Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 38 - Andras erfarenheter - Framställning av polykarbonat, av SHl - Elbatterier för låg temperatur, av SHl - Aktiveringsmedel för insektsbekämpare, av SHl - Glansförblying, av SHl - Lösningsmedelsfria lacker av epoxihartser, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
karbonatet är vidare mer flyktigt än bisfenolen,
varigenom ett överskott av det lättare än bisfenol kan
avlägsnas i reaktionens slutskede.
En variant av den nämnda framställningsmetoden
är användning av monomert bisfenylbikarbonat som
vid självkondensation ger en polymer under
av-spjälkning av en enkel kolsyraester. Reaktionen
påskyndas bäst av basiska katalysatorer. Luften måste
uestängas fullständigt, då man annars får en
tvär-bunden, värdelös produkt.
Vid användning av fosgenmetoden kan reaktionen
utföras i enbart pyridin som binder det bildade
klorvätet och tjänstgör som lösningsmedel. Den
senare funktionen kan dock övertas av ett billigare
lösningsmedel, såsom bensen, toluen, klorobensen,
dioxan, metylenklorid eller trikloreten.
I stället för pyridin kan man använda en
vattenlösning av alkali för att binda klorvätet. Den
organiska lösningsmedelsfasen och vattenfasen måste
härvid hållas intimt blandade. I detta system är
kvaternära ammoniumsalter, såsom
trimetylbensyl-ammoniumklorid, goda katalysatorer, om man vill
erhålla en högmolekylär produkt. För att denna
skall bli stabil vid förhöjd temperatur måste den
fullständigt befrias från natrium (British Plastics
mars 1958 s. 112—114; R J Thompson & K B
Gold-blum i Modern Platics april 1958 s. 131—139, 218).
SHl
Elbatterier för låg temperatur
Vid atmosfärstryck och rumstemperatur fungerar
vanliga elbatterier bra och kan lagras under rimlig
tid. Vid höjning av temperaturen avtar emellertid
deras hållbarhet, och vid sänkning av den ger de
ingen ström. Huvudorsaken till dessa förhållanden
är elektrolyten som är en vattenlösning. Visserligen
kan man sänka vattens fryspunkt genom salttillsats,
men det är dock omöjligt att få ett batteri med
vat-tenelektrolyt att fungera vid temperaturer nämnvärt
under 0°C.
Denna olägenhet uppges nu vara undanröjd genom
en ny cell vars anod är en elektropositiv metall och
elektrolyt en lösning i vattenfri ammoniak. Intill
anoden består elektrolyten av en lösning av ett salt
vars katjon är den som anodmetallen ger vid
upplösning i ammoniak. Elektrolyten vid katoden
innehåller däremot ett salt vars katjon är ammonium
eller en metall som ger en elektrolytpotential minst
0,75 V lägre än den som anoden ger.
Det påstås att celler av denna typ kan ge upp till
4 V emk och att de kan arbeta vid 50°C till
temperaturer avsevärt under 0°C. Cellens effektivitet lär
vara bäst vid låg temperatur (Engineers’ Digest juli
1958 s. 266). SHl
Aktiveringsmedel för insektbekämpare
I dag måste man ofta använda två eller tre olika
insektbekämpare: en mot flygande insekter, en mot
krypande och kanske en mot tygätande. Efter 1959
tror man att det i USA skall räcka med ett
preparat, tack vare den nya synergisten Sesoxane (Tekn.
T. 1957 s. 489) som upptäcktes vid US Department
of Agriculture 1956.
Man har nu funnit att Sesoxane aktiverar inte bara
pyretriner utan också metoxiklor,
2,2-bis(paramet-oxifenyl)-y,/,Z-trikloretan, varvid man får en
be-kämpare som är effektiv mot såväl flygande som
krypande insekter, t.ex. husflugor, kackerlackor och
mjölbaggar. Egendomligt nog verkar Sesoxane i ett
fall som gift och metoxiklor som synergist.
