Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 47 - Radiolänklinje för TV Stockholm — Göteborg — Malmö, av Herman Ruud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Av de två byggnaderna på varje plats användes
den större för radiostativ med tillhörande
materiel och den mindre för en dieselmotordriven
reservkraftgenerator.
För att så långt möjligt underlätta
konstruktion, tillverkning och montering av vågledare
m.m. fastställdes en för alla mellanstationerna
gemensam uppställningsplan, enligt vilken mast
och hus har samma inbördes läge, både i
horisontell och vertikal led, oavsett terrängens
utseende. Detta har naturligtvis medfört, att en
hel del extra sprängnings- och betongarbete
måst utföras men har i gengäld visat sig ha
mycket stora fördelar.
Masten vid ändstationen i Stockholm är
fristående. Den har kvadratiskt tvärsnitt med
sid-längden 2 m. Masthöjden är 50 m.
Stationslokalen är även där ett standardträhus.
I Malmö har uppförts ett 80 m högt fristående
torn, fig. 6. Dess tvärsnitt är kvadratiskt med
sidlängden 12 m vid basen och 2,5 m högst
upp. I själva toppen uppbär tornet en kabin
på ungefär 30 m2 för länklinjens
radioutrustning, fig. 7. Kabinens tak är utbildat till en
plattform, på vilken antennspeglarna placerats,
fig. 8. Närmast under kabinen är på tornet
fästade sändarantenner för FM-ljudradio och
television.
Orsaken till att man på de båda sistnämnda
platserna valt ostagade konstruktioner är, att
det icke kunnat uppföras stagade master på de
områden, som ställts till förfogande. Även för
Stockholm och Malmö har dock
konstruktionerna utarbetats av Valberg.
Av olika uppgifter om liknande utländska
radiolänkprojekt framgår, att en av de allra
vanligaste orsakerna till överföringsfel är avbrott
i tillförseln av elektrisk energi. Speciell
omsorg har därför nedlagts på att försöka
eliminera denna felorsak. Utöver det att varje
station, som redan nämnts, försetts med
reservkraftaggregat har man bemödat sig om att
ansluta stationerna till driftsäkra nät. Sålunda
har högspänning, vanligen 10 kV, dragits fram
till alla stationer, och först i omedelbar närhet
av dessa transformerar man ner till lämplig
förbrukningsspänning, 380/220 V.
För att nedbringa initialkostnaderna för
anläggningarna har man ej byggt vägar till
samtliga stationer. På basis av vunna erfarenheter
torde det dock numera kunna anses klarlagt,
att det i regel lönar sig, sett på lång sikt, att ta
den merutgift, som anläggning av en väg fram
till stationsplatsen medför. Framtida
länksträckor torde därför komma att förses med
vägar till stationsplatserna i betydligt större
utsträckning än den här ifrågavarande.
Apparatur
Radiolänkutrustningen består av:
modulations-stativ med modulator och demodulator,
radiostativ med sändardel och mottagardel,
vågledare med filter och övriga tillbehör,
antenner, fjärrbetjäningsstativ och
hjälplänkutrust-ning, fig. 9.
Fig. 9. Interiör från ändstation (Valhallavågen) med modulator stativ,
radiostativ och, längst t.h., två stativ med mätutrustning.
Fig. 8.
Detaljbild av antenn
uppställd på
toppen av
masten i Malmö.
monteringsfärdiga träbyggnader av en serie,
som Televerket standardiserat för bl.a.
automatiska telefonstationer av mindre omfattning.
□□□□□
Pr -
** * * -
TEKN ISK TI DSKRI FT 1958 1247
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
