Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 14 - Nya metoder - Bestämning av metalltråds lödbarhet, av SHl - Tillverkning av exoterm ferromangan, av SHl - Ferrofosfor lämnar järn och djurfoder, av E R—s - Avsvavling av koksugnsgas i fluidiserad bädd, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 3. Provets utförande, upptill tråden delar
lod-droppen, nedtill lodhalvorna har slagit ihop; 2
termometer, 9 trådprov, 10 loddroppe, 11 magnet
fasthållande tråden. Övriga beteckningar enligt fig. 2.
raten lämplig för provning av 0,5—1 mm tråd (J A
Ten Duis i Philips Technical Review 1958 h. 6
s. 158—160). SHI
Tillverkning av exoterm ferromangan
Vid tillverkning av legerade stål är det fördelaktigt
att sätta legeringsämnen till stålet i skänken i stället
för i martinugnen. Härigenom förloras nämligen
mindre mängd legeringsämnen och det är lättare
att erhålla ett stål med önskad sammansättning. Vid
tillsats av ferrolegeringar sänks dock stålets
temperatur i skänken varför bara en begränsad mängd
kan tillföras.
Numera använder man emellertid i växande
utsträckning exoterma ferrolegeringar bland vilka
ferromangan är den vanligaste. Den är en
blandning av ferromangan med lämplig kornstorlek och
kemikalier som reagerar med varandra under
värmeutveckling. Sammansättningen är så avpassad att
kemikalierna reagerar fullständigt och det frigjorda
värmet räcker för legeringens smältning. Härigenom
kan man tillsätta upp till 2 % Mn i skänken utan
alltför stor temperatursänkning och utan risk för
segring.
Ferromangan mald till 0,8 mm kornstorlek
blandas med natriumnitrat och aluminiumpulver i
stökio-metriska mängder. De senare ämnena reagerar vid
upphettning till natriumaluminat som går i slaggen.
Värmeutvecklingen blir stor varför en relativt liten
mängd kemikalier behövs. Vidare bildas gaser som
rör om metallsmältan varigenom segring undviks.
I blandningen ingår flusspat, som gör slaggen
lättflytande, verkar som reaktionsaccelerator och ökar
reaktionsvärmet. Som bindemedel för pulvret
tillsätts ett naturharts vilket förgasas i smältan och
bidrar till dennas omröring.
Efter blandning av ingredienserna vägs produkten
in i burkar tillsammans med en viss mängd kol.
Burkarna tillsluts och upphettas i ugn till ca 180°C
under 7 h varvid hartset smälter och en brikett
bildas. Varje burk ferromangan för stål med hög
kolhalt innehåller t.ex. 29 kg blandning med 18 kg Mn
och 1,8 kg C. Sammansättningen för exoterm
ferromangan är
Mn •/o C •/o Al NaNOs »/o CaF» C totalt
Hög kolhalt ....... . 62,6 5,9 3,6 7,0 4,25 6,5
Medelhög kolhalt . .. 69,0 1,10 3,7 7,0 4,25 2,1
Som reduktionsmedel kan man i stället för
aluminium använda kisel. Med natriumnitrat ger denna
natriumsilikat som också går i slaggen (W R Lewis
i Journal of Metals sept. 1958 s. 611—612). SHI
Ferrofosfor lämnar järn och djurfoder
Tennessee Valley Authority har utexperimenterat en
process och en ugn för smältning av ferrofosfor till
marknadsdugligt järn och en slagg, som håller 22 °/o
citratlöslig P205. Ferrofosfor erhålles som biprodukt
vid elsmältning av fosfat för framställning av
elementär fosfor, och produktionen är större än
förbrukningen.
Vid försöken att finna nya avsättningsområden
för ferrofosforn, har man provat ut en metod för
elsmältning av ferrofosfor, kvartsig järnmalm och
bränd kalk. Ugnen är infodrad med två olika
material: grafit på väggarna och magnesit i själva
härden. Den framställda slaggen kan användas som
gödsel eller som tillsats till djurfoder (Engineering
& Mining Journal nov. 1958 s. 147). E R—s
Avsvavling av koksugnsgas i fluidiserad bädd
Den gamla beprövade metoden för rening av gas
med järnoxid har moderniserats i Storbritannien
där man har utarbetat en process vid vilken mer
än 99,9 % av svavelvätet avlägsnas ur koksugnsgas
i en fluidiserad bädd av järnoxidpulver vid 350°C.
Svavlet kan utnyttjas för tillverkning av svavelsyra.
Processen är självförsörjande med värme.
Man har kört en halvstor anläggning för 70 000
m3/dygn gas i mer än två år och bygger nu en
fullstor anläggning för 900 000 m3/dygn gas, vilken
väntas bli färdig under 1959. Investeringen uppges inte
bli större än för reningsanläggningar av annan typ,
och driftkostnaderna sägs bli lägre. Den renade
gasen skall användas för upphettning av martinugnar.
Gas, innehållande ca 1 °/o svavelväte och 1 °/o
organiskt bundet svavel, förvärmes med utgående,
avsvavlad gas till 260°C och går in i absorptionskärlet
där den fluidiserar järnoxiden. Tillförd, het
järnoxid från regeneratorn höjer arbetstemperaturen till
350°C, vid vilken järnoxiden mycket snabbt
absorberar svavelvätet och även katalyserar övergången
av det organiskt bundna svavlet till svavelväte.
Järnoxiden lämnar absorptionskärlet nedtill och
flyter kontinuerligt till regeneratorn där svavlet
oxideras till S02 och något S03 i en med luft fluidi-
346 TEKN ISK TI DSKRI FT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
