Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 19 - Petroleum som kemisk industriråvara, av Bengt G Rånby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
knapphet redan på 1940- och 1950-talen.
Intensivare prospektering inom allt större
områden med nya och bättre metoder har gett en
mer optimistisk bild av läget3 (fig. 1). Alltsedan
1940-talet har således reserverna ökat i
snabbare takt än de ackumulerade utvunna
mängderna, trots att produktionen (fig. 2) ökat i
snabb takt, för närvarande med ca 1 % per
år.
Råoljeproduktionen var 1957 890 Mt/år, och
den kända oljereserven är närmare 30 gånger
årsproduktionen3. Denna gynnsamma
utveckling sedan 1940-talets början har
huvudsakligen sin grund i de stora oljefyndigheter som
gjorts i Mellersta Östern under de senaste
decennierna (Iran, Irak, Kuwait, Saudi-Arabien).
År 1945 fanns 32,5 % av de kända
oljereserverna i Mellersta östern, men för 1955 var siffran
60.3 %. Nya betydande oljefyndigheter har
också upptäckts i Nord- och Sydamerika (USA,
Kanada, Venezuela) under denna tid. Det bör
observeras att USA, som i dag svarar för
40.4 % av världens råoljeproduktion och
51,8 % av världens råoljekonsumtion, har
endast 12,8 % av de kända reserverna inom sina
gränser (1957).
Förutsättningarna för att råoljereserverna
också i fortsättningen skall kunna öka i takt
med konsumtionen är upptäckten av nya
oljefält. Utan att gå in på spekulationer om i vilken
utsträckning och för hur lång tid detta kan bli
möjligt, kan man framhålla, att de sannolika
oljereserverna enligt oberoende uppskattningar
är flera gånger större än de kända ("proved")
tillgångarna. Således anges4,5 siffror från 40 000
—170 000 Mt för de sannolika tillgångarna.
Uppgifterna0,7 på de kända reservernas storlek
varierar allt efter beräkningsprinciperna från
10 000 Mt till 33 000 Mt.
Världens råoljetillgångar är dock — hur
uppskattningen av deras storlek än görs —
begränsade, och man kan förutse gradvis stigande
utvinningskostnader vid alltmer svårbearbetade
oljefält. Råoljeproduktionen har beräknats
kunna uppnå en approximativt konstant nivå
(ca 3 gånger den nuvarande produktionen) om
20—30 år, för att sedan efter ytterligare 40—50
år långsamt börja sjunka8 (fig. 3). Eftersom
kolreserverna är betydligt större än
oljereserverna, beräknas kolproduktionen kunna öka
ända fram till år 2100—2200, då
produktionsnivån uppskattas till 6 000—7 000 Mt/år.
Till världens råoljereserv kan läggas en
ungefär lika stor viktmängd naturgas, som
huvudsakligen består av metan och mindre mängder
andra lätta kolväten och som ofta förekommer
tillsammans med råoljan. Härtill kommer de
mycket stora potentiella kolvätetillgångar, som
finns i oljeskiffer och oljesand och som hittills
av teknisk-ekonomiska skäl bearbetats i
mycket liten utsträckning.
Om världens uppskattade sannolika
tillgångar av fossilt bränsle omräknas till en
gemensam skala efter dess energiinnehåll, blir
fördelningen på de olika slagen följande8: råolja
och naturgas 6 %, skifferolja och oljesand
21 %, kol (stenkol, brunkol, lignit etc.) 73 %.
Summan av alla dessa sannolika reserver har
ett energiinnehåll som motsvarar 3 700 000 Mt
stenkol.
Det är möjligt att de brytvärda mängderna
oljeskiffer och oljesand överskattats och att
totalmängderna fossilt bränsle underskattats.
Enligt det senast tillgängliga materialet0 uppges
de totala sannolika energireserverna motsvara
ca 6 000 000 Mt stenkol med följande fördelning
efter energiinnehåll: råolja och naturgas 8—
9 %, oljeskiffer och oljesand 5 % och resten
(86—87 %) kol och lignit.
En intressant och ekonomisk-politiskt viktig
fråga är Sovjetunionens petroleumtillgångar.
Dess råoljereserver (hela USSR) uppgavs3 vara
1 300 Mt 1945 och 1 500 Mt (1955). Nya
fyndigheter har gjorts under de allra senaste åren,
och för 1957 uppges dess kända reserver vara
3 200 Mt, dvs. 9,7 % av världens kända
reserver7. Som oljeproducent anses Sovjetunionen
ha ännu större potential än dessa siffror anger.
Närmare hälften (47 %) av Sovjetunionens
enorma landareal (22,4 miljoner km2) täcks
nämligen av lösa bergarter (sandsten, skiffer,
sediment), som ofta är oljeförande. USSR anses
därigenom ha ca en tredjedel av världens
"geologiska oljereserver". Från de sedan länge
bearbetade Baku-fälten vid Kaspiska Havet
sträcker sig de nya fyndigheterna norrut inom ett
brett bälte mellan Volga och Ural ända upp
emot Norra Ishavet. Produktionen
uppskattades 1957 till 98 Mt råolja, vartill kommer ca
13 Mt i Rumänien, Ungern, Albanien m.fl.
Sovjetunionens råoljeexport har ökat snabbt
under de allra senaste åren, och den
uppskattas just nu till 15 Mt/år. I Sovjetunionen gör
man för närvarande betydande ansträngningar
att underlätta och öka oljeexporten, bl.a. ge-
Fig. 2.
Årsproduktionen av
råolja 1940—1957.
Fig. 3. Uppskattad produktionsutveckling
1925-2075i för, - olja, - - - fossilt kol.
482 TEKN ISK TI DSKRI FT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
