Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 45 - Orderläge och sysselsättning i verkstadsindustrin, av WS - Elektriska olycksfall, av R G - Järnvägarnas godsterminaler, av E Nothin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Orderläge och sysselsättning i
verkstadsindustrin. Orderstockens storlek mätt i arbetstimmar har
inom verkstadsindustrin utom varven vid utgången
av augusti 1958 beräknats vara 20 °/o mindre än i
augusti 1957. Jämfört med februari 1958 hade
orderstocken minskat med 8 %>. En fortsatt minskning
av de inneliggande orderna kan noteras för samtliga
delbranscher. Den kraftigaste nedgången redovisas
i de mekaniska verkstäderna och i elverksläderna
med ca 20 °/o jämfört med augusti 1957. I järn- och
metallmanufakturbranschen var nedgången ca 15 °/o.
Även varvens inneliggande beställningar har minskat
betydligt och var i augusti över 20 °/o mindre än i
augusti 1957. Sammanlagt i hela verkstadsindustrin
inklusive varven minskade orderstocken med ca
20 o/o.
Orderingången mars—augusti 1958 minskade
kraftigt för samtliga branscher jämfört med mars—
augusti 1957. I den elektrotekniska industrin
redovisas en nedgång med 17 °/o. I de mekaniska
verkstäderna och i järn- och metallmanufakturbranschen
var minskningen mindre, 10 resp. 15 °/o.
Sammanlagt i hela verkstadsindustrin utom varven gick de
ingående orderna ned med 10 %. I varvsindustrin
var orderingången mars—augusti 1958 liksom de
föregående sex månaderna mycket obetydlig; den
utgjorde endast 8 % av motsvarande siffra 1957.
Den sammanlagda orderingången i hela
verkstadsindustrin inklusive varven mars—augusti 1958 var
nära 20 % lägre än under samma period 1957.
Exportordernas andel av orderstocken minskade
kraftigt i elverkstäderna från augusti 1957 till
augusti 1958. Även inom järn- och
metallmanufakturen sjönk exportandelen något, medan de
mekaniska verkstäderna redovisar oförändrad andel. För
varven noteras en mindre uppgång. Exportandelen
av orderingången minskade inom elverkstäderna och
järn- och metallmanufakturen, men ökade något i
de mekaniska verkstäderna mars—augusti 1958
jämfört med samma period 1957 (enl. Industriens
Utredningsinstitut). WS
Elektriska olycksfall. Den ökade användningen
av elektricitet på arbetsplatserna och i hemmen har
lyckligtvis ej medfört att antalet olyckshändelser
med dödlig utgång vållade av elektrisk ström ökat
i motsvarande grad. I de flesta europeiska
länderna har i stället antalet elektriska dödsolyckor varit
ungefär konstant det senaste decenniet, vilket
innebär en stark minskning per levererad kWh.
I Västtyskland har en särskild organisation Arbeg,
förutom provningar av elektrisk materiel och
utfärdandet av föreskrifter, även sett som sin
uppgift att analysera olycksfallsstatistiken för att
härigenom få underlag för sitt arbete. Antalet
elektriska olyckor med dödlig utgång i Västtyskland
1945—1955 har varit ca 6 per år och miljon
invånare. Som jämförelse nämns, att antalet
dödsolyckor i trafiken ökat från 100 per miljon
invånare år 1949 till 230 år 1955.
En uppdelning av de elektriska dödsolyckorna på
kön och åldersgrupper (tabell 1) visar som väntat
att det främst är män i åldern 15—50 år som
förolyckas. Två elektriska dödsolyckor av tre
inträffar på arbetsplatsen, och dessa analyseras liksom
alla övriga elektriska olyckor noggrant även av
arbetarskyddsorganisationer. Av 1 620 000
rapporterade olycksfall i arbetet år 1954. av vilka 6 900
med dödlig utgång, vållades 3 500 av elektricitet.
Lågspänningsolvckorna överväger men
högspän-ningsolvckorna är naturligtvis av allvarligare natur.
Ovarsamhet, slarv och åsidosättande av gällande
säkerhetsföreskrifter är oftast orsak till olyckorna.
Tabell 1. Elektriska olycksfall med dödlig utgång
i Västtyskland 1949—1951
År kön 0— 15 år 15— 25 år 25— 50 år över 50 år totalt per miljon invånare
m. 31 114 104 30 279
1949 kv. 11 9 9 9 38 6.8
1951 m. 28 83 111 28 250 5,9
kv.
5 6 16 9 36
m. 22 85 104 37 248
1953 kv. 6 9 11 13 39 5,9
m. 24 111 107 35 277 6,2
1955
kv. 4 7 14 6 31
och detta visar att ökad personalutbildning är den
främsta preventiva åtgärden, medan strängare
föreskrifter knappast kan hjälpa. Av statistiken kan
vidare utläsas att lågspänningsolyckorna i fem fall
av sex inträffar i samband med flyttbara apparater
och lösa sladdar.
Andra europeiska länders statistik ger samma
erfarenheter. Österrike uppvisar dock en högre
olycksfallsfrekvens med 10—12 dödsolyckor per år och
miljon invånare, medan Belgien med ungefär samma
tekniska standard endast har 2—3. I Sverige, som
efter Norge har den högsta specifika
elförbrukningen i Europa, inträffar ca 5 elektriska
olycksfall med dödlig utgång per år och miljon invånare.
I USA inträffar ca 6 elektriska dödsolyckor per år
och miljon invånare, vilket är intressant att notera
om man samtidigt lägger på minnet att i Europa
används distributionsspänningen 220 V medan USA
företrädesvis har 120 V (L Simon i Electric Light &
Power 1958 h. 19 s. 60—67). R G
Järnvägarnas godsterminaler. Under 1957
lastades och lossades i genomsnitt 1 300 godsvagnar per
dygn i Stockholm. Den motsvarande godsmängden
har tidvis uppgått till 15 000 t/dygn. Antalet
ankommande godståg är omkring 37 och avgående 32 per
normalt trafikdygn. Härtill kommer ett stort antal
i persontåg framförda ilgodsvagnar.
De många vattenstråken i Stockholm har berett
åtskilliga svårigheter vid anordnande av trafiklederna
i staden. Omkring 90 godstågsförbindelser måste
dagligen framföras på huvudtågspåren över
broarna, icke minst därför att den stora rangerbangården
vid Tomteboda användes även för den sydgående
godstrafiken.
Spåren över Norrström bildar en besvärlig
flaskhals för person- och godstrafiken och man har
umgåtts med tanken att anlägga en ny rangerbangård
vid Årsta, speciellt avsedd för den sydgående
godstrafiken. En dylik nyanläggning skulle möjliggöra
uppförandet av moderna magasin och
lagerutrymmen med direkt anslutning till biltrafiken och
därigenom säkerligen förmå industrier och andra
förelag att flytta från omoderna lokaler i innerstaden
till de södra förorterna. Rangerarbetets fördelning
på två huvudbangårdar skulle dock förutom hög
anläggningskostnad för den nya bangården även
medföra väsentligt högre driftkostnader för det på
två bangårdar utförda rangerarbetet.
Blivande och nuvarande godsmagasin utrustas med
moderna hjälpmedel, såsom gaffeltruckar,
transportband, transportbehållare och kedjetransportörer av
helt nv tvp (Hallsberg).
En speciell svårighet är tillgodoseendet av
tillräckligt utrymme för manövrering och parkering av
lastbilar vid järnvägens godsmagasin (Stig
Samuelsson vid Transportforskningskommissionens årsmöte
den 18 november 1958). E Nothin
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 J ]fij
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
