Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 38 - Fasta kroppar, dislokationer och materialprovning, av Alf Taraldsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Situationen i dag
Några karakteristiska drag hos forskningens
läge i dag synes vara:
Skjuvspänningarna, som förflyttar
disloka-tionerna, har fått ökad betydelse på bekostnad
av normalspänningarna. Detta är särskilt
påtagligt i teorin för spröda brott, där
normalspänningarna tidigare har varit allenarådande.
Det har varit vanligt att tolka resultaten från
olika mekaniska hållfasthetsprov direkt med
hjälp av dislokationernas verkliga eller
antagna egenskaper. Detta har erbjudit så många
kombinationsmöjligheter att nästan vad som
helst, riktigt eller felaktigt, har kunnat
förklaras och generaliseras. Teorimöjligheter mer än
teorier har således präglat bilden, eller, med
en tillspetsad formulering: mera kaos än
ordning.
På senare tid har det visat sig en ökande och
välgörande tendens till användning av
mikroskopet som en viktig kontrollinstans på vägen
från dislokationernas egenskaper till
materialets. Man ser alltmer direkt, hur dislokationerna
uppför sig i skilda fall, eller i varje fall söker
man se de direkta följderna av
dislokationernas rörelser (glidlinjer).
Man befinner sig i en viss mening åter på ett
begynnelsestadium i materialforskningen
genom att det är så mycket, som är nytt och
okänt. Det har delvis varit nödvändigt att sätta
skygglappar för ögonen och koncentrera sig
på de allra enklaste fallen, såsom enaxligt
spänningstillstånd, och således avstå från mer
nyttobetonade undersökningar av materialen
under fleraxliga spänningstillstånd.
De områden, där man förefaller att ha
hållbara teorier, är:
flytgräns och begynnande kallhärdning hos
metalliska enkristaller; teorin baseras på
bilden av ett nätverk i rummet av elastiskt
spända dislokationslinjer (fig. 8);
flytgräns hos metaller med naturlig flytgräns;
teorin baseras på bilden av grupper av
disloka-tioner, som av den yttre påkänningen radas
upp mot en korngräns och på den verkan detta
har på fastlåsta dislokationer i grannkornet
fig. 9).
Områden, där en acceptabel teori ännu
saknas, är:
flytgräns hos metaller utan naturlig flytgräns;
möjligtvis inverkar här en tidig kallhärdning
på grund av kornens ömsesidiga anpassning till
varandra vid en påkänning långt under
flytgränsen;
kallhärdning: emedan den plastiska
deformationen icke är jämnt fördelad utan
koncentreras på enstaka glidplan, räknar man med att
dislokationerna kan mångfaldiga sig vid
deformationen och att kallhärdningen har något
sammanhang med denna ökning och den
därav följande tilltäppningen i "trafiken" (fig.
10);
de olika typerna av brott: teorierna
grupperar sig kring huvudidéerna: hoppackning av
dislokationer med därav följande spänningar,
Fig. 9. Disloka
tionsstapel och
fastlåst disloka
tion.
åstadkommen av den yttre påkänningen och
uppkomst av tomrum vid korsande
dislokationer, dvs. en direkt följd av den plastiska
deformationen.
Det verkar dock hela tiden som om lösningen
på dessa problem finns bakom nästa hörn.
Materialprovning
En väsentligt utökad kunskap om det fasta
tillståndet kommer nödvändigtvis att få
konsekvenser för materialprovningen och många
provningsmetoder kommer då sannolikt att
förbättras. Som ett något farligt exempel kan
man nämna sprödhetsundersökningar, eftersom
sprödbrottsfenomenet anses vara avklarat
ganska väl utan hjälp av dislokationer.
önskvärdheten av nya provningsmetoder på detta
område, det intensiva sökandet efter nya
metoder och det faktum, att det gamla slagprovet
alltjämt med glans håller sin plats som den
mest använda metoden, kan emellertid tjäna
som exempel på hur svårt det är att utveckla
fullt tillfredsställande provningsmetoder, när
materialens grundläggande egenskaper ej är
kända.
En sak är den stora nyttan av att närmare
klarlägga materialens grundläggande
egenskaper. En helt annan är en mer blygsam, men
också mer ögonblicklig nytta, som troligen
skulle följa med ett mer allmänt accepterande
av dislokationernas existens. Det avses här en
betydelsefull utvidgning av det vanliga
programmet för praktiska strukturundersökningar.
Sådana utgör en viktig del av
materialprovningen, emedan det sätt, varpå ett material är
uppbyggt av sina smådelar, icke endast kan
antyda vilka hållfasthetsegenskaper det har
utan också antyda varför.
Strukturundersökningar har hittills, antingen
de utförts med vanligt ljusmikroskop eller med
elektronmikroskop, nästan alltid syftat till
bestämmande av kornstrukturen, dvs.
bestämmande av storlek, form, inbördes placering och
Fig. 10.
Trafikstopp.
994 TEKN ISK TIDSKRIFT 1958
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