De flesta insektbekämparna i aerosolförpackning,
som i dag finns på den amerikanska marknaden,
innehåller piperonylbutoxid (Tekn. T. 1953 s. 394)
som synergist; i några används dock Sulfoxid
(N-oktylsulfoxiden av isosafrol) eller MGK 264 (en
karboxiimid). Dessa kemikalier har nu en marknad
på ca 360 t/år varav piperonylbutoxid svarar för
ca 75 %>. Denna kostar nu 4,50 $/lb, medan
Sesoxane i början kommer att kosta ca 6,00 $/lb. Man
väntar sig att upp till 11 t Sesoxane skall säljas
under 1958; det kommer att användas i 1959 års
produkter.
Under 1957 såldes 38 000 000 förpackningar,
innehållande 1—3 °/o metoxiklor. Ankomsten av
Sesoxane kan fördubbla avsättningen. Däremot aktiverar
Sesoxane inte DDT och kan därför inte inverka på
dess försäljning (Chemical & Engineering News
17 febr. 1958 s. 36—37). SHl
Glansförblying
Vid Indian Institute of Science, Bangalore, har man
funnit att en finkornig, blank och väl vidhäftande
blybeläggning kan fällas ut elektrolytiskt på
metaller, om man utnyttjar ett pyrofosfatbad i stället
för något av de vanligen använda fluorosilikat-,
fluoroborat- och sulfamatbaden. Man använder
sålunda ett bad, innehållande blynitrat och
natrium-pyrofosfat. Det uppges ha god spridningsförmåga
och vara lättreglerat.
Man erhåller en gråvit, porfri, 25 fi tjock
blybeläggning på 18 min vid 2,7 A/dnr strömtäthet.
Vid tillsats av gelatin till badet blir beläggningen
mera finkornig och blankare. Den uppges ha gott
korrosionsmotstånd (Materials in Design
Engineering febr. 1958 s. 174). SHl
Lösningsmedelsfria läcker av epoxihartser
Lösningsmedelsfria läcker är ingen nyhet inom
lacktekniken; bland de nyare typerna kan nämnas latex
-färger och omättade polyestrar med styren (Tekn.
T. 1957 s. 1053). De senare kan läggas på i ett enda
skikt med önskad tjocklek, och läcker av denna typ
är tilltalande på grund av att de ger stor tids- och
kostnadsbesparing (bl.a. ingen kostnad för
lösningsmedel), ingen oangenäm lukt, liten eldfarlighet,
ingen explosionsrisk och liten formändring vid
härdningen (0,5—2 °/o krympning).
Utom polyester-styrenhartser kan lågmolekylära
epoxihartser med aminhärdare (Tekn. T. 1956 s. 234)
komma i fråga som lösningsmedelsfria läcker. Vid
dessas sammansättning måste man försöka
tillfredsställa motstridiga önskemål. En snabbtorkande lack
måste sålunda få olägenheten att vara bearbetbar
bara under en kort tid efter det katalysatorn satts
till.
Vidare beror den tid under vilken den kan
sprutas eller strykas av lackvolymen; en stor sats värms
nämligen upp mera än en liten på grund av den
exo-terma härdningsreaktionen.
En lack, som gjorts med så låg viskositet att den
kan sprutas på vanligt sätt, rinner sedan den lagts
på, om grundmaterialets yta inte är vågrät. En
vanlig lack, innehållande lösningsmedel, ger däremot
ett skikt av fast substans närmast grundmaterialet
så snart lösningsmedlet börjat avdunsta. På grund
härav rinner den inte. Vid sammansättning av en
lösningsmedelsfri lack måste man därför göra ett
antal kompromisser.
Epoxi-aminlackerna torde i jämförelse med de
nu tillgängliga polyester-styrenlackerna ha väl stor
viskositet och fordra längre härdningstid, men de
har också flera viktiga fördelar. Sålunda har de
TEKNISK TIDSKRIFT 1 958 997
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
