Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 16 - Amerikanska forskningsflygningar, av BMW - Nya metoder - Bindning av keramik vid metall, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. Machtal,
höjd och
flygsträcka för
tre olika
flygbanor efter
start för X-15.
men den kan 0111 inträdet i atmosfären blir för
brant nå 1 000° G. För att kunna motstå dessa
temperaturpåkänningar har flygplanet byggts
av stål och titan med ett ytskikt av Inconel X,
vilken senare metall kan tåla 1 000° C utan att
förändra sina hållfasthetsegenskaper.
Värmeledning in till den inre konstruktionen
kan man emellertid inte undvika men
framkanter på kropp, vingar och stabiliserande ytor
är byggda av grovt material, varför de kan
ackumulera en mängd av den värme som
tränger in i konstruktionen.
Inträdet i atmosfären måste ske med
flygplanet inriktat i flygriktningen och härvid torde
en gyrostabiliserad plattform få ge impulser
till raketmotorer i stjärten och på vingarna,
dels för att hålla flygplanet i rätt läge i banan,
dels för att dämpa de svängningar som torde
uppstå när luftkrafter ånyo börjar verka på
flygplanet.
Flygplanets fart kan senare ökas genom
energirikare bränslen, genom tillsatsmotorer
samt genom start från överljudbombflygplan.
Man har även tänkt sig möjligheterna att
använda samma slags startraketer som t.ex. för
roboten Navaho, vilket skulle kunna föra till
verkliga satellitflygningar.
Offentliggjorda artiklar ger läsaren ett intryck
av att allt är så genomprovat att inga
svårigheter återstår. Tre förare är tränade för
rymdfärden, en från firman, en från Air Force och
en från Nasa. BMW
Litteratur
1. Stone, Irving: A.-15 design reflecls hypersonic mission.
Aviation Week 1958 27 okt. s. 88.
2. The evolution of the Ryan Vertijet. Esso Air World
1958 h. 3 s. 74.
3. X-15, a performance study. Acroplane 1958 nov. s. 730.
4. X-18. Aviation Week 1958 dec. 15 s. 34.
5. XertoVs 107 and 76 laps in Army demonstrations.
Tandc-nieer Vertol 1958 dec. h. 4 s. 1.
nya metoder
Bindning av keramik vid metall
Gastäta fogar mellan keramik och metall fordras
ofta, särskilt vid tillverkning av elektronikdelar.
Huvudproblemet vid fogning av detta slag är att finna
ett bindematerial som väter keramikytan
tillfredsställande. Vanligen löser man det genom att
anbringa ett eller flera övergångsskikt mellan
keramiken och bindematerialet.
För keramik av oxidtyp används vanligen
metalloxider som övergångsskikt vid tillverkning av fogar
för hög temperatur. Oxiden har god adhesion till
keramiken och väts bra av ett hårdlod eller av
grundmetallen. Metalloxiden kan vara enkel, t.ex.
volframoxid som ofta används vid hopfogning av
glas och volfram, eller komplex, såsom den
oxidblandning av spinelltyp som bildas när
aluminium-oxid beläggs med molybden-mangan.
övergångsskiktet kan man åstadkomma
genom att anbringa en oxid, metall eller
oxidmetallblandning, genom förångning i vakuum,
målning, doppning, sprutning, flamsprutning eller
elektrolytisk utfällning samt bränning av beläggningen
i en lämplig atmosfär;
genom att helt eller delvis oxidera ett metallskikt
som har anbringats på keramikytan;
genom att helt eller delvis reducera en oxid på
keramikytan till metall.
Silverfärg-glasblandningar används allmänt till
övergångsskikt på keramikytor därför att de lätt kan
anbringas och deras egenskaper är väl kända (Tekn.
T. .1952 s. 851). Blandningarna kan anbringas
genom målning och bränning varefter ytan kan lödas
eller överdras med lod genom doppning. Man kan
emellertid löda bara vid relativt låg temperatur
varför metoden är lämplig endast för delar som inte
utsätts för hög temperatur.
Molybden-manganmetoden består i anbringande av
ett tunt mellanskikt på keramikytan. Man utgår från
en blandning av molybden- och manganpulver, helst
med ca 5 u kornstorlek och mer än 99 °/o
renhetsgrad, samt ett bindemedel, såsom metylmetakrylat,
glyptal eller cellulosanitrat. Av dessa material görs
en färg som målas på keramikytan.
Därefter bränns beläggningen i vätgas eller
krackad ammoniak vid 1 300—1 330°C i 5—20 min;
arbetsstycket får sedan svalna i den reducerande
atmosfären till nära rumstemperatur. På
övergångsskiktet fäller man elektrolytiskt ut koppar eller
nickel eller båda för att det smälta lodet inte skall lösa
ut för mycket av övergångsskiktet vid den följande
hårdlödningen. För att öka koppar-nickelskiktets
adhesion kan man före lödningen upphetta
arbetsstycket i reducerande atmosfär så att ett
diffusions-skikt bildas mellan beläggningarna.
Denna process ger hårdlödda fogar som tål mer
än 600°C. Den är relativt okänslig för små
variationer i betingelserna och därför lämplig för
masstillverkning. Den har emellertid olägenheten att den
fordrar flera upphettningar i reducerande atmosfär,
TEKN ISK TIDSKRI FT 1959 407
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
