Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 40 - Elektroluminiscent kurvskrivare för siffermaskiner, av J-R Törnquist - Mekanisk servoförstärkare, av KJ - Torkning av tyger i fluidiserad bädd, av SHl - Sulfatrostning av koppar-koboltsulfidslig, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 2. Prototyp till luminiscent platta.
i anslutning till siffermaskinen Mark II vid
universitetet i Manchester (Journal of the Institution of
Electrical Engineers jan. 1958 s. 26; Proceedings
of the Institution of Electrical Engineers mars 1958
h. B 20 s. 136). J-R Törnquist
Mekanisk servoförstärkare
Instrumentservots drivkraftkälla, tvåfasmotorn, är
en beprövad, driftsäker enhet konstruerad för snabb
aktion och lämplig att drivas av rör-, magnet- eller
transistorförstärkare.
En mekanisk förstärkare har konstruerats för att
öka tvåfasmotorns uteffekt till storleksordningen
hästkrafter eller mera (fig. 1). Två "ankarspel" drivs
av den primära kraftkällan, en asynkronmotor av
lämplig storlek. Kring trumman ligger några varv
av ett band vars ena ände är förbunden med
utgående axeln. Så länge den andra änden lämnas fri
slirar bandet på trumman och ingen kraft
överföres till utgången.
Stramas bandet blir kraften på utgången en viss
multipel av kraften i ingången. Trummorna roterar
i motsatt riktning så att utgående axeln kan vridas
åt bägge hållen. Med denna enkla anordning, som
tidigare använts i mekaniska
differentialanalysato-rer, blir utgångens rotation lika med ingångens och
utgångsmomentet en viss multipel av
ingångsmomentet. Anordningen reagerar lika snabbt som
servo-motorn. Två sådana mekaniska förstärkare på 0,8
resp. 1,6 hk har arbetat tillfredsställande åtskilliga
tusen timmar i verkstadsmiljö. Större enheter kan
vid behov tillverkas (Control Engineering juli 1958
s. 113). KJ
Trui
Torkning av tyger i fluidiserad bädd
I Storbritannien har man konstruerat en tork för
textilier som består av en vertikal trumma, fylld
med små glaspärlor. Dessa fluidiseras med en
luftström som underifrån pumpas in genom en porös
platta. Tyget passerar uppifrån ned genom den
flui-diserade bädden, kring en porös vals nära
trummans botten och slutligen uppåt genom bädden. Det
vibreras kraftigt när det lämnar bädden så att
medföljande glaspärlor skakas av.
Torktiden lär bli högst en tredjedel av den som
behövs vid andra torkmetoder. Man har behandlat
såväl mycket tunga som medeltunga vävnader, enligt
uppgift med gott resultat. Bara mycket lätta
klänningstyger väntas vålla svårigheter.
Arbetshastig-heten varierar med vävens typ och vattenhalt; som
exempel kan nämnas att en 400 g/m2 jutekanfas
har torkats med 4,8 m/min hastighet.
Apparaten kan ta väv på 1,5 m bredd; den är 4,5 m
hög och behöver tillsammans med hjälpmaskineriet
ca 6 m2 golvyta. Den väger 5—6 t. Trumman är
1,8 m djup och innehåller 1 t glaspärlor; den värms
med ångrör. Per kg avdunstat vatten förbrukas 1,2
kg ånga. Luftförbrukningen har inte angivits.
Apparaten kostar avsevärt mindre än en vanlig
spänn-ramsutrustning.
I stället för glaspärlor lär man kunna använda
sand. Man har också konstruerat en apparat i
vilken väven passerar bara en gång (nedifrån och upp)
genom den fluidiserade bädden (Textil &
Konfektion 23 maj 1958 s. 30). SHl
Fig. i. Mekanisk servoförstärkare.
Sulfatrostning av koppar-koboltsulfidslig
I Katanga i Belgiska Kongo bryter man i dagbrott
en kopparmalm, huvudsakligen bestående av
malakit Cu(C03)Cu(0H)2. En slig av denna malm lakas
med svavelsyra varefter koppar och kobolt fälls ut
elektrolytiskt ur lakningsvätskan. Ytmalmerna tar
emellertid slut i en inte alltför avlägsen framtid
varvid man kommer ned till sulfidmalmer,
bestående av kopparglans Cu,S vanligen åtföljd av carrollit
Co2CuS4.
År 1959 börjar man bearbeta även sulfidmalmerna
1 stor skala. Härvid skall man utnyttja
sulfatrostning av sligen i fluidiserad bädd för att genomföra
reaktionerna
2 Cu2S + 5 02 —> 2 C,uS04 + 2 CuO
Co2CuS4 + 7 02 2 CoS04 + CuS04 + S02
4 FeS2 + 11 02 —> 2 Fe203 + 8 S02
Man utgår från en slig, hållande ungefär 50 %> Cu,
2 °/o Co, 12 % S och 2 %> Fe (järnet som
svavelkis), och oxiderar den med luft vid så hög
temperatur att järnsulfatet men inte koppar- och
koboltsulfatet faller sönder.
Denna partiella sulfatering kan genomföras i
fluidiserad bädd därför att denna möjliggör en mycket
noggrann reglering av temperaturen. Denna har vid
utprovning av metoden hållits vid 550—700°C. Vid
läkning av rostgodset med utspädd svavelsyra kan
man utvinna 90 °/o av kopparn efter sulfatering vid
550°C och 97—98 °/o efter sulfatering vid 675°C.
Av kobolten kan 90—95 °/o utvinnas bara efter
sulfatering vid 675°C. Lakningsvätskan kan
elektro-lyseras på samma sätt som den som nu erhålls av
de oxiderade malmerna.
Järnets löslighet vid läkningen avtar med stigande
rostningstemperatur. Vid 675—700°C stannar
ungefär hälften av järnet i lakresten, och vid samma
temperaturer förloras ca 20 %> av svavlet som
svaveldioxid. Vid mer än 700°C bildas vid läkningen
olösliga komplex av koppar, kobolt och järn (L F
TEKNISK TIDSKRIFT 1 958 187
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
