Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 2 - Nya metoder - Cyanväte av metan och ammoniak, av SHl - Jonbyte i tjock välling, av SHl - Böcker - Gators och vägars kapacitet, av E Nothin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 1. Apparat
för utvinning av
streptomycin
direkt ur mäsk;
t. v. såll, t.h.
jon-bytarkolonnens
topp.
ningen går över en kylare till en kontinuerligt
arbetande svavelsyratvätt för återvinning av ammoniak
och sedan till utvinning av cyanvätet. Restgasen,
som består av väte, komprimeras.
Reaktionsugnens tubknippen består vart och ett
av 13 rör av sintrad aluminiumoxid. Rören är 2 m
långa och 20 mm i yttre diameter. På insidan är
de överdragna med en katalysator, till 70 %>
bestående av platina. Vid ugnens igångkörning
aktiveras katalysatorn i en ammoniakatmosfär. Den
behöver sedan inte reaktiveras. Reaktionstemperaturen
är 1 200—1 400°C.
BMA-förfarandets fördelar framför
Andrussow-processen är det goda utnyttjandet av rågasen och
reaktionsproduktens höga cyanvätehalt, som
underlättar dess upparbetning, erhållandet av en
användbar vätgas som biprodukt (1 200 m3/t HCN) och
utnyttjandet av rökgaserna för ånggenerering (ca 7 t
ånga av 10 atö per ton HCN). Den största
utgiftsposten för BMA-processen är bränslet, och metoden
torde därför löna sig, bara om billig gas står till
förfogande (F Endter i Chemie-Ingenieur-Technik
maj 1958 s. 305—310). SHl
Jonbyte i tjock välling
Man har utarbetat en metod enligt vilken
streptomycin kan utvinnas direkt ur mäsken med en
jon-bytare. Ingen filtrering av mäsken behövs och
utbytet av streptomycin lär stiga från 72,9 till 84,7 °/o
varigenom betydande besparingar görs. Metoden bör
kunna tillämpas även vid vissa metallurgiska
processer, t.ex. utvinning av uran ur lakvätska utan
föregående filtrering.
Partiklar större än 0,15 mm sållas först bort ur
mäsken (fig. 1), varefter denna matas in vid
jon-bytarkolonnens botten. Då jonbytaren har en
kornstorlek över 0,3 mm kan den lätt silas ifrån vid
kolonnens topp. För att silén inte skall sättas igen
har den koniska hål, och en effektiv omrörare har
placerats intill den. Den trängsta sidan är vänd mot
omröraren varför alla partiklar med mindre
diameter utan hinder passerar genom silén. Alla större
partiklar förs bort av omröraren.
Denna är en turbinrotor med nästan samma
diameter som silén och med sex blad. Den är placerad
21—25 mm från silén. I en jonbytarkolonn med
1 200 mm diameter är rotorns periferihastighet 180
m/min. En liten del av den energi, som omröraren
utvecklar, ger mäsken den rörelse som behövs för
dess transport genom kolonnen.
Tillstoppning av jonbytarbädden undviks utan
svårighet genom att mäsken flyter uppåt så att
jonbytaren hålls i suspension, om dess kornstorlek
står i lämplig relation till mäskpartiklarnas storlek.
Det har tidigare visat sig att en orörlig partikelbädd
snabbt sätts igen, om en suspension passerar genom
den. Bara en relativt liten rörelse hos bäddens
partiklar räcker emellertid för att suspensionen skall
passera utan hinder, om dess partiklar är mindre
än suspensionens.
Jonbytarpartiklar, mindre än 0,3 mm, kan
avlägsnas genom hydraulisk klassning med en vattenström
i kolonnen på 330 1/nrmin. Jonbytarförlusten
genom nötning lär bli liten. Bara 0,5—1 °/o av mäskens
fasta partiklar behöver sållas bort därför att de är
större än 0,15 mm. Då halten för stora partiklar är
så liten, har man varit tvungen att förse det
lutande, vibrerande sållet med tvärstänger för att det
grova materialet skall klättra uppåt (Chemical
En-gineering 2 juni 1958 s. 54, 56; C R Bartels, G
Klei-man, J N Korzun & D B Irish i Chemical
Engineer-ing Progress aug. 1958 s. 49—51). SHl
böcker
Gators och vägars kapacitet. IVA:s
Transp.-Forskn.-Komm. Medd. 39. Stockholm 1958. 224 s.,
82 fig., 22 tab. 24 kr.
Den i boken beskrivna utredningen har utförts av
Transportforskningskommissionens Väg- och
Fordonskommitté (VFK). I kommittén har bearbetats
talrika uppgifter om trafikleders kapacitet i syfte
att göra dessa lämpliga för användning vid
dimensionering och utformning av gatukorsningar och
trafikplatser.
Inledningsvis framhålles, att ingen trafikanläggning
bör planeras enbart ur kapacitetssynpunkt. Hänsyn
måste även tas till dess egenskaper i
säkerhetshänseende. De kapacitetshöjande åtgärderna medför
dock i regel en samtidig höjning av säkerheten. Vid
planläggningen bör givetvis undersökas om de
avsedda förbättringarna av kapacitet och säkerhet
motiverar kostnaderna för anläggningen. I boken
lämnas en utförlig vägledning hur man skall utföra
kapacitetsberäkningar för trafikleder i svenska
tätorter, en vägledning som ansetts önskvärd med
hänsyn till att ämnet är relativt okänt här i landet. I
utredningen lämnas en förteckning över 131 nästan
uteslutande utländska arbeten och skrifter, vilka
granskats och bearbetats med hänsyn till svenska
trafikförhållanden.
De nämnda 131 avhandlingarna har uppdelats i
nio huvudgrupper, av vilka må nämnas dem som
avhandlar ämnena "Kapacitet allmänt", "Teoretisk
analys av kapacitetsförhållanden",
"Ekvivalentvärden"; "Obruten trafikström" och "Signalreglerade
korsningar". Utöver bearbetning av det
sammanställda materialet har kommittén utfört en undersökning
av olika fordonsslags inverkan och gjort vissa
mätningar i en del svenska städer. Särskilt behandlas
begreppen kapacitet och personbilsenhet,
kapacitetsteori, olika mät- och beräkningsmetoder samt
värden som föreslås av olika författare.
Sammanfattningsvis anges de benämningar och värden som tills
vidare anses böra tillämpas. Bl.a. framhålles att
"medan den möjliga kapaciteten är det största
antal personbilsenheter som per tidsenhet kan komma
igenom ett gatu- eller vägsnitt, är den praktiska
kapaciteten det största antal som kan komma
igenom utan att möjligheterna att köra med önskad
hastighet alltför mycket begränsas eller trafiken
orsakas alltför stora fördröjningar". Trafikströmmen
bildas av olika fordonsslag, vilka vart och ett
utnyttjar gatans eller vägens kapacitet i olika hög
TEKN ISK TI DSKRI FT 1959 35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
