Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 4 - Avgiftning av metallindustrins avloppsvatten, av Richard Justh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Avgift ning av metallindustrins
avloppsvatten
Dr Richard Justh, Västerås
Fig. 1. Allmänt
schema för
av-giftning av
vatten från
metallindustrin.
Vid planering av en avgiftningsanläggning för
avloppsvatten från behandling av metaller gör
man lämpligen först upp ett schema (fig. 1)
för de galvaniska avdelningarna,
härdnings-och lödningsavdelningarna och andra
ifrågakommande arbetsplatser. Därefter kan man
dels bedöma vilka sura och alkaliska
avloppsvatten som kan ledas samman för
neutralisering, dels bestämma var mät- och
reglerappa-rater skall sättas in.
Neutralisering
Betning av stål
När sköljvatten, erhållet vid betning av stål,
förekommer ensamt kan det lätt neutraliseras
med kalkmjölk eller natronlut som doseras
med pH-styrning. Särskilt vid små
anläggningar behöver det bildade slammet inte avskiljas.
Man neutraliserar lämpligen i en bassäng. I
mindre anläggningar brukar kalken tillsättas
i träkistor med perforerad botten eller som
kalkmjölk. För små mängder surt
avloppsvatten brukar man använda en sump i
avloppsledningen; dess silbottnar beskickas med kalk
som neutraliserar det avrinnande vattnet.
Man bör inte använda marmor som
neutraliseringsmedel, särskilt inte vid svavelsvrabet-
628.54
ning därför att marmorytorna då får ett skikt
av gips, som hindrar omsättningen.
Med 5,6 kg Ca(OH)2 neutraliserar man ca
1 m3 vatten, innehållande 1 % svavelsyra, och
får då ca 13 kg gips. Till samma mängd
svavelsyra åtgår 6,2 kg Mg(OH)2 varvid man slipper
fällning och gipsbeläggning. Man måste blåsa
in betydande mängd tryckluft för att minska
reaktionstiden, avskilja tunga metaller och
oxidera järn (II) hydroxid till järn (III) hydroxid
som är mindre löslig i vatten. Lämpligen hålls
pH något över 8,5 till högst 9. Om zinkhaltigt
avloppsvatten inblandats, är bildningen av
zinkat då så liten att vattnet kan ledas till
slam-avsättningsbassängen.
Sköljvatten från saltsyrabetning neutraliseras
också med kalk. Upparbetningen är dock
relativt svår, då man får lättlöslig kalciumklorid
i stället för den svårlösliga gipsen.
Saltsyrabetning används emellertid endast i mindre
omfattning, då ångorna medför stor risk för
korrosion av metaller i betningsanläggningens
omgivning.
Bullard—Dunn-förfarandet, som används
särskilt för ökning av livslängden för växeldelar,
kugghjul m.m. inom bilindustrin, samt vid
tillverkning av karusellsvarvar, revolverautomater
och andra verktygsmaskiner, ger såväl surt
som alkaliskt sköljvatten. Detta kan blandas
och sedan neutraliseras på samma sätt som
sköljvatten från stålbetningen.
Betvätska, innehållande 80—120 g/1 Fe, kan
man vid större betningsanläggningar kyla,
varvid järn (II) sulfat kristalliserar ut och
järnhalten sjunker till ca 40 g/1 Fe. Lösningen kan
sedan användas på nytt efter uppvärmning, då
närvaro av en viss mängd järn (II)sulfat i
syran underlättar upplösningen av
hammarslagg och minskar angreppet på rena stålytor.
I större anläggningar brukar man ta ut en del
av badet för kristallisering och efter tillsats
av en mot den avskilda saltmängden svarande
mängd svavelsyra återföra lösningen till
bet-badet.
På senare tid har man börjat sprutindunsta
förbrukade betbad varefter den erhållna
koncentrerade lösningen försätts med svavelsyra
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 <51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
