggelse utgör. Det är inte alltid, som
man har möjlighet att utvidga ett varv genom
utfyllnad, bortsprängning av berg eller annat
markförvärv. Tvärtom kan ohämmade
möjligheter att skaffa mark fresta till alltför stor
spridning. Man måste alltså under den
successiva förnyelsen av sin anläggning ständigt
överväga om det som finns kan användas,
eller om det måste bort för att lämna plats
åt nytt. Rationalisering innebär ju icke
utbyggnad utan fastmer förnyelse, förbättring,
eko-nomisering.
Man måste också bekämpa frestelsen att
fastna för lättvindiga, kortsiktiga lösningar, som
kan fördärva möjligheten att genom ett
djärvare grepp göra något verkligt bra på lång sikt.
Hur lång den sikten kan bli beror både på
kännedom om den sannolika utvecklingen av
sjöfarten och på en klar blick för teknikens
möjligheter.
Även om inte yttre omständigheter alltid
tvingar härtill, bör man alltså känna sig
bunden inom en viss ram. Därvid har man satt
ett huvudvillkor för utvecklingen. Det finns
många andra villkor, kanske inte alla av
teknisk art, men bland de tekniska är minsta
transportkostnader det viktigaste.
Materialflödet
Man brukar likna materialets vandring från
plåtgården till bädden vid ett flöde och
anknyter därmed till naturlagarna. Ett idealiskt
flöde har inga förluster och därför, ju mer ett
flöde närmar sig idealet, desto mindre energi-
Föredrag i Föreningen för Skeppsbyggnadskonst och
Flygteknik den 3 juni 1958 vid "Sjöfartsmötet" i Stockholm.
658.011 : 629.128
tillsats kräver det för att bestå. Desto mindre
transportarbete måste man alltså utföra.
Men man kan fortsätta liknelsen. Ju större
hastighet flödet har, desto trängre tvärsnitt
kan man nöja sig med och alltså desto billigare
kanal. Det betyder mindre verkstad eller
bättre utnyttjande av befintlig verkstad. En
större hastighet är också detsamma som en
kortare genomloppstid. Det betyder, att
materialet inte får lagras i onödan inom processen.
Då tar det upp plats, som kan användas för
maskiner, och hindrar även flödets lopp. Härav
följer också naturligtvis att materialet skall gå
den kortast möjliga vägen, dvs. ständigt framåt
och aldrig tillbaka för att genomgå någon
påföljande operation. Ju kortare tid man behöver
disponera materialet, desto mindre kapital
bindes.
Hur man sedan skulle kunna förverkliga dessa
två ting, minsta transportarbete och största
transporthastighet, skall jag nu försöka
beskriva, och därmed täcker vi en stor del av
rationaliseringsmöjligheterna på ett
skeppsvarv.
Ju mindre manuell behandling som
förekommer, desto mindre mänskligt transportarbete
behövs. Sorterar man och lägger upp plåtarna
med hjälp av magneter eller pneumatiska
sug-plattor i stället för med krok och kätting, blir
behovet av manskap i materialgård och
plåtverkstad ett minimum. Utför man horisontell
transport med rullbord, har man kontroll på
plåten på konstant nivå, och detta eliminerar
lyftarbete och energiförluster. Några svenska
och utländska varv har redan installerat
magnet- eller sugkoppslyftning i plåtgården.
Avlastning och intagning i lagret sker då med
magnet- eller sugtraverser. Även sortering
utföres av sådana, som sedan lämnar av
materialet på rullbanor för framföring till valsning
och sandblästring.
Sandblästringen är icke bara ett krav, som
allt fler redare intagit i sina specifikationer.
Den innebär också en rationaliseringsfaktor,
genom att plåtverkstaden blir fri från damm,
man slipper ifrån den manuella rengöringen
av plåtarna, och rengöringen och målningen
TEKNISK TIDSKRIFT 1 958 981
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
