Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 40 - Stationär gatu- och vägbelysning, av EBr - Nya metoder - Elektroluminiscent kurvskrivare för siffermaskiner, av J-R Törnquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fig. 1 visar resultat från ett antal vägar och
gator med olika medelluminanser från den
stationära belysningen av körbanorna. Man
finner av dessa observationer, att ca 80 % av
bilisterna anser sig kunna köra med
parkeringsljus, när medelluminansen överstiger ca 2
cd/m2, 50 % vid ca 1 cd/m2 osv. Detta synes
bekräfta lämpligheten av 2 cd/m2 som
minimivärde för vägens medelluminans, som man förut
kommit till genom fysiologiska experiment.
Ur trafiksäkerhetssynpunkt bör sålunda vid
ljus betongväg en medelbelysningsstyrka för
körbanan av 20 lx anses som minimum för
stationär belysning. Den ger full synbarhet av ett
20 X 20 cm föremål på vägen 100 m framför
åskådaren, om skillnaden i luminans mellan
föremål och väg är större än 30 %. Vid mörk
vägbana skulle belysningsstyrkan behöva
fördubblas eller trefaldigas, om kravet på
tillräckligt ljus för körning med parkeringsljus
bibehålls. Möjligen kan användning av
reflekterande markeringar, vitmålade vägkanter o.d.
motivera vissa modifieringar.
Med hänsyn till komfort vid mycket tät
trafik — om man med komfort avser icke
tröttande belysning — t.ex. i storstäders
huvudcentra, anser man nu på kontinenten att upp
till 5 cd/cm2 kan vara motiverat. Det
motsvarar en mycket måttlig belysningsnivå i skolor
eller vissa fabriker ("Geringe Anspriiche" enligt
DIN 5035) och den trafikerade platsen skulle
kunna betraktas som en "taklös fabrikshall".
Det uppges2 att dylik gatubelysning skulle
medföra en ökning av belysningskostnaderna från
nuvarande ca 6 % av gatans
konstruktionskostnad vid konventionell luminansnivå (under
2 cd/m2) till ca 9 %. En dylik högre
belysningsnivå medger även fotografering under
den livligaste trafik, under det att man förr
varit nödsakad att ta kontrollfoton för
belysningsändamål, då gatorna legat tomma. Det
uppges att vid belysningsstyrkan 50 lx
exponeringstider på 0,05 s är möjliga mot förut
5—10 s. Fotografier av dylika trafikcentra
under rusningstid ger utomordentliga, klara
bilder av synbarhetsförhållandena i olika
avseenden, luminansfördelning och bländande
punkter, dvs. bela belysningssituationen sedd
från trafikanternas synpunkt. En utländsk
facktidning2 skriver i samband med försöken
med dylik utökad belysning ungefär följande:
"Det kan betvivlas, att våra barnbarn om 50
år kommer att tro oss, när vi omtalar att för
50 år sedan i vår ungdom passerandet av en
gata på kvällen var ett farligt äventyr. ’Hade
Ni icke riktiga lampor då eller var det brist
på pengar?’ kommer de att fråga." EBr
Litteratur
1. de Boer, J B: Sa fe and comforlable road traffic.
Internat. Lighting Rev. 1958 h. 1 s. 12—15.
2. Safe traffic at fifty lux. Internat. Lighting Rev. 1958 h. 1
s. 2—4.
3. Gatubelysning. Svenska Elverksför. Ilandl. 21, Stockholm
1957 s. 16—19.
4. Ruff, H R & Lambert, G K: Street lighting performance.
Proc. Instn Mech. Engrs 1954—1955 h. 3 s. 90—91.
nya metoder
Elektroluminiscent kurvskrivare
för siffermaskiner
Vid beräkningar med hjälp av siffermaskiner
erhålles det önskade resultatet, t.ex. ett
funktionssamband, i form av en mängd koordinater. Ur dessa
värden kan man sedan grafiskt åskådliggöra den
önskade funktionen genom att rita upp den punkt
för punkt, något som i många fall är mycket
tidsödande. Den elektroluminiscenta kurvskrivaren
utgör ett intressant hjälpmedel att eliminera detta
rutinarbete.
Det nya donet, som utvecklats av en forskargrupp
vid universitetet i Manchester i anslutning till dess
siffermaskin Mark I, består av en tunn plastplatta,
i vilken ett elektroluminiscerande material inbakats.
På plattans ena sida har tunna parallella ledare med
separata tilledningar anbringats enligt en metod
liknande den som tillämpas för tryckta kretsar.
På plattans andra sida har ett liknande
ledningsmönster anbringats men i rät vinkel mot det förra,
fig. 1. Ledningsmönstren bildar sålunda ett
matris-plan där koordinaterna för punkter i planet anges
med den i punkten korsande raden och kolumnen.
En punkt i plattans koordinatmönster markeras
genom att en väld rad och kolumn anslutes till var
sin växelspänningskälla. De arbetar i motfas men
lämnar samma utspänning V/2 voit. Spänningen V är
100—200 V. Övriga rader och kolumner jordas. I
korsningspunkten mellan den valda raden och
kolumnen uppträder växelspänningen V över plattan,
som i denna punkt emitterar ljus. I korsningen
mellan de valda och icke valda ledningarna upphäder
endast spänningen V/2, varav ljusintensiteten där
blir avsevärt lägre (man har uppmätt 1/600).
Om man förspänner de icke valda raderna i
motfas till den valda raden samt de icke valda
kolumnerna i motfas till den valda kolumnen med en
spänning V/6, förbättras förhållandet mellan önskad
och icke önskad ljusintensitet till ca 80 000.
Anordningen anslutes via lämpliga avkodare till
siffermaskinens utgång, så att resultaten, samtidigt
som de beräknas, återges i kurvform på plattan.
En serie plattor med 512 X 512 ledare och ett
avstånd mellan ledarna om 0,3 mm har tillverkats vid
universitetet i Manchester (fig. 2), och Ferranti
Ltd. säges vara intresserad av att göra plattor av
detta slag kommersiellt tillgängliga. Tyvärr är
ljusintensiteten hos plattorna relativt låg, varför de
bör betraktas i mörker. Efterlysningstiden kan
göras mycket kort. Ett antal plattor finns installerade
Fig. 1. Schematisk
bild av plattan;
a radledningar,
b glas, c
kolumn-ledningar, cl
plastplatta med
elektroluminiscent material.
1060 TEKN ISK TIDSKRIFT 1958
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
