Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 40 - Stationär gatu- och vägbelysning, av EBr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stationär
gatu-och vägbelysning
628.971.6
Säker och komfortabel, dvs. icke tröttande, kan
biltrafiken på gator och vägar i och i närheten
av tättbebyggda samhällen bli endast om
gatu-och vägbelysningen medger bilkörning med
endast parkerings- och bakljus påslagna. Även
om den stationära belysningen icke medger
detta, kommer en del av bilisterna likväl att
köra med parkeringsljus, vilket innebär
trafikrisker, medan andra slår på halvljus eller t.o.m.
helljus, vilket vid tät trafik medför risk för
bländning för dem som kör med svagare ljus
och under alla förhållanden — om mötena sker
relativt ofta — adaptionsbesvär, som nedsätter
ögats synförmåga och verkar tröttande.
För att bilförarna skall kunna se hindrande
föremål på vägbanan krävs, att dessa föremål
blir direktbelysta genom bilarnas
belysningsanordningar (mobil belysning) eller att
föremålens konturer eller silhuetter avtecknar sig
tydligt mot en ljus vägbana (stationär
belysning) I båda fallen är belysningens uppgift att
åstadkomma största möjliga kontrast mellan
föremål och bakgrunden-vägen, vid
direktbelysningen genom relativt hög luminans från
föremålet, vid den stationära belysningen
genom relativt hög bakgrundsluminans1-4.
Körbanans luminans avser det från vägytan
reflekterade ljus, som en bilförare ser framför
sig i vägens längdriktning.
Gatubelysningen måste tillföra körbanorna en
viss minsta ljuseffekt, för att dessas luminans
skall bli tillräckligt stor, dvs. för att bilförarna
skall kunna framföra sina fordon utan att
behöva använda sina strålkastares hel- eller
halvljus. Det är emellertid tydligt, att även vägens
egen beskaffenhet — ljus eller mörk färgton —
har stor betydelse, därigenom att den
bestämmer vägens ljusreflekterande förmåga. En mörk
Fig. 1. Bilars belysningsförhållanden vid körning i skymning (a—d)
och vid gatubelysning (e); a med parkeringsljus, b övervägande
halvljus, c utan eget ljus, d övervägande helljus, e med parkeringsljus.
asfaltväg har reflexfaktorn ca 0,1 och en ljus
betongväg ca 0,3, varför den förra kräver tre
gånger så hög belysningsstyrka som den senare
vid lika luminans. Denna proportionalitet
förutsätter torr väg med diffus reflexion. Vid våta
vägar blir luminansen starkt olikformig och
speglingen blir i hög grad beroende på
infallsvinklarna. Mätning av körbanans luminans är
komplicerad och kräver synnerligen stor
noggrannhet. Förhållandena vid olika vägytor och
infallsvinklar är dessutom föga utredda. Ur
praktisk synpunkt är det därför mest lämpligt
att man i stället för luminansen mäter
belysningsstyrkan vid torr vägbana, då ett enkelt
samband mellan luminans i cd/ma och
belysningsstyrka i lx föreligger. För ljus
betong-väg räknar man därvid att 1 cd/m2
medellumi-nans motsvarar ca 10 lx medelbelysningsstyrka
för körbanorna.
Redan vid CIE:s (Internationella
Relysnings-kommissionens) kongress i Stockholm 1951
framlades från holländskt håll en del resultat
från fysiologiska experiment rörande
minimibehovet av luminans för att körning med
parkeringsljus skulle bli betryggande. Som
lämpligt medelvärde för minsta medelluminansen
nämndes därvid 2 cd/m2 dvs. ca 20 lx
belysningsstyrka vid betongväg. Senare har man på
vägar och gator i Holland och Västtyskland
gjort experiment1, som bestyrker det föreslagna
värdets lämplighet. Härvid undersöktes vid
vilken luminansnivå, såväl vid tilltagande
skymning som vid olika artificiella
ljusförhållanden, som bilisterna ansåg sig nödsakade att
slå på bilbelysningen i form av parkerings- och
bakljus, halvljus eller helljus. Resultaten är
sammanställda i fig. 1. Procentuella antalet
bilister som kör utan eller med viss bilbelysning
sätts här som funktion av körbanans
medel-luminans, uttryckt i cd/m2 (nit). Luminansen
av vägen är i överensstämmelse med
tilltagande skymning angiven i avtagande skala.
Kurvan a anger procentuella antalet bilister,
som kör med parkeringsljus. Inom 5—1 cd/m2
(50—10 lx) körde mer än 80 % av bilisterna
med parkeringsljus. Kurvan b visar antalet
bilister, som utnyttjar halv- eller helljuset i sina
strålkastare. När luminansen sjunkit till 1
cd/m2, har 20 % av bilisterna funnit
belysningen från gatulamporna så dålig, att de
måste slå på halvljus. Vid ytterligare
minskning av belysningen ökas detta antal i en
brant kurva. Kurvan c visar antalet bilister,
som icke använder något eget ljus på bilen
— således icke heller parkerings- eller bakljus
eller annat markeringsljus. Kurvan d, slutligen,
visar antal bilister med övervägande helljus.
I nämnda fall a—d motsvarar kurvorna
successivt minskande dagsljus, dvs. tilltagande
skymning. Vid artificiell belysning av
körbanan blir förhållandena något annorlunda,
emedan luminansen från vägbanan blir mer
eller mindre oregelbunden, bländningsrisker
uppstår och endast avgränsade delar av
vägbanan blir belysta. Detta har betydelse för
stationära belysningsanläggningar. Kurvan e i
TEKNISK TIDSKRIFT 1 958 1059
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
