Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 18 - Korrosionsförskningen i Sverige, av E Börje Bergsman - Världens stålproduktion 1958, av WS - Elkraft baserad på jordvärme, av Lars Lingstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rekommenderas, att
korrosionsforskaren-kemisten får arbeta i intim kontakt med
metallo-grafer och metallfysiker. Detta måste
understrykas mycket kraftigt. En kemist som
korrosionsforskare utan daglig kontakt med dessa
vetenskaper riskerar att råka in i ett ensidigt
pH-tänkande. Tillgång till service från
metallogra-fiskt och kemiskt analytiskt laboratorium är
även av stor vikt för effektivt arbete.
Korrosionsforskningscentrum
Utöver detta krävs att ytterligare två villkor
blir uppfyllda. Först och främst behövs
åtminstone ett korrosionsforskningscentrum
inom landet. Det förefaller emellertid icke
möjligt att just i dag tänka sig upprättandet av ett
korrosionsforskningsinstitut med sådan
storlek, att det skulle kunna bedriva
grundläggande forskning inom många områden och
samtidigt åta sig att behandla alla de hundratals
olika korrosionsproblem av skilda typer, som
förekommer inom vårt land. Man borde i
stället sikta på att inrätta ett centrum för
korrosionsforskning inom ett eller ett par områden,
där man verkligen söker gå på djupet.
Här gäller i allra högsta grad att
korrosionsforskningen skulle bedrivas av
liögkvalificera-de kemister, i samarbete med metallografer
och metallfysiker och med tillgång till service
på sätt som tidigare antytts. Ett
branschinstitut, som härvid faller i tankarna, är
Metallografiska Institutet i Stockholm. Självfallet
förutsätts då en god kontakt med Institutionen för
Teknisk Elektrokemi vid KTH.
I våra grannländer, Norge och Danmark, har
vid Sentralinstitutt for Industriell Forskning i
Oslo resp. Danmarks Tekniska Högskola i
Köpenhamn utbildats korrosionsforskningscentra,
som börjat låta tala om sig. Ett intimt
samarbete med dessa vore en angelägen uppgift.
Kontakter bör även byggas ut till
forskningsorgan i Storbritannien, Tyskland, USA och
andra länder med en utvecklad forskning.
Vidare skulle detta centrum vara en
clearingcentral för informationer emellan olika företag
inom landet.
Sammanslutning av
korrosionsintressenter
Korrosionsforskning vid de olika företagens
laboratorier, inom Institutionen för Teknisk
Elektrokemi och vid nyssnämnda
korrosionsforskningscentrum skulle slutligen behöva som
komplement en sammanslutning av
korrosionsintressenter i landet. I huvudsak fylles denna
fnnktion av IVA:s Korrosionsnämnd, som ju
bland annat tjänar som vetenskapligt
diskussionsforum, för utbyte av erfarenheter mellan
olika forskare samt mellan leverantörer och
kunder. I denna diskussionsverksamhet skulle
dock teorin få spela en större roll än hittills.
Programmet borde utökas även till tidigare
angivna, aktuella forskningsområden.
Forskning i kommittéer är dock en form som man ej
i onödan bör tillgripa, eftersom risk för
tung-roddhet då föreligger. Ett stimulerande till en
ökad publicistisk verksamhet inom
korrosionsområdet vore en ytterligare uppgift för denna
sammanslutning.
Att binda den samordnande
korrosionsforskningen till IVA är dock i och för sig icke den
enda vägen, särskilt som IVA:s främjande
verksamhet enligt Gralén "framför allt varit att ta
initiativ till forskning inom sådana områden,
som icke tidigare bearbetats, och att stödja
denna forskning i dess start" (Tekn. T. 1959
s. 357). Andra tänkbara samarbetsorgan är t.ex.
Jernkontoret eller Mekanförbundet; IVA har
dock fördelen att vara en neutral instans, som
står utanför alla branschintressen. Dess
korrosionsnämnd har också skaffat sig en goodwill
ocli upparbetat ett stort antal nordiska och
internationella kontaktvägar inom
korrosionsområdet.
Den viktigaste uppgiften för dagen är
emellertid att ordna för en god utbildning av
korrosionsingenjörer och att skapa ett
korrosionsforskningscentrum inom landet. Det är hög tid
att krafttag göres inom dessa områden.
Världens stålproduktion 1958.
Världsproduktionen av stål uppgick 1958 till ca 270 Mt mot 293 år
1957, 284 år 1956 och 270 Mt år 1955. Utvecklingen
under 1958 innebar således en tillbakagång till 1955
års nivå. Avmattningen var märkbar i praktiskt taget
alla stålproducerande länder utom de östeuropeiska
staterna och Kina.
USA:s stålproduktion hade redan tidigare visat en
svag nedgång, från 106 Mt toppåret 1955 till 105
Mt 1956 och 102 Mt 1957. Under 1958 föll
produktionen hastigt, till 77 Mt, en 25 % minskning
jämfört med 1957.
I de flesta västeuropeiska länderna kunde man
notera en liknande nedgång i stålframställningen 1958.
Sexmakterna producerade 57,7 Mt mot 59,8 år 1957,
vilket innebar en nedgång på 4 °/o. Storbritannien
med sina 20 Mt 1958 tillverkade 10 %> mindre än
föregående år-
I de östeuropeiska länderna var tendensen den
motsatta. I Sovjetunionen steg produktionen från 51
till 55 Mt. Den mest i ögonen fallande ökningen
visade emellertid Kina, där produktionsmålet för året
10,7 Mt överskreds; en produktion på över 11 Mt
1958 förde landet upp till sjunde plats bland
världens stålproducerande länder.
Påpekas bör, att stålproduktionen i USA efter de
kritiska månaderna vårvintern 1958 har repat sig
snabbt: första kvartalet producerades 17,0 Mt, andra
17,2, tredje 19,3 och fjärde 23,6 Mt.
Månadsproduktionen i oktober var 59 % högre än i april, då
botten nåddes. Den stigande tendensen väntas bestå
under 1959; American Iron and Steel Institute
räknar i sin prognos med 90—100 Mt produktion 1959
(enl. ECE). WS
Elkraft baserad på jordvärme. Värme från
geo-termiska källor har under en längre tid utnyttjats
för uppvärmningsändamål framför allt på Island,
där utvecklingen tog sin början med ett
fjärrvärmeverk i Reykjavik år 1930. Ytterligare fyra
fjärrvärmeverk och en mängd drivhus och simbassänger
på Island uppvärmes med varmt källvatten och
jordånga. Arbetet på jordvärmeområdet under
senare år har siktat på utnyttjning av energikällorna
TEKN ISK TIDSKRI FT 1959 455
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
