Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 13 - Tunnelbanebro under Liljeholmsviken, av Erik Vretblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 1. Tunneldel 1 under bogsering.
Fig. 5. Tunnelns montering; a de två förtillverkade tunneldelarna, b
delarna sammanfogade, c 125 m tunnelrör upphängt i bockkranar
(barlast delvis påförd, tvärdamm monterad, upplagen B och E
iordningställda), d efter sänkning (upplagen vid C och D gjutna, fångdammarna
länsade), e tunneln färdig.
början av januari 1959 (fig. 3 ocli 4). Del 2
kan beräknas färdig i slutet av 1959 för att
därefter skarvas med del 1. Monteringen av
tunneln på plats avses att äga rum våren 1900
ocli tillgå på i huvudsak följande sätt.
Den liopskarvade 125 m långa tunnelkroppen
BCDE i fig. 5, försedd med provisoriska
gavelväggar, flottas till den genom bl.a. muddring
och undervattenssprängning iordningställda
byggnadsplatsen för att där hängas upp i två
fasta bockkranar, en vid B och en vid E. På
tunneln skall då vara fastsatta några rör som
kommer att ersätta vissa nuvarande, förut
nämnda ledningar under Liljeholmsviken.
Tunneln belastas, delvis genom vattenpåfyllning,
och sänks successivt tills den kommer att vila
på iordninggjorda upplag vid B och E. Så
snart tunneln injusterats i läge, ordnas två
mellanupplag för den, nämligen vid C ocli D.
Det fasta upplaget vid C erhålls genom att man
gjuter undervattensbetong genom de upptill
ocli nedtill öppna betongbrunnar som den
redan färdiga tunnelmonoliten BCD är försedd
med (fig. 7). Brunnarna fylls från bergbottnen
och upp till tunnelns övervta med betong.
Härigenom får man en kraftig betongpelare på
vardera sidan 0111 tunneln. Betongpelaren
vilar på berg och tunnelns upplagsreaktion i C
förs över genom förtagningar till pelarna i
den mån inte betong, som flutit in under
tunneln, liar åstadkommit ett mera direkt upplag.
Upplaget vid D får liksom ändupplagen vid B
och E temporärt karaktären av glidlager — stål
mot stål.
När tunnelkroppcn sänkts ned, skall
fångdammarna från stränderna vara byggda fram
till ungefär i bredd med tunnelkroppens ändar
och när den kommit på plats tillsluts
fång-dammarna med tvärdammar vid B ocli E. Den
redan färdiga tunnelmonoliten BCD liar för
detta ändamål försetts med skarvbar vertikal
förspänningsarmering i närheten av änden B,
så att man mitt över vardera väggen kan
spänna in en vertikal konsolbalk (fig. 7), som får
till uppgift att till tunneln föra över det
horisontella trycket på tvär dammen. Vattentryckets
horisontalkraft överförs till det fasta upplaget
vid C. Huruvida även den blivande
tunnelmonoliten skall utrustas med en likadan
anordning för tvärdamm vid E eller om
tvärdammen där skall förankras vid det tämligen
högt belägna berget, är inte slutgiltigt avgjort.
När sålunda tunneldelen BCDE är på plats
och fångdammarna tillslutits vid B och E och
länspumpats, utförs tunneldelen AB (fig. 2) i
torrhet liksom resterande arbeten vid E för
anslutning till bergtunneldelen.
I färdigt skick skall liela betongtunneln
ABCDE vara en enda sammanhängande
förspänd betongmonolit om ca 160 m längd.
Eftersom temperaturvariationerna på det aktuella
vattendjupet är små, kan rörelserna vid den
långa tunnelns ändar beräknas uppgå till
endast någon centimeter.
Avsikten är att, när tunnelns krympning ocli
krypning i längdled kan bedömas vara i hu-
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 311
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
