Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 18 - Minneselement i framtida datamaskiner, av Lars Arosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 10. Schematisk framställning av filmminne med tre inskrivna ord;
endast filmer med en magnetisering motsvarande "etta" är inritade;
nedtill frågepuls samt utsignaler motsvarande "etta" och "nolla".
sar sig vara samlade i en grupp med ungefär
samma atomvolym. Inga ferromagnetiska
material återfinns bland supraledarna.
Övergången från supraledande till
normalledande tillstånd sker vid en för varje material
karakteristisk temperatur, fig. 13. Området för
den kritiska temperaturen sträcker sig från
någon grad upp till över 30°K, den högsta visar
en legering som nyligen framställts vid Bell
Fig. 11. Fast minne med avläsningsledningar i flera
plan ovanför filmerna, upptill sektion, nedtill plan.
Fig. 12.
Fält-emissions-
triodens upp-
byggnad.
Telephone Laboratories. Den näst högsta
kritiska temperaturen har en Nb-Sn-legering, som
blir supraledande vid 18°K trots att dess
beståndsdelar Nb och Sn blir supraledande vid
väsentligt lägre temperaturer.
Närvaro av magnetiskt fält förskjuter den
kritiska temperaturen, fig. 13.
Om man kyler ned ett material till en
temperatur under den kritiska genom nedsänkning
i kylmedium, exempelvis flytande helium, blir
materialet supraledande. Pålägges ett
magnetiskt fält, kommer, om fältet är tillräckligt
starkt, supraledningen att nedbrytas;
materialet blir åter normalledande.
Det första element för databehandlingsteknik
som utnyttjade denna effekt var kryotronen,
fig. 14. En intressant egenskap hos supraledare
är att de söker bibehålla ett magnetiskt fält,
som passerar en hålighet eller en
norinalledan-de inhomogenitet i ledaren. Detta fenomen har
använts i flödesfälleminnet, fig. 15.
Dessa komponenter arbetar vid en temperatur
där den kemiska aktiviteten avstannat och de
kan därför väntas lia mycket god livslängd.
Tillförlitligheten bör även den bli stor, och
detta gör kryotronerna till mycket attraktiva
komponenter.
Kylning sproblemet
För kylning fordras flytande helium.
Temperaturer omkring heliums kokpunkt kan lätt
åstadkommas genom höjning eller sänkning av
trycket, eftersom kokpunkten bestämmes av
ångtrycket.
Enligt hittills gjorda erfarenheter erbjuder
kontrollen av ångtrycket och därmed
temperaturen inga speciella problem. Helium erhålles
ur kryostater, som är kommersiellt tillgängliga
till ett pris av ca 200 000 kr. En kryostat av den
tvp som finns på KTH förmår producera ca
25 1/dag. Produktionskostnaden är ca 60 kr/1
flytande helium, varav 15 kr. är kostnaden för
den behövliga heliumgasen.
Man kan räkna med att en liter flytande
helium förgasas på ca 5 dygn om det förvaras i
termosflaskor med kylda ytterväggar. För
kylning av yttermanteln behövs flytande luft, som
förångas något fortare, 2 1/dygn, men i gengäld
är priset på flytande luft betydligt lägre än för
flytande helium, ca 5 kr/1.
De nödvändiga tilledningstrådarna till de
nedsänkta kretsarna kan göras tunna, och har
därför liten inverkan på värmeekonomin.
Då det gäller de termiska förhållandena i
själva kretsarna kvarstår ännu många problem.
Vid varje omslag måste den magnetiska
energin 1/2 LP där i är strömmen genom
kontroll-lindningen och L dess induktans, föras bort i
form av värme. Om man minskar
kryotron-komponenternas dimensioner, kommer L att
avta med kvadraten på dimensionerna l. Man
har visat såväl teoretiskt som experimentellt,
att den högsta tillåtna strömmen, som
bestämmes av den högsta ström som kan tillföras
grundtråden utan att det fält som denna ström
orsakar gör grundtråden normalledande, avtar
TEKN ISK TIDSKRI FT 1959 461
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
